Dansanta toner

Ikväll spelar Club Killers på Strand. Jag vill/ska dit! Ser fram emot att lämna lägenheten och får spendera kvällen i dansens och glädjens tecken. Kom dit ni också.
Och befinner du dig inte i Stockholm kan du njuta av dem i detta klipp.

Pryltokig

På tal om prylar och dess ålder. Jag tycker det är tragiskt att en telefon eller Ipod klassas som gammal redan efter 2 år, om inte än tidigare. Både för att prylarna verkar gå sönder efter bara något år och att de uppdateras konstant. Vill man följa med utvecklingen gäller det att byta prylar, ofta.
Nä, jag går nog hellre tillbaka i tiden då den tekniska utrustningen byggdes för att hålla.

Det här med prylar!

Det här med prylar. Varför är så många näst intill besatta av att ständigt köpa nya prylar? Egentligen vet jag redan svaret på den frågan. Jag skyller på reklamen. Men jag kan ändå inte förstå grejen med att köpa ny mobil var 6:e månad. Jag har haft min i snart 3 år och den funkar fint. Och jag känner mig inte mobbad över dess ålder. Nu tycker inte jag att 3 år är speciellt länge för att vara en mobil. Mammas mobil är minst 7 år, nedärv genom familjen. När det gäller tekniska prylar är hierarkin tvärtom jämfört med klädeshierarkin.

Men det var bara en parentes för den pryl jag egentligen vill berätta om är min iPod. Den är rosa, fyrkantig och säkert 4 år gammal, minst. Det har flera gånger påståtts att den ser ut att vara från stenåldern. Jag klagar dock inte. Den fyller sitt syfte genom att avskärma mig från storstadsstressen. Idag när jag gick genom T-centralen lyssnade jag på REM - It's the end of the world as we know it (and I feel fine). Jag kände för att dansa mig genom trängseln. Den känslan tackar jag min rosa stenålders Ipod för. Tack tack!

På tal om skönhet

En historia om grejer

Se hela på youtube eller på storyofstuff.com

Villkorslös kärlek

Att mysa i sängen hela dagen tillsammans med Nikita är en fördel med att vara sjuk. Hon ger mig så mycket kärlek.
Hon är min vapendragare, min kompanjon genom livet.
Min fina älskade hund.

I jakt på kunskap och utveckling

Flygbiljetten är bokad!
Om exakt två veckor flyger jag till Portugal för sex veckor av wwoofing. Jag kommer arbeta på tre olika ekologiska gårdar och i gengäld får jag mat, husrum och en massa ny kunskap.
Det ska bli spännande att resa iväg själv och få stå på egna ben i en främmande miljö. Jag ser fram emot att få lära mig mer om ekologiskt småskaligt jordbruk och självständigt levene. Det här är precis den typ av resa jag behöver.
Ah vad spännande det ska bli. Jag längtar!

Africa das Joaninhas

Casa do Burro

Olho Branco

Vill du göra en liknande resa? Besök då wwoof.org eller wwoof.se för mer information.

Den stora kuppen

Har något missat gårdagens heta nyhet, helikopterrånet i Västberga? Om ja, läs om det här.

Rånet är så proffsigt genomfört att jag nästan blir imponerad. Det är inte vilka gröngölingar som helst som genomfört denna kupp. Min första tanke var att Clooney, Pitt och resten av grabbarna från Ocean 11, 12 och 13 var tillbaka. Och jag var inte ensam om denna tanke. Lisa som skriver bloggen Onekligen fick precis samma känsla. Ögonvittnen meddelar dessutom att det såg ut "som värsta actionrullen".

Det som är än mer intressant är att rånet har bidragit till en diskussion om att avsluta hanteringen av kontanter och övergå till att enbart använda kontokort. Jag tycker att det är en skrämmande idé och hoppas för allt i världen att det inte blir till verklighet.

När naturen är givmild

Att plocka av naturens gåvor känns som en självklarhet för mig. Varför köpa äpplen fraktade från Italien när de växer i överflöd i parken? Varför köpa bär, när man kan plocka dem själv i skogen?
Att ta vara på de växter, frukt, bär och svamp som växer i naturen kring mig är något jag vill lära mig mer om. Det finns så mycket som kan frysas in, göra såser, sylt och marmelad på eller pajer och bakverk. Man kan bland annat göra plättar och paj av nässlor.

Igår inriktade jag mig på att ta vara på frukt. Ett stenkast från där jag bor ligger en park full med äppelträdet, samt ett päronträd och plommonträd (tror det är plommon). Så trots sjukdom spenderade jag delar av gårdagen med att klättra i träd och plocka frukt. Under kvällen tog jag hand om äpplena. Hackade dem i bitar och frös in. Plommona kokades till den godaste marmeladen jag någonsin ätit. Den är förförande och smakar nästan som godis.

Plommon marmelad:
65 kärnade plommon
2 stora syrliga äpplen
5dl vatten
1 lime, skalet och saften
1/2 citron, saften
1 kanelstång
5dl strösocker

Plocka ur kärnorna ur plommonen. Hacka äpplena i mindre bitar. Koka upp frukten tillsammans med vatten, rivet limeskal, saften från lime och citron, samt en kanelstång. Låt puttra i 90 minuter. Tillsätt därefter strösocker och låt koka på svag värme i ytterligare 30 minuter. Gör därefter marmeladtestet genom att hälla en klick marmelad på en plan yta. Dra fingret genom marmeladen. Om den inte flyter samman igen är marmelad klar. Annars fortsätt koka en stund till. Plocka upp kanelstången och fördelar marmeladen i glasburkar eller plastpåsar. Marmeladen går även bra att frysa in. Recept innehåller inget konserveringsmedel och är därför endast hållbar i några veckor i kylskåpet, men i frysen kan den förvaras i 1 år.

OBS!! Jag är lite osäker på vattenmängden i receptet. Så prova er fram. Börja med lite mindre och häll på mer om det behövs.

Åka pendeltåg

Eftersom jag är från Norrland skulle man kunna tro att jag är van vid långa avstånd. Det stämmer till viss del då det är långt mellan städerna. Men jag har alltid bott en kort promenad från Piteå centrum och därför har jag alltid haft nära till jobb, skola, träning och evenemang. På morgonen har jag endast behövt planera in en transporttiden på 10 minuter med cykel för att hinna till jobbet. Och skulle jag försova mig så gjorde det ingenting för cykeln stod alltid utanför dörren och det tog ju bara 10 minuter så var jag framme.
Nu däremot måste jag planera med en transporttid på ca 40 minuter när jag ska till jobbet. Och försover jag mig eller missar pendeltåget så måste jag vänta tills nästa tåg. Jag kan inte bara sätta mig på cykeln och vara framme innan den tredje låten på iPoden spelats klart.

Jag saknar enkelheten med att kunna planera sina dagar utan att tänka på transporttider. Utan att behöva anpassa sig till tågets tidtabeller. Och utan att behöva fundera på vilken tunnelbana som leder vart. Jag föredrar att kunna cykla vart än jag ska i stan.

Idag behöver jag dock inte fundera på transporttider. Med en ömmande kropp, ond hals och tungt huvud är jag sjukanmäld för resten av veckan. Men ni kan vara lugna, det är inte svininfluensan. Bara en vanlig förkylning.

Bönbiffarnas mästare

Jag har blivit en mästare på att göra bönbiffar. Det har blivit en av mina favoriträtter att laga eftersom det är enkelt, går fort och kan varieras i oändlighet.

Kvällens meny bestod av gröna bönbiffar med röd quinosallad.

Biffar:
300-400g kikärtor
1 lök
purjolök, de gröna bladen
knivsudd sambal oelek
1 ägg
potatismjöl
salt och svartpeppar

Hacka lök och purjolök. Blanda i bunke tillsammans med övriga ingredienser förutom potatismjöl. Tillsätt potatismjöl för att binda samman degen, dock ej för mycket för då blir biffarna torra. Forma till biffar och lägg på tallrik. Låt den stå i frysen ca 30 min innan stekning.

Röd quinoasallad:
2dl röd quinoa
4dl vatten
grönsaksbuljong
6-8 soltorkade tomater
1 avocado
saft från citron

Skölj quinoan i varmt vatten för att få bort bitterämnen. Koka upp vattnet och buljongen. Tillsätt quinoan och låt koka i ca 15min på medel värme utan lock. Hacka de soltorkade tomaterna och avocadon. Blanda i bunke tillsammans med saft från citron. Blanda därefter i quinoan. Servera tillsammans med biffar och creme fraiche med salt och svartpeppar.

Smaklig måltid!

Inspire me, now

Fler inspirerade bilder hittar ni på Inspire me, now.

Istället för söndagsfilmen

Tidigare i veckan tittade jag på en dokumentären Vaccine Nation. Den handlar om konsekvenserna av vaccinationen av barn och ungdomar i USA. Den gjorde mig förbannad.
Vaccine Nation och ett flertal av de senaste dokumentärerna jag sett hittade jag på Esoteric Tube. Gå in dit ni också för lite söndagsnöje. Enjoy!

Dagdrömmer

Om jag någon gång kommer gifta mig så vill jag gärna bära denna klänning. Tänk er ett sommarbröllop, utomhus. Vid en äng, tillsammans med familj och vänner. Litet och gemytligt.


bild: Mint & Vintage

I värmeljusens sken

Jag njuter av de ensamma kvällarna i lägenheten när jag får skråla högt med musiken. När jag kan pyssla om mig själv i lugn och ro. Då jag kan lagat mat och vänta med att diska tills morgonen efter.

Ikväll har jag tagit ett långt avslappnade bad. Hällde i 1dl salt för att öka blodcirkulationen och mjuka upp mina stela musklerna.
Därefter masserade jag in håret med glansinpackning gjord på 1/2 avocado, 1/2 banan, 1msk olivolja, 1tsk naturell yoghurt.
Slutligen skrubbande jag kroppen fri från smuts och döda hudceller med en sockerskrubb gjord på 1dl socker, 1tsk olja, 1tsk mjölk.

Kvällens ska nu avslutas med film och kvällssnacks i sängen.
Mysmys!


Källa, hemma-spa recept:
Shenet.se
Alltomspa.se

Skönhet är du redan

När jag var tolv år började jag läsa tidningen Frida. I samma period utvecklade jag en ätstörning som följde mig under hela tonåren samt flera år därefter. Jag tror inte att Frida var orsaken till sjukdomen, men jag tror att den var en stor bidragande faktor. För i tidningen kunde jag läsa artiklar om hur jag skulle se ut, hur jag skulle kyssas rätt och hur jag skulle vara den perfekta kompisen. Artikel efter artikel om hur jag skulle göra för att bli bättre som människa. Jag upplevde det som om jag inte dög som den person jag var. Jag upplevde det som om jag behövde förbättras. Detta budskap förföljde mig. Genom Frida, Vecko Revyn och Cosmopolitan. I tidningar, tv-program och reklamer blev jag påmind om vilken dålig människa jag var och hur jag skulle göra för att bli bättre. Inte konstigt att jag, liksom många andra tjejer, aldrig kände mig tillräcklig. Dagligen fylls vi med bilder av perfekt retuscherade kroppar, tips om hur vi kan gå ner 5 kilo på två veckor och hur vi ska träna för att bli snygga inför strandpremiären. Som om vi inte duger sedan innan. Som om vi inte är snygga som vi är.
Jag skakar på huvudet när jag går in i fikarummet och i omklädningsrummet på jobbet och ser damtidningarna som ligger utspridda över rummen. Det skär i hjärtat mitt när jag tänker på den dåliga självbild som dessa tidningar bidrar till att sprida. Och hur tjejer läser och ovetandes låter sig påverkas och förtryckas. Att de tror att bara de följer tipsen så kommer de bli snyggare, populärare och en bättre människa. Jag vädjar till er. Snälla, fall inte för deras falska budskap. Tro på dig själva och din inre och yttre skönhet. Du är vacker som du är.

Dagens första insikt:

Det blir ingen poweryoga idag.

Träningens baksida

I söndags köpte jag ett träningskort, lyckligt ovetande om vad som väntade. Kortet är ett prova-på-kort och ger mig möjlighet att träna så mycket jag vill i två veckor. Jag gick igång på tanken och gjorde upp en fint schema över min träning.
Första dagen var det dags för Body Pump. Eftersom jag legat lite på latsidan under den senaste tiden så tog jag det lugnt med vikterna. När det två dagar senare var dags för nästa pass, boxercise, var träningsvärken precis lagom. Det kändes att jag hade tränat men ändå inte så att det begränsade mig. Men en timmas boxercise ändrade på den saken. Musklerna i mina armar är nu ihopdragna till små stumpar. Jag känner mig smått handikappad. Armarna går varken att räta ut eller böja ihop. De är som låst i ett läge. Mycket behangligt kan jag meddela er.
Imorgon står det Poweryoga på schemat. Vi får se hur det blir med den saken.

Tårar för vänskap

Gråter det gör jag även till filmen Fried green tomatoes. Hur fin är inte den filmen?! Tårarna går liksom bara inte att hålla tillbaka.
Okej, jag har lätt för att börja gråta till filmer. Men bara lite.

Ah okej då, jag har väldigt lätt för att börja gråta till filmer.

Så, då var det sagt!

Lyckotårar

Society

It's a mystery to me
we have a greed
with which we have agreed

You think you have to want
more than you need
until you have it all you won't be free

Society, you're a crazy breed
I hope you're not lonely without me

When you want more than you have
you think you need
and when you think more than you want
your thoughts begin to bleed

I think I need to find a bigger place
'cos when you have more than you think
you need more space

Society, you're a crazy breed
I hope you're not lonely without me
Society, crazy and deep
I hope you're not lonely without me

There's those thinking more or less less is more
but if less is more how you're keeping score?
Means for every point you make
your level drops
kinda like it's starting from the top
you can't do that...

Society, you're a crazy breed
I hope you're not lonely without me
Society, crazy and deep
I hope you're not lonely without me

Society, have mercy on me
I hope you're not angry if I disagree
Society, crazy and deep
I hope you're not lonely without me

/Eddie Vedder

Big djungel jumps

Med Eddie Vedder i högtalarna har jag ikväll packat ihop en del av mina prylar i lägenheten. Jag är på väg härifrån. Har aldrig gillat att bo i denna stad, men ändå har jag stannat. Men nu är det dags att ge sig av. Först till Portugal i några veckor, sen får vi se var jag hamnar. Förhoppningsvis i något fjäll, i nordliga Sverige. Kanske Norge.

Det är både omväxlande och spontant, men samtidigt stundtals frustrerande, att vilja leva ett liv i rörelse. Att aldrig vilja stanna. Att alltid vara påväg. Med stora planer och oändlig rastlöshet. Hoppen blir stora, men dalarna plågsamt påfrestande. Idag har varit OK. Att packa flyttlådor ger mig en känsla av att vara påväg. Snart är det dags att röra på sig.

Skogens guld

Jag har förätit mig på kantareller. Trodde inte att det var möjligt. Men efter att ha plockat närmare 30 liter av svampen har det blivit kantareller till det mesta. Smörstekta kantareller till frukostmackan. Smörstekta kantareller till råraka. Smörstekta kantareller bara som dom är. Det har blivit grytor, pajer och såser. Nu vill jag inte äta en enda kantarell till på mycket länge. Därför har jag fryst in några påsar för att kunna plocka fram i vinter när suget återfinner sig igen.
Ser fram emot nästa höst. Då ska jag ut i skogen igen.

Drömmer mig bort

Oj vad livet är fint!

Jag har suttit i timmar ute på verandan och blickat ut över härliga härjedalen. Insupit dess skönhet. Låtit solen värma mig medan jag studerat molnens rörelse.

Jag har gungat med till Feist och Kitty, Daisy & Lewis medan lätta regndroppar fallit.

Jag såg hösten medan jag vandrade i trollskogen. Naturen sprakade av gyllene färger. Rött, gult, orange och grönt. Jag stannade upp ibland, vände blicken mot horisonten och tog del av ljuset som skimrade in mellan trädgrenarna.

Invirad i en filt och med en tekopp i handen har jag avnjutit solnedgången. Känt hur kvällens svala vindar smekt min hy och dansat med mitt hår.

Jag har dinglat med benen över altanräcket medan nattens mörker omsvept mig. Med lugnet i själen har blicken vandrat från stjärna till stjärna. Nyfiken, förundrad och lycklig.

Jag har känt mig levande idag.

Rättelse

Det blev visst lite fel där, i det tidigare inlägget. Det är en vis herr Henry David Thoreau som uttryck det citatet, men det är hämtat från filmen Into the Wild där McCandless gjorde världen medveten om orden.

Klockan är nu alldeles för tidigt och jag sitter i den kalla mörka stugan och dricker varm mjölk. Vaknade av att Nikita ramlade ner för trappan, ännu en gång, och kan därför inte sova. Jag är en orolig matte. Och därför har jag nu sagt att det är slut med rännandes i trappan för Nikitas del, för det är bara en tidsfråga tills hon gör sig illa.

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och avnjuta mjölken innan jag kryper ner i sängen igen. Återkommer någon dag med en uppdatering om vad som händer här i fjälldalen. Vi har så mycket roligt för oss att jag knappt får någon tid över till att skriva något inlägg.

Godnatt mina vänner!

Rather than love, than money, than faith,
than fame, than fairness... give me truth

/Christopher McCandless

Flänger och far

E4an söderut ena dagen och nästa dag gick vägen till Funäsdalen.
Det blev bara en snabbvisit i storstaden för att avverka en arbetsintervju. Direkt efter intervjun körde jag non stop (nästan) i 5timmar till fjällen igen. Och jag känner mig otroligt lättad över att vara tillbaka i här. Välkomnades av ett strålande väder, men idag har molnen legat lågt och regnskurarna avlöst varandra. Så jag och Nikita har myst i soffan och kollat på Secrets of the code. En dokumentär med utgångspunkt från Dan Browns bästsäljare Da Vinci Koden. I filmen diskuteras olika teorier kring Jesus, Maria Magdalena, The holy grail och kristendomen i stort. En dokumentär att se för den som fastnade för historien i Da Vinci Koden.
Jag gillar dokumentärer som visar flera olika teorier och inte enbart visar en sida av myntet. Sanningen brukar ju oftast ligga någonstans mitt i mellan.

Längst kusten med grabbarna

Åter på resande fot och tyvärr på ett mindre miljövänligt vis. Idag tog jag bilen ner till Stockholm och med mig i bilen hade jag en bunt gamla skivor. Så istället för ännu en bild från Höga kusten bjuder jag på några smakprov av musiken som peppade mig under resan längst söderut.

Retro-queen

Genom att shoppa secondhand i småstäder kan man verkligen göra fynd. Jag har köpt denna 70-tals byxdress för 60kr på Kupan. I love it!