Hör upp! Hör upp!

Adressen skulle ändras tills imorgon men det får vänta till veckans slut. Så från och med söndag hittar ni bloggen på iMittUniversum.blogspot.com blir den nya adressen. Tills dess tar jag semester i några dagar.

Ses på söndag!

Hjortugglan

(bild via artlove)

Jag har lite svårt att bestämma om min nästa tatuering ska bli en uggla eller en hjort. Men jag kanske behöver inte välja.

(bild via WITC)

Förresten....

(foto: charlie engman via happy accident)

...det började snöa i helgen!

Helgens galej

Det blir allt tydligare för mig att det här med alkohol är inte riktigt är min grej längre. Eller rättare sagt är det här med att dricka sig full full är inte riktigt min grej längre.

Jag minns när denna blogg var nystartad. Då jag fortfarande pluggade på universitet och kunde festa inpå morgonen utan större ansträngning. Då jag kunde vakna dagen efter och ändå känna mig rätt fräsch, ta en promenad ner till stan med vännerna för att käka thaimat. Men efter mina senaste fylletillslag har den tiden känts långt förbi. Och efter helgens begravningsfest blev jag återigen påmind om hur illa min kropp numera tycker om alkohol.

Därför dricker jag inte så mycket längre. En kollega trodde länge att jag var nykterist. Om han bara kände till min passion för starkvinsglögg och hemmagjord likör. Hur jag myser av att få krypa ner i soffan med ett glas vin. Fast det är väl just det, att ett glas är mysigt men efter två flaskor är mysfaktor långt långt förbi. Därför händer det väldigt sällan numera att jag kastar mig ner i flaskan på de sättet. Det bjuder jag endast på vid speciella tillfällen - som i helgen när vi dansade vår vän farväl. Och jävlar vilken fest det blev. Men nu lär det dröja minst ett år innan jag gör något liknande igen.

Sista kvällen

(foto: Gunilla)

Ikväll arbetade jag min sista kväll på Liten Krog. Jag har lärt mig mycket under min tid där och fått äran att jobba med att helt fantastiskt gäng människor. Men nu är det dags att avsluta detta kapitel och bege sig ut på nya äventyr.

29 ways to stay creative

(bild via camera obscure)

Sant så sant. Själv vänder jag mig ofta till musiken när humöret tryter.
Just nu är denna låt en riktig humörhöjare.

Böcker i kö

(foto via style-files)

Böcker, böcker, böcker. Det finns så mycket böcker jag vill läsa.

- Fågeln som vrider upp världen, Haruki Murakami
- En dag till skänkes, Anna Gavalda
- Lyckan är en sällsam fågel, Anna Gavalda
- Jag går bara ut en stund, Isobel Hadley-Kramptz
- Sorgesång från Easterly, Petina Gappah
- En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, Diana Janes
- Rädd att flyga, Erica Jong
- Levande död, Peter Rends
- Höstvisa, Tove Jansson
- Den sjätte gudinna, Karin Alfredsson
- Tusen strålande solar, Khaled Hosseini
- Senor Peregrino, Cecilia Samartin
- Drömhjärta, Cecilia Samartin
-Ayurveda för ditt sinne, Vaidya Janesh

....listan kan göras oändlig.

Väntan

(foto via send-it)

December närmar sig med stormsteg och ännu inge snö. När ska jag få uppleva detta vinterlandskap igen?

Det gör inte ont

Alltså jag gillar verkligen tv-programmet Så mycket bättre. Det är kul med musiken. Hur de nya tolkningarna av låtarna ger dem nytt liv. Ett annat liv. För en del av låtar blir så fruktansvärt bra när en annan artist får arbeta om den och göra den mer till sin egen. Som Timbuktus version av Det gör ont. En låt vars orginalversion inte alls passat mig i smaken.

P.S. Den inspelade versionen av Timbuks tolkning gillar jag inte alls lika mycket tyvärr.

En resa

(foto via notsolostwanderer)

En resa skulle sitta fint nu. Åka tåg genom ett främmande land. Vandra längst en strand och betrakta fiskarna som rensar nät.
En resa bort, långt bort.
Men egentligen vill jag helst av allt bara åka hem, vars det nu är.

Värd att visa igen

Jag har visat den förut men tycker att den är värd att visa igen för den passar så fint till min upplevelse av denna söndag.

Just do it

Det är omöjligt, sa Tvivlet
Det är farligt, sa Rädslan
Det är onödigt, sa Förnuftet
Gör det ändå, sa Hjärtat
(foto via weheartit)

Det egna rummet

Jag längtar efter ett hus med ett rum fyllt av värmeljus. Där golvet är tomt, endast ljusen och en yoga-matta som ligger utrullad över träytan. Ett rum dit jag kan gå undan och vara för mig själv. Jag och andetagen i ett flöde av rörelser.

Än så länge får jag nöja mig med att en lättare omöblering av kaostillståndet som råder i vår nuvarande lilla etta. Jag får passa på när mannen sover eller är bortrest. Då försöker jag skapa ro i både rum och själ. Och det hjälper, än så länge. Tills jag har ett eget rum får nuet duga.

Att väcka kroppen

(foto: via Lolita)

Tänkte mig en tidig morgon. Med yoga, stort glas apelsinjuice och promenad i morgonregnet. Men när klockan ringde kunde jag inte förmå mig att kliva upp. Kroppen ville inte lämna den varma mjuka sängen och huvudet ville tillbaka in i drömmen.

Ibland är det skönt att kliva upp i tid och komma igång med dagen. Men ibland är det minst lika skönt att ta sovmorgon. Det är viktigt att ge kroppen sin vila. Därför ska jag äta min frukost i sängen och dra ut på morgonen lite extra idag.

Underbar tolkning

Alltså den här Mikael Wiehe. Varför har jag aldrig riktigt uppskattat hans musik förut? Hans tolkningen av Jag drar nu är ju fullkomligt genialisk. Jag tror det är dags för mig att lära känna hans musik bättre.

Andra sidan

Det är tungt att planera sin väns begravning. Att välja dikter och låtar, vilken urna som passar bäst och bestämma spridningsplats. Det tar sin energi.

Därför är det skönt de stunder då glädjen tar vid. Då hjärtat ler och jag brister ut i skratt. Då jag får glömma, om så bara för någon sekund. Det gäller att ta vara på dessa stunder. Vårda dem ömt. Och veta att en dag kommer sorgen att släppa sitt grepp.

En av de låtar jag önskar ska spelas på ceremonin har Sofia Karlsson gjort. Kan inte säga annat än att jag tycker att den är helt otroligt vacker.

Adressändring

Det är inte bara jag som ska flytta snart. Även bloggen kommer få en liten adressändring. Från och med 1 december hittar ni bloggen på:

iMittEgetUniversum.blogspot.com

Och håret?

Det blev lite kortare. Och mycket mjukare. Hårinpackning en gång i veckan löd rådet från frisören. Jag ser det som tid att få pyssla om mig själv för på sistone har jag känt mig lite grå och tråkig. Två personer i min närhet har dött under hösten och hunden som skulle omplaceras hos oss till våren sprang bort för tre veckor sedan. Energin har därför varit ganska låg på sistone. Så lite hårdvård kanske kan hjälpa till att läka själen också.

Novembersol

och som vi njuter!

Dansa fastän...

Två veckor har gått, sedan han lämnade jordalivet.

Den vän jag träffade för sent i livet. Precis innan sjukdomen tog sitt grepp. Precis före kampen började.

Och vilken kamp! Men tiden var kommen.

Ibland glömmer jag. Ibland väntar jag mig att han snart kommer hem - från sjukhuset. Som han gjort så många gånger förr.

Jag väntar, men han kommer inte.

Han kommer aldrig mer.

Jag vet att han skulle sagt. Torka dina tårar, gråta inte vid min grav. Jag vill se dig dansa och le.

Därför ska vi ställa till med galej och dansa farväl av vår vän. Dansa trots att hjärtat brister.

Dansa fast att hjärtat blöder.

Mitt älskade hår

(foto: Mr Newton)

(foto: Brian Guido och Julia Stotz)

Idag ska jag sätta mig under saxen. Lägg mitt hår i händerna på en frisör. Den som känner mig vet hur ångestframkallande detta är för mig. Jag får ofta en känsla av att jag vill klippa av håret, göra en förändring, göra något drastiskt. Men varje gång håret klipps grips jag av panik efteråt. Därför klipper jag det väldigt sällan. Ibland går det år mellan gångerna.

Idag är det dock dags igen. Just nu står jag och väger mellan två alternativ. Antingen att bara klippa bort det nötta längst ner så jag får behålla längden, och klippa upp det lite för att ge håret lite mera liv. Eller så klipper jag det kortare, strax nedanför hakan. Också här lite uppklippt.

Det första alternativ känns som ett säkert kort. Inte så stor förändring från nu, bara lite kortare. Det andra alternativet lockar dock mer. Skulle vara kul med lite mer drastisk förändring. Dessutom kan jag verkligen se mig själv i den frisyren, med luggen dragen bakåt som på bilden.

Vad tycker ni?

Sötaste Halloween-kostymen

Det har inte blivit något Halloween-firande för min del. Men runt om i byn står urkarvade pumpor utanför husen. Och jag har mött utklädda barn som knackat dörr i hopp om att fylla godispåsen. Att det är lov har även märkts i restaurangen, för vi har haft häcken full.

Jag är tacksam för att gästerna är så snälla och givmilda med komplimanger. I denna utdragna höst värmer deras vänliga ord.

(foto: Auburn Soul Photography)

Är det inte dags för vinter snart?!

Jag känner mig som vanligt otålig i väntan på snön. För i mitten på oktober såg det ut så här i Funäsdalen. När vi var där två veckor senare var det mesta av snön borta. Denna katt-och-råtta-lek är lika påfrestande varje år. Men som det sägs, den som väntar på något gott.
Så länge jag inte behöver vänta hela vintern så är jag nöjd.

Kompakt levene

Om en månad går flyttlasset, upp till Piteå och ner till Stockholm. För där vi ska spendera vintern där ryms inget flyttlass. Lägenheten är av det mindre slaget, uppskattningsvis mellan 15-20kvm - kompakt levene så att säga.

Därför pågår just nu operation äta-upp-frysen. För i den "nya" lägenheten finns endast ett pytte pytte litet frysfack. Där ska en påse av mina heliga blåbär ligga - rymmer kanske två med lite våld. Övriga mat äts upp innan flytten och prylarna åker ner i kartonger på obestämd tid. Vi siktar på att ha hittat något större innan sommaren men man vet aldrig med oss. Mitt va det är så kanske vi köper husvagn och bosätter oss i. Man vet som sagt aldrig riktigt.