Och så var läsåret planerat

I förmiddags lämnade jag hemmet med en påse soppor och återvände hem med en påse fylld av fantasiresor. I sopcontainern hittade jag nämligen en skatt, en hel hög med läsvärd böcker. Hur man kan slänga bra och fräscha böcker är för mig oförståeligt, det känns nästan som att slänga mat. De böcker som inte föll mig i smaken kommer jag ge bort till röda korset, eller dylikt, hellre de än att skicka dem till soptippen för det finns alltid någon som kan ha glädje av historierna.

(via notallwhowanderarelost)

Medan vinden viner

Det är en vacker plats jag bor på, mitt i fjäll-landskapet i Härjedalen. Men i vinter har det varit svårt att uppskatta dess skönhet, vädret har varit emot oss. Vinden har varit hård större delen av vintern. Var och varannan dag har det blåst kraftigt, många dagar när stormstyrka. Jag som aldrig har uppskattat vinden försökte trösta mig att det blir bättre fram mot våren. Men temperaturen sjönk tidigare än vanligt, regnet har fallit sedan i början på mars och vinden visar inga tecken på att avta. Asfalten är fram sedan några veckor tillbaka och många skoterleder har stängts för säsongen på grund av snöbristen. Det känns inte riktigt som den vår jag hade förväntat mig, och inte vintern heller för den delen. Men så är det med vädret, den har sin egen vilja.

Hade det inte varit för Nikita hade jag knappt gått ut många dagar. Att vandra fyra kilometer i motvind och känna regnet piska mig i ögonen är inget jag hade gjort för nöjes skull, om det inte vore för Nikita. Det är väl det som är bra med att ha hund, de tvingar en att vandra ut i alla väder och det härdar en. Jag har fått lära mig att finna mig i situationen och skratta i snålblåsten. Och det bästa av allt är att när jag väl kommer in efter en lång promenad i ovädret kan jag, lätt trött i kropp och med en kopp chai-te i handen, njuta av tillvaron. Jag uppskattar de slöa dagarna så mycket mer när vädret är oförlåtande och speciellt om jag spenderat en längre tid ute i det.

I prylfyllda rum

(via etsy)

Jag känner ett starkt begär av att gå på loppis, leta efter vackra prylar med karaktär och gamla verktyg vars funktion aldrig går ur tiden. Kläder att sy om, halsband att demolera och montera ihop i annan form, stora muggar för kvällsteét och glasburkar att fylla med sylt.

Som tidsfördriv sitter jag ibland på Etsy. Där säljs mycket gammalt och vackert som fångar mitt intresse, men det är inte riktigt samma sak som att gå på en riktigt bra loppis. Jag gillar att strosa runt i de stora hallarna och de prylfyllda rummen och leta efter skatter. Letandet är en stor del av tjusningen.

Rum

(foto via 1, 2, 3)

Dolda budskap

Vaknade precis ur en dröm som kändes verklig och som skrämde mig.

I drömmen hände något konstigt med min kropp, den kändes tung och trög och hela min tillvaron kändes skev. Jag upplevde det som om golvet lutade kraftigt åt höger, trots att jag visste att marken var platt. Jag lutade mig mot en vägg, mot en bänk, mot allt som kändes stabilt för att inte falla omkull medan jag försökte hitta ut ur rummet där jag befann mig. Och i min tanke kunde jag känna hur jag lyfte armarna men högra armen rörde sig inte trots att det kändes som om den gjorde det. Jag blev rädd i drömmen, förstod att något var fel i min hjärna och att jag behövde hjälp men jag såg suddig och ibland inget alls och jag hade svårt att uppfatta vad som var vad i rummet.

Flera gånger gled jag ur drömstadiet, jag försökte väcka mig själv men gled ständigt tillbaka in i drömmen och in i rädslan. Jag kunde inte vakna för jag uppfattade drömmen som verklighet. Men när jag väl vaknade, fick upp ögonlocken och kände min kropp i sängen hade jag fortfarande svårt att avgöra vad som precis hade hänt. Höll något på att hända med min kroppen? Kunde jag röra mig?

Jag kunde röra mig. Det jag precis upplevt var bara en dröm, men rädslan jag kände sitter fortfarande kvar som ett tryck i mitt bröst och en känsla av oro dröjer sig kvar trots att fara är över, trots att det aldrig var någon fara.

Jag kan inte riktigt skaka av mig denna känsla av obehag och jag undrar om drömmen betyder något. Om mitt undermedvetna försöka säga mig något.

Goda ting kommer i tre

(foto: Malin Lindner)

Hon gör så fina smycken den där Malin Lindner. En blogg fylld med tankvärdheter har hon också. Dessutom kan man just nu köpa hennes smycken för 10% rabatt i hennes webbshop.

Sockret

Jag känner att det är dags för ett litet erkännande. Minns ni det där pratet om att jag skulle ha en sockerfri månad, hur gick det med det Egentligen?

Jo, det gick ganska dåligt kan man väl säga. Knappt en vecka in i utmaningen gick jag på workshop där vi tillagade en massa goda sockriga saker och jag ville ju inte inte smaka på det jag lärt mig laga.

Några dagar senare upprepades proceduren.

Min tanke var först att frånse dessa "snedsteg", men när jag sedan åt en fruktdessert på jobbet utan att tänka på att frukten legat i sockerlag tappade jag motivationen helt.

Så, så var det med den disciplinen.

(via kvelv/pinterest)

I väntan på kraften

(via lostinthought)

Ibland är det svårt att ge sig hän till vilan. Att uppriktigt stanna upp och låta kroppen vila så länge som den behöver. Det finns så mycket aktiviteter att fylla dagarna med, flera timmar i längdspåret och i pisten som går förlorat genom att ligga i viloläge.

Efter de senaste veckorna av intensivt jobbande, sjukdom och ihärdig förkylning har jag fått ge efter för min kropps önskan om att få vila. Jag har accepterat de faktum att kraften inte finns och att om jag försöker prestera över min nuvarande förmåga kommer det dröja än längre innan jag är i fas igen. Så jag har kapitulerat inför vilan. Vikt in de nya löpningsbyxorna i garderoben och ställt undan snowboard och längdskidor. Det aktiva livet får vänta, tyvärr.

"Kom ihåg att världen utanför ser likadan ut varje dag och att det bara är dina tankar som kan förändra den. Om du styr över ditt sinne kan du välja dina tankar och känslor. Det gör att du blir en konstnär som bestämmer vilka färger omvärlden ska ha och vilken sinnesstämning du vill befinna dig i, i alla situationer i livet."


ur Ayurveda för ditt sinne, Janesh Vaidya

Vackert

(stickning av nanna van blaaderen via arcademi, foto pablo delfos)

Att välja att inte välja

(christophprevost)

Jag funderar mycket på vad jag ska bli när jag blir stor. Vad jag ska välja? Om jag måste välja?

Det finns så mycket som intresserar mig, mycket som jag vill lära och lära andra. Och jag kan omöjligt se mig själv med Ett yrke under en längre tid. Jag vill gärna göra lite av varje, utvecklas och lära inom flera områden.

Men var ska jag börja?

(foto av Leigh Marr via wetreatmishapslikesinkingships)

Ännu en grej jag vill göra i sommar, lära mig att klättra.

Vem är Joseph Kony?

(via 1, 2, 3, 4)

Vad ska du göra i sommar?

Den frågan får jag höra allt oftare. Det är den tiden på året. Solen tittar fram efter sin vinterdvala och vårens värme gör sig påmind. Säsongen är inte slut än men vi känner hur det närmar sig snabbare än vi hade tänkt, för vi lär oss aldrig hur fort en säsong går en förbi.

Så vad ska jag göra till sommaren?
Vet inte, jag vet som aldrig riktigt även om jag samtidigt har en ganska tydlig bild över hur jag skulle vilja att sommaren ska se ut. Men jag gillar inte att planera för långt fram i tiden. Saker och ting har som en tendens att förändras och man vet aldrig vad som kommer ur dessa förändringar.

Men som sagt har jag ändå ett litet hum om vad jag skulle vilja göra i sommar. Ta en roadtrip genom Norge, åka bräda en solig dag i Stryn, bada i havet, gå kurs i växtmedicin, se Patti Smith på Storsjöyran och andas in Urkult. Och så vill jag nog återvända till Åre där jag vill bo i en liten stuga nära naturen där jag kan plocka blommor, blad, svampar och bär.

Ungefär så vill jag spendera min sommar.

Febersmak

Med snorig näsa och rosslig hals spenderar jag mina dagar i sängen. Jag sover, stirrar in i väggen och läser bok. Mycket mer än så mäktar jag inte med. Tänker att det säkert blir bättre snart. Att snart återfår jag krafterna. Men tre dagar in och jag känner mig allt svagare.

Det var inte riktigt så här jag föreställde mig denna veckan. Jag hade stora planer på att börja löpträna, återuppta morgonyogan och laga massa god mat. Nu känns de få stegen till toaletten som en längre joggingrunda och matlagning kommer inte ens på tanken. Mackor och filtallrik är vad jag kan erbjuda mig själv. Bon appétit.

Bildvisning från sjuksängen

(bilder via 1, 2, 3, 4)

(via awelltraveledwoman)

Ord som värmer

Ibland krävs det så lite för att berör en människa. Ett tack och några vänliga ord kan skänka sådan glädje att den förgyller hela tillvaron.

Igår kom en gäst fram och berättade hur trevligt det hade varit att ha mig som servitris under veckan. Hur mycket hon och hennes man hade uppskattat mötet mellan oss. Hennes ord värmde mitt hjärta och spred ett ljus över veckan som gått.

Men nu är veckan över, gästerna har åkt hem och jag får vila ut. Just nu puttrar en morotssoppa på spisen och jag ser fram emot att få äta den i lugn och ro.

Läran om naturens skafferi

(serendipityflicious)

Jag har hunnit med en avstickare under veckan, ett avbrott från jobbet.

Det är samiska festdagar i byn med fokus på samiskt matkultur. De sitter på så mycket kunskap om hur vi kan leva av det som finns att hämta i naturen, kunskap som jag länge velat ta del av. Därför blev jag så glad när jag såg att de under veckan arrangerar workshops i ämnet.

Igår tog jag tillfället till akt att få lära mig om örter i samisk mattradition. Om kvanne, tibast, björkblad och skvattrams effekter. Mitt register över användbara växter för matlagning och medicin har utökades ytterligare. Men mest av allt bidrog workshopen till att föda min lust att lära mer.

Imorgon hålls en workshop i naturens skafferi och jag ska självklart vara där för insupa än mer kunskap.