Kroppens språk

Det har varit några intensiva veckor. I och med det nya träningsprogrammet har kroppen fått jobba. Hårda träningspass och nästan dagliga vänder i längdspåren har gett avtryck. Blev ingen riktig vila från träningen den här veckan heller, trots att det var tanken. 

Kroppen har dock sina sätt att visa att den är under påfrestning och behöver vila och jag försöker lyssna. Dagen spenderar jag därför med att göra mest ingenting. Sitter i soffan, dricker te och gör sånt som jag annars inte riktigt tar mig tid till.

Men träningen gör gott. Min annars stela och värkande nacke gör sig knappt påmind. Tittar mig över axeln med full rörlighet utan besvär, det var länge sedan sist. Trodde att denna intensiva arbetsvecka skulle öka besvären men insåg igår kväll efter en lång arbetsdag att jag inte hade ont. Har inte haft ont på flera dagar. 

Befrielsen och lättnaden i den känslan.

 Nikita tog sovmorgon med mig imorse.

Balanserar vingligt just nu

Varje dag känner jag in kroppen. Den är under hård påfrestning just nu så jag behöver lyssna in för att inte pressa den för hårt. Har påbörjat ett nytt träningsprogram för att bygga upp muskulaturen på min svaga kropp. Nacken, axlarna och ryggen behöver hjälp för att klara belastningarna i vardagen och framför allt på jobbet. 

Träningen gör mig verkligen gott. Även om det bara gått några veckor känner jag redan att jag blivit starkare och uthålligare. Men jag känner det också som att jag balanserar på en tråd och lätt kan knuffas omkull. Jag brister i mina mat- och vätskerutiner. Äter inte så mycket och så ofta som jag borde och dricker gör jag knappt alls, speciellt inte när jag jobbar. 

För att inte slåss omkull av den stundande högsäsongsveckan förbereder jag mig genom att fylla frys och kyl. På spisen står det nu linssoppa och chili con carne och puttrar. I en bunke bredvid mixade jag precis ihop en bönröra att ha som pålägg eller som tillbehör. Igår gjorde jag en stor sats potatisbröd och fyllde frysen med hela fyra limpor.

Träningen får vila under veckan som kommer, aktivitetsrundorna med hunden får räcka som motion. Och med de väl förbereda matlådorna hoppas jag muskulaturen får en chans att hämta energi och bygga upp sig så jag kan återuppta träningen med nya krafter.

Att skriva igen

Jag kände hur en huvudvärk smög sig på igår. Hur spänningarna i nacken ökade och tröttheten tryckte på bakom mina ögon.

Vaknade nu på morgonen stel, svårt att vrida på huvudet. Det är högra sidan som bråkar mest. Satte mig på yoganmattan för att stilla mjuka upp de spända och onda.

Med benen i kors och andetag som fyllde hela lungorna satt jag länge och kände in. Kände in kroppen, men också sinnet. Lyssnade till de tankar som kom upp. Det annars så vanliga bruset som brukar råda i mitt huvud var stilla. Istället kände jag en längtan och en lust efter att skriva. En vilja att med ord formulera alla de tankar som snurrar i mig.

Jag börjar här. Kravlöst. Bara med en förhoppning om att orden på mina tankar ska ge mig en större möjlighet att reflektera över det som rör sig i mig.