I'm sensitive. How about you?

Jag känner mig trasig. Besudlad av svek, lögner och krossade drömmar. Jag trodde på sagan med det lyckliga slutet där kärleken varade för evigt och alla levde lyckliga i alla sina dagar. Jag hade en glorifierad bild av kärlek och förhållanden, men verkligheten har kastat smuts på min föreställning om hur kärleken borde bete sig. Verkligheten har tagit allt det vackra jag hade i mina drömmar och kastat ner det i leran. Det enda som finns kvar är de ärr och blekta blåmärken som smyckar mitt sargade hjärta.
Det i alla fall så det känns ibland.

Jag vill tro på kärleken. Jag vill tro att man kan hitta den där personen som är ens lika och som älskar en lika mycket som man älskar den tillbaka. En person som ser rakt igenom och som älskar varje del av ens personlighet. Jag vill fortfarande tro att kärleken kan vara lika vacker som i drömmar. Men tidigare erfarenheter har gjort mig försiktig, vaksam, ja näst intill misstänksam.
Jag vill inte luras.

Det sägs att det som inte dödar, härdar. Och det stämmer. Samtidigt får man en hel del lärdomar. Jag har lärt mig att inte ha för höga förväntningar. Att skynda långsamt och släppa taget, om så blir fallet. Ingen vet vad som komma ska och därför är det bästa att njuta av stunden. Det som kommer ske imorgon har ännu inte skett därmed finns det ingen anledning att oroa sig. I slutändan brukar saker och ting ändå lösa sig för det bästa.


Please be cariful with me. I'm sensitive and I'd like to stay that way.

To buy or not to buy...

Jag har alltid haft otur när det gäller tekniska prylar. De börjar alltid strula och eftersom jag ser mig själv som oteknisk så tar det väldigt lång tid innan jag fixar problemet. Jag skjuter upp det och den här gången har det gått väldigt lång tid innan jag tagit tag i saken. Det är nämligen så att jag fick en trojan på min dator i höstas och jag har ännu inte gjort någon större insats för att laga datorn. Nu börjar jag tro att det kan vara försent. Jag har från flera håll fått höra att det är nästan lika bra att jag köper en helt ny dator för jag kommer aldrig få full prestanta från min gamla igen.
Jag gillar verkligen inte när tekniska prylar krånglar för det slutar alltid med att det kostar en massa pengar. Att min tv inte riktigt vill fungera och att boxen inte ger mig alla kanaler som jag egentligen ska ha det stör mig inte det minsta. Jag kollar ju ändå aldrig på tv. Men datorn....det är ett känsligt området. Jag har klarat mig hittills men nu börjar det bli påfrestande. Det kanske är dags att se sig om för något nytt. Min börjar ju ändå bli till åren.
Hur jobbigt det än må vara att erkänna så är jag beroende av en del tekniska prylar. Datorn, mobiltelefonen och min iPod. Vad vore jag utan dessa i mitt liv? Förmodligen mindre stressad, eller tvärtom. Vem vet. Jag behöver dem i alla fall, hur tragiskt de än må låta.

Ljuva dagar

Tillbaka i Piteå. Tillbaka för att stanna.....ett tag till.

Har haft en underbar vecka med häng i Norrköping tillsammans med fina Jennie och hennes mage.
Sen tog jag tåget till Sthlm där jag tiden stod stilla och vi var de enda som existerade i världen. Vi var världen. Bättre häng får man leta länge efter. Jag hade gärna stannat där för alltid och alltid. Forever and ever and ever and ever. Fin känsla!

Nu är jag tillbaka i Piteå. Igår dödade vi tristesen med att grilla pinnbröd, trots att det sades att pinnbröd var töntigt och att enda anledningen till att folket var med var för att jag precis hade komit hem och de ville umgås. Trots dessa påståenden grillades det frenetiskt tills degen var slut. Töntigt eller inte, gott är det iaf.

Idag blir det en runda på stan och Ica. Mitt matförråd är väldigt litet för tillfället. Sen blir det grillning på Ankars och därefter tar vi kvällen som den kommer. Jag är glad över att vara tillbaka. Det är just dessa dagar jag har sett fram emot. Ljuva Ankars.

Tillbaka men snart borta igen

Hello PITEYOOO!!! I'm back!

Det var riktigt skönt att komma hem igen. Jag gick på högvarv det första dygnet. Flyttade in i lägenheten igen, träffade vänner och vandrade runt i stan. Det är något speciellt med Piteå.

Nu ska jag lämna staden igen. Men denna gång endast för några dagar. Först åker jag ner till Norrköping och hälsar på Jennie för att snacka skit och klappa på hennes mage. Sen åker jag till Stockholm för att mysa i några dagar. Men sen kommer jag tillbaka till Piteå igen. Och då kommer jag för att stanna ett tag. För ni vet, när man kommer till Piteå då kommer man hem.

Slutet på ännu ett kapitel.

Ikväll är sista kvällen i Björkis och jag känner mig en aningen splittrad. Visst det kommer bli så sjukt kul att komma hem till Ankars och alla vänner, alla fester och allt skönt häng. Men samtidigt är jag inte den bästa på att säga hejdå. Det finns så mycket kvar här som jag vill göra och det finns så många jag vill lära känna bättre, men tiden räcker inte till. Jag hoppas och tror att de jag blivit vän med här kommer förbli vänner resten av livet.
Den sista tiden här har varit en av de bästa perioderna i mitt liv och det gör det svårt att acceptera att denna tid är slut. Björkis är från och med imorgon ett avslutat kapitel i mitt liv. Jag tar med mig minnena och förhoppningsvis även vännerna och beger mig in i nästa avsnitt. Sommaren 2008 står runt hörnet och jag har en känsla av att detta kommer bli en grymt skön sommar.

Jag vill avsluta detta inlägg med att tacka alla sköna människor jag träffat i Björkliden och alla fina minnen vi skapat tillsammans. Jag hoppas vi ses snart igen.

Piteyo och Ankars 4 life!

Nu väntar de sista timmarna på jobbet. Klockan 14.00 idag går jag av mitt sista pass i skidpasskassan i Björkliden. Därefter väntar några dagar av kvalitetshäng, Gränsen och städning innan jag sätter mig på tåget hem till Piteyo. Om snöläget inte förbättras i Gränsen så kommer jag mest troligen åka hem tidigare än planerat. Här chockerar jag er allt!! Jag har börjat fundera på att kanske försöka ta mig iväg på tisdag, eller senast onsdag förmiddag. Då hinner jag hem och flytta in allt i lägenheten igen innan jag åker vidare söderut. Och så hinner jag kramas med mina fina hjärtevänner. Känns skönt att det nu bara är några dagar kvar tills jag får se er igen. Jag har saknat er så oerhört mycket.

Snart snart snart är jag tillbaka på Ankars!

Vatten rensar kroppen

Datumet för min hemkomst blir ständigt framflyttat. Först snackade jag om att kanske komma hem direkt efter valborg. Sen var tanken att jag skulle komma hemma nu till helgen. Sen bestämde jag mig för att komma den 19 maj och nu blir de återigen framflyttat några dagar. Som det ser ut nu kommer jag vara tillbaka i Piteå kring den 21 maj. Jag lämnar Björkliden den 15 maj men åker nästan direkt vidare till Norrköping där jag kommer spendera helgen tillsammans med Jennie. På söndag åker jag vidare till Stockholm där jag kommer spendera några dagar innan jag flyger hem till Piteå igen. Så ser planen ut just nu.

I tisdags fyllde Marina 30 år och det blev stort kalas. Ett gäng på över 30 pers åkte till Abisko för att grilla och bada bastu mitt ute i ingenstans. Det blev en riktigt lyckad kväll med kvalitetshäng, god mat och isvak. Det var första gången som jag badade isvak och jag blev frälst vid första doppet. Tre gånger under kvällen hoppade jag ner i det iskalla vattnet och varje gång jag klev upp var det som pånytt född. Jag såg allting mycket klarare. Tyvärr blev det inga bilder från kvällen. Luften inne i huset var fuktig så alla bilderna blev bara suddiga. Och när jag hade bastat klart och gick ut till brasan somnade jag med huvudet i knätt på Rasmus. Jag har nog aldrig sovit så gott.

Nu arbetar jag bara två dagar till sen är jag ledig under min sista vecka i Björkis. Sen är det tack och adjö.

Best time of year

Det har varit några galet roliga och händelserika dagar.

Veckan har innehållit händelser som:

• Pelikanflyget
• Utgång i Gränsen
• Heldag sovandes i solen
• Grillning
• Kidnappning av en mexikanare
• Husmiddag
• Spontanfylla
• Black Bear Open
• Afterski
• Livemusik från Skaburbian.

Det märks på luften och på människorna att det är maj och att våren är här.