Dunk, dunk!

Nu har jag haft konstant huvudvärk i en månads tid. Ibland gör de mindre ont och ibland gör de mer ont. Igår gjorde de stundtals riktigt ont. Jag mådde illa och det värkte ända ner till käkarna. Vet inte riktigt vad det beror på men jag hoppas att de går över snart.

Under min högstadietid hade jag väldigt ofta huvudvärk. I stort sett hela min tid på högstadiet var en enda lång huvudvärk. Sedan dess har det gått lite i vågor. Periodvis har migränanfallen bara avlöst varandra och jag vaknar varje morgon med ett dunkande huvud. Jag verkar vara inne i en sån period just nu.

Make it go away!

Knoppar brister

Igår såg jag årets första fjäril. Den var orange och svart. Och liksom varje år var det den vackraste fjärilen jag någonsin sett. Det är något speciellt med alla ting som kommer fram på våren. Fjärilar, gräset, blommorna, bladen, solen! Det är alltid det vackraste man sett. Ingen annan solig dag har varit så härligt värmande och ingen annan blomma har vuxit sig lika vacker. Jag gillar våren. Den för med sig så mycket värme och glädje. Livet känns alltid så mycket lättare på våren. Musiken är alltid bättre, maten smakar godare och festerna är alltid så bra som dom bara kan bli.

På våren får jag alltid en massa idéer. Jag planerar och filosoferar om min framtid och drömmer mig bort till de liv jag en dag vill leva. I år har jag försökt att inte drömma längre bort än ett år framåt. Känner att framtiden just nu känns alldeles för labil för att jag ska kunna hålla fast vid en och samma dröm.

På senaste tiden har jag drömt om hösten som jag ska spendera i Bali. Ett varmt och soligt land långt bort från Sveriges gråa dagar och kalla nätter. Jag hoppas att värmen i Bali kan hålla mina ständigt återkommande höstdepressioner borta. Jag vill uppleva en oktober med ett leende i själen.

Efter två månader i Bali kommer jag åka vidare till Canada. Innan jag skrev analyser och bokreflektioner i panik timmarna innan inlämningstidens slut drömde jag om att åka till Canada. Jag hade samlat ihop pengar och det enda som saknas var biljetter, trodde jag. Men jag saknade även en reskamrat som också samlat ihop pengar. Min så länge efterlängtade resa över Atlanten blev inte av. Istället fastnade jag i studentlivet, bitter över att jag aldrig sett något annat än Piteå. Men i december bär de iväg, till Canada. Jag kommer hem från Bali för att packa om mina väskor och sedan tar jag brädan under armen och beger mig iväg igen.

Jag ser fram emot hösten och vintern. Men först ska jag njuta av våren och sommaren. Inget är så bra som vår på Ankars och sommar i Piteå.

Tentaperiodens gemenskap

Det är mitten på mars och för alla Musikhögskolestudenter innebär de tentaperiod. För alla studenter utom mig.

Den senaste tiden har alla mina vänner som studerar låst in sig i sina lägenheter eller parkerat framför en dator på skolan för att hysteriplugga. Den tiden då de haft böckerna slängda i ett hörn och meningslöst surfat på nätet har gjort att skoluppgifterna samlats på hög. Tentan har kommit skrämmande nära och deadlinen för rapporten är om 25h och inte ens framsidan är klar. Detta driver studenterna till att avbryta sina ständiga sovmorgonar och gå upp kl.7 för att plugga och sedan sitta upp till någon gång på natten för att skriva klart rapporten som skulle in för någon timma sedan.

Det känns fel att skriva det jag är på väg att skriva men jag saknar tentaperioden och det hysteriska pluggandet. Eller egentligen är det väl inte själva pluggandet jag saknar utan gemenskapen med de andra studenterna. När man samlas för en paus från studierna för att klaga över hur mycket man har att göra och jämföra vem som har det värst. Hur man hjälper och stöttar varandra när det känns som om man aldrig kommer hinna klart uppgifterna eller lära sig allt inför tentan. Jag saknar att sitta där strax innan deadlinen och inse att jag mot all förmodan, även denna gång, lyckats lämna in alla uppgifter och skriva en rätt hyfsad rapport. Att jag trots paniken dagen innan tog mig i kragen, samlade tankarna och till ljudet av smattrande tangentbord försvann in i analyserandet.

Under min första tentaperiod under mitt första år på utbildningen sammanslöt sig hela klassen i klassrummet. Alla hade gjort samma misstag och slappat veckorna innan och insåg bara några dagar innan deadline att uppgifterna var långt ifrån klara. Så vi samlades, av en slump, hela klassen och pluggade i desperation. I 5-6 dagar höll vi på. Alla hade sina egna små knep för att hålla sig vaken. En del drack kaffe och andra drack coca-cola. Jag drack exotisk fanta med redbull och knaprade Dextrocol tabletter som en idiot. Sockerkickarna var min räddning annars hade jag aldrig orkat plöja igenom The Complete Idiot's Guide på två dagar.

Idag kommer jag knappt ihåg vad boken handlade om så jag lärde mig nog inte speciellt mycket genom att samla allt till sista stund. Fast inte har man lärt sig något från den erfarenheten. Varje tentaperiod är i stort sett densamma. Det enda som har förändrats är att man lärt sig att hantera paniken och arbeta mer effektivt.

I vår slipper jag somna i soffan med böckerna i knätt och uppleva sömnlösa nätter framför datorn skrivandes på en rapport. Jag ska nog bara vara glad för de. Jag kommer ändå få min dos av stress och sömnlöshet när Face Front närmar sig.

Igår var jag och Lars på studiebesök på Kulturens Hus. Ett rosa örhänge, som Irika skickade med som en gåva, dinglade från mitt ena öra och Lars tog en bild.

I onsdags när jag kom hem från kontoret låg två paket och väntade snällt i min brevlåda. Jag hade äntligen fått hem mina custom made Irika bralls. De var sjukt snygga och jag sprang direkt över till Malm för att visa upp byxorna som kommer smycka mina ben under låg tid framöver. Tyvärr var byxorna lite för stora så jag ska skicka ner dom till Irika igen så hon ska får sy in dom en storlek.

Det andra paketet kom som en glad liten överraskning. En vän i Luleå hade gjort två blandskivor till mig, fyllda med bara bra musik. Jag gillar verkligen positiva överraskningar. Dagen gick från att ha varit lite halvcrappy till drömbra. Skivorna har rullats varma i min cd-spelare ändå sen dess och det känns lite som om det här hittills har varit min vecka. Jag har fått två blandskivor från en söt sak och mina Irikabyxor, jag ska börja extrajobba på Stale och morsan överraskade mig med ett litet ekonomiskt bidrag eftersom brorsorna har fått älgkött.

Nu är de lunchdags och jag ska gå ner till Som Nytt och se om de har något fint. Medan jag gör de tycker jag att ni andra kan lyssna på Pulpa - We fall in love

http://www.myspace.com/pulpa

I'm a rockstar baby!

Är killar som spelar i band automatiskt sexigare? Efter gårdagskvällen skulle man nästan kunna tro de. Eller det kanske beror på vilket band man spelar i. Om man spelar i samma band som "Idol Marcus" så ökar ens attraktionsvärde ganska drastiskt, i alla fall så verkade det som det igår.

Jag hade nöjet att agera logevärdinna under Marcus konserten igår. Jag och Malin fixade iordning logen, kylde ölen, hackade grönsaker och kokade kaffe. Bandet och deras turnegäng var riktigt trevliga. Stundtals lite smått förvirrade men ändå astrevliga. Och jag blev positivit överraskad när jag såg deras uppträdande. Även om det är Idol och kommersiellt så det skriker om det så tycker jag ändå att Marcus har gjort det bra. Nu får folk hata mig om dom vill men konserten igår var klockren. Marcus och hans band krossade. Daniel och Agnes släng er i väggen.

Marcus kanske kommer bli den första som lyckas. Han gör sin första skiva nu som Idol sen kommer han bryta sig lös, köra sin egen grej och charma publiken. För det är ingen tvekan om saken, Marcus är en artist. Om någon kommer lyckas så är det han. Så länge han inte låter sin wannabe rockstar image ta över.

På Kalles igår efter konserten flockades kvinnorna runt honom och hans bandmedlemmar. Det var nästan lite roligt att iakta det hela. Jag kunde gå runt mellan killarna, hejja, snacka strunt, dansa och skratta åt hur dom plockade upp tjejer för att ta med tillbaka till hotellet. Tro nu inte att jag ser inte ner på killarna, de tar ju bara tillfället i akt. Blev ju själv erbjuden att följa med på efterfesten, men jag tackade nej. Efter att ha jobbat hela dagen behövde jag hem för att sova. Jag får ta och följa med dom på efterfest någon annan gång på villkoret att det inte biter på mig nå mer.

Nån vill ha mig!

Jag hittade något i mitt fack idag som gjorde mig glad. Det var en skiva med ett hjärta och ordet "dig" på fodralet. Det fanns inga tecken på vem som kunde ha lämnat skivan i mitt fack. Inget namn eller något annat som kunde avslöja avsändaren. Tyvärr så hade jag inte möjligt att lyssna på skivan direkt och i väntan på att få höra på dess innehåll hann många tankar gå genom mitt huvud. Vem kunde ha gett mig skivan och vad innehåller den? Var det ett skämt? Någon som lagt skivan i fel fack? Eller är det en vän som vill tipsa om musik?

När jag väl kom hem och stoppade på skivan blev min förvirring ännu större. De första två låtarna var hiphop och dom sa mig ingenting. Men sen kom den tredje låten och där sjöng Veronica Di Mago "jag kan inte säga nej, inte när du rör vid mig". Den låten och hjärtat på fodralet fick mig att på allvar tro att jag kanske hade en hemlig beundrare där ute någonstans. Men det dröjde inte länge innan det visade sig att det inte existerade någon hemlig beundrare. Utan skivan var spellistan från mina goda vänner Sofie och Jockes radioprogram Pipan. Tack för den! Jag som trodde att det var nån som gick runt och var lite småkär i mig. För ett ögonblick kände jag mig faktiskt lite eftertraktad, men den drömmen sprack ju ganska snabbt.

Jag får väl känna mig hedrad över att Pipan hjärtar mig. Det är väl bättre än ingenting antar jag.

1 x 1 blir 100

Efter tretton timmar ute på vift har jag kommit hem. Jag lämnade lägenheten halv åtta imorse och nu kring klockan nio på kvällen är jag hemma igen. Jag gillar såna här dagar när man är sysselsatt hela tiden och bara kommer hem för att duscha och sova. Det är något med såna dagar som förgyller min tillvaro. Jag känner mig effektiv, som om jag varit produktiv under dagen och gjort viktiga saker. Kort och gott så kan man säga att jag känner mig duktig.

Jag kände faktiskt lite ångest över att kliva in genom dörren till min lägenhet. För inne i min lägenhet är det stökigt och jag har en massa små uppgifter som ligger och väntar på mig. Till exempel så vill Bredbandsbolaget ha tillbaka sin lilla box, några gamla räkningar måste betalas, jobb ska sökas och diskhon måste rensas från smutsiga glas och tallrikar. JAG VILL INTE! Helst av allt skulle jag vilja kunna komma hem och sätta mig och pyssla med små saker. Fortsätta på mitt påbörjade väskprojekt, måla klart tavlorna och spela på gitarren som börjat samla damm. Tyvärr så verkar inte timmarna riktigt räcka till, fast jag försöker övertyga mig själv om att jag inte utnyttja min tid maximal. Istället för att sitta här framför datorn så hade jag kunnat göra något annat, kanske diskat eller dammat av gitarren. Men sen är det ju viktigt att komma ihåg att ibland måste man bara få sitta ner och bara vara. Man orkar inte köra på som ett ångvält hela livet, till slut tappar man kontrollen och kör rätt in i en murvägg.

Det känns som om folk i överlag inte inser vikten i att ta hand om sig själv. Själavård är nog bland det viktigaste man kan sysselsätta sig med. Men idag är det istället viktigt att man presterar och alltid vara på språng. Att ta tid för sig själv anses inte som något viktigt i mångas ögon. Man ska istället vara på flera ställen samtidigt och vara bäst på allt man gör. Man ska vid tjugofem års ålder ha hunnit med något som man för några decennier sedan kanske hade hunnit med när man gått i pension.

Vart är samhället påväg? Samtidigt som vi försöker bli allt mer hälsosamma ökar kraven på att man ska prestera. Man ska tänka på sin hälsa, träna på gym, sova åtta timmar per natt och äta rätt, samtidigt som man ska ha en karriär, jobba sextio timmar i veckan, sköta hemmet, ha projekt på sidan av sitt jobb och anordna middagsbjudningar var och varannan helg. Jag är ledsen men jag får inte denna ekvation att gå ihop.

Nog om detta, nu ska jag resa mig från datorn och ställa mig i duschen. Därefter ska jag ta tag i mina små uppgifter som jag skjutit framför mig de senaste veckorna. Ingen vila här vet ni, inte förrän jag närmare mig en murvägg.

"Det här kommer bli en bra helg"

Jag var råtaggade inför gårdagskvällen och allt började bra. Hade förfest med goda vänner och kvällen såg ut att bli riktigt lyckad, men sen hände något. Jag försvann in i dimman och tappade helt kollen. Istället för att njuta av den grymma showen tillsammans med de andra i lokalen så var det som att jag drogs neråt av någon oförklarlig kraft. Mitt humör var som högst enda stunden för att i nästa stund sjunka som en sten. Jag gick från toppen till botten på bara några minuter.

Idag ska jag parkera i soffan och kolla på film.

Mars inleds med vårkänslor och goda drinkar

Det är den 2 mars och våren verkar vara här. Det är knappt några minusgrader ute och solen värmer snön på hustaken. Jag vet att värmen inte är här för att stanna, det är ju trots allt bara början på mars så vädret kommer busa runt lite ett tag nu. Men jag känner våren i luften och det är härligt. Jag tror att det här kommer bli en bra vår så jag välkomnar varje ny dag.

Idag är de fredag och ännu en arbetsvecka är slut. Tiden går så fort just nu, jag hinner inte riktigt med. Känns som att det behövs fler timmar på dygnet för att jag ska hinna göra allt jag vill göra. Så nån får gärna ge mig fler timmar eller dela mig i två (tolka mig rätt, jag vill inte bokstavligen bli delad i två). Ikväll är det i alla fall 80-tals fest på kåren. Jag var förbi kåren en sväng och hade lunchmötet. När jag klev in genom dörrarna möttes jag av ett hav med kablar, mickstativ, casear, kameror och andra tekniska prylar. Det var verkligen saker överallt. Jag fick en känsla av att det kommer bli en riktigt bra kväll, något utöver det vanliga. Jag väntar med spänning på att få uppleva det kvällen har att erbjuda.

Imorgon kommer en av mina favoriter på denna planet ha en födelsedagsfest. Grabben har hyrt hela Kåren och har bjudit en hög med människor. Enligt honom själv kommer det bara komma bra människor och jag tror honom. Just nu verkar det som om den här helgen kommer bjuda på två riktigt bra kvällar.

För den som kommer vara i stan och festa kan jag tipsa om att besöka Klubb Rytet som arrangeras på Pentryt. Det är ett gäng drivna tjejer som var less på Piteås uteliv och tog saken i egna händer. Jag kan nästan lova att de kommer bjuda på en oförglömlig kväll.