Hypokondri?

Min kropp måste verkligen hata mig! Det värker alltid nånstan, krämporna avlöser varandra. Nu när jag har fått ordentliga joggingskor trodde jag att mina joggingrelaterade problem skulle försvinna men icket. Värken i höften som plågade mig i höstas har bytts ut mot smärtande smalben. Jag är van vid att musklerna på framsidan av smalbenen värker ibland , men nu värker det i själva benet på insidan av smalbenen. När jag springer känns det precis som om jag blir slagen på blåmärken.

Jag förstår verkligen inte varför jag nästan alltid har ont någonstans. Vissa påstår att jag springer för mycket, att jag aldrig låter kroppen vila. Men jag menar om elitidrottare kan träna sex dagar i veckan, varför kan inte jag?

Jag är väl bara hypokondrisk eller nåt....

Blanda känslor är min vardag

Förra helgen blev ju lite galet förvirrande. Men de blir väl så när man lever i någon form av dröm och vaknar upp när verkligheten slår till med en rak höger. Jag hamnade i ett chockliknande tillstånd och mitt agerande var inget annat än impulsivt och ogenomtänkt. Jag reagerade och agerade utan att veta vad och varför jag reagerade och agerade. Chocken av att vakna upp av en käftsmäll fick mitt omdöme att tempurärt försvinna. Men nu när chocken lagt sig känner jag mig märkligt oberörd.

Efter denna helg känns det som om sommaren äntligen har kommit. Det har varit kvalitetshäng hela helgen och jag önskar att livet alltid vore lika underbart. Men om några dagar åker alla hem till sitt och jag är en av de få som stanna kvar på Ankars. Några av vännerna kommer tillbaka till hösten, men en del försvinner härifrån för alltid. Jag slås av den insikt ibland och jag blir nedstämd varje gång. Men jag tror inte att det kommer vara sista gången jag ser dessa underbara människor. Vänner för livet? Jag vill tro de. Låt mig tro de!

Imorgon ska vi ha avskedsmiddag. Hela gänget ska en sista gång innan alla skiljs åt samlas till ett stort knytkalas. De blir sista hänget innan sommaren men förhoppningsvis inte sista hänget någonsin. Jag ska försöka plantera in idén om att vi alla borde flytta till samma stad och bo grannar.

Jag gillar inte farväl. Jag vill att nu ska vara förevigt.
Saknar er redan!

Par i Anton

Jag och Ulrika

Linus, Pinto, Fredrik och Farid

Martin och Jocke

Börja om på nytt!

Solen skiner idag men jag stannar inne. Jag har inte förmågan att njuta, inte idag. Vissa dagar bara är så, att man inte ens orkar försöka vara glad. Det går inte hur mycket man än försöker. Då är det lika bra att accepterat att man inte kan vara på top hela tiden. Vissa dagar är mindre bra än andra.

Idag ska jag ligga hem och starta om själen. Stänga ner och sen starta upp igen. Jag har fått nya orosmoment idag som jag borde tag i.

Jag behöver en ny start.

Tip top!

Solen skiner och jag vill gå ut och njuta av värmen som den för med sig. Köpa glass och sitta i gräset hela dagen och bara vara. Fredagen blev en personligflopp och jag sjönk lägre än jag hade förväntat. Jag är arg på mig själv för de. Tänker inte skylla på något utan ibland så låter man sina känslor spela en ett spratt. Det hela går överstyr bara för att man låter de. Kanske behöver vi prata om det. Alla säger att vi behöver prata om det. Men jag är inge bra på att prata, jag vill mycket hellre fly. Jag lärde mig det redan när jag var ett litet barn. Spring, spring, Erika spring! Det är det enda jag vet hur man gör, så jag springer. Stoppa mig om du vill, om du kan. Om jag inte stannar, skrik ducka!

SG Pepper

Regnet fortsätter att falla, men jag deppar inte för de. Igår köpte mamma mig ett regnställ så idag har jag inte behövt bli blöt när jag varit ute och promenerat med Nikita. Min mamma är verkligen guld värd, hon köper grejer åt mig som jag behöver men som jag aldrig skulle köpa själv. Igår var de regnställ och idag var de joggingskor. Jag har redan träningsskor men de är inte gjorda för att springa långa sträckor i. Självklart har jag strunta i de och sprungit ändå. Tyvärr har de medfört en del fysiska krämpor. Min mor har väl blivit less på mitt klagande av rygg, höft och bensmärtor så idag tog hon med mig till Intersport för att inhandla ett par rejäla joggingskor. Vi gick in i butiken och visste exakt vilka skor vi skulle köpa, när vi gick ut därifrån hade vi köpt ett par skor som var 500kr dyrare. Killen som hjältes oss hitta bland skorna visste hur man sålde. Jag är mäkta imponerad av hans säljartalang och servicekänsla. Nästa gång jag behöver skor kommer jag lätt gå tillbaka till honom bara för att han var så trevlig, hjälpsam och kunnig.

Jag har även hunnit köpa lite grejer till mig själv idag. Efter Intersport tog jag och Kungen en sväng förbi Kupan för att hitta kläder till mellanstadiediscot. Jag hittade en t-shirt och några halsband. Sen hittade jag även en vår/sommarjacka för 75kr.

Dagens stora fynd.

Morgondagen hägrar

Tisdag den 15 maj. Utanför mitt fönster hör jag regnet falla för tredje dagen i rad. Maj har hittills inte varit som jag förväntat mig. Om två veckor är maj på Ankars över och jag har ännu inte upplevt något som påminner om förra året. Naivt av mig att tro att det ska gå att återuppleva en tid som redan är förbi. Jag vet bättre än så.

I sommar hade jag hoppats på att jag skulle kunna fara på festival, åtminstone en. Roskilde, Hultsfred eller Peace and Love. Tyvärr kommer jag inte besöka en enda av dom. Istället ska jag jobba som en slav. Jag försöker tänka på hösten och vinter, de kommer göra det värt allt slit och all missad sommarsol. Att få vakna upp i Bali utan en enda sekund inlagt i något schema. Att kunna vakna och ta dag som den kommer, varje dag. Det kommer vara en ny upplevelse för mig och jag kan knappt bärja mig, jag längtar så.

Men jag ska försöka ta mig neråt i landet under sommaren. Vill ta en resa för att besöka vänner och se något nytt. En sväng förbi Västerås, Stockholm, Linköping och Norrköping. Jag skulle vilja åka ner till Göteborg också men jag tvivlar på att jag kommer ha pengar till det. Så länge jag kommer bort från Piteå en stund så är jag nöjd, för jag har den där krypande känslan i kroppen igen. Jag vill bort från denna stad. Bort från min lägenhet, bort från skolan, bort från allt som känns bekant och till något nytt och spännande.

Jag vill ut på äventyr. Vill du följa med?

Med längtan och vemod!

Nu är maj månad är, en månad som jag så länge längtar efter. Maj 06 blev en lyckad månad med många äventyr och trevligt häng med vännerna. Jag har längtat och hoppats att denna månad kommer bli lika drömbra som den var då. Men nu när månaden är här känner jag mig inte lika glad som jag hade hoppats. Jag har insett att nu är det bara några veckor kvar tills vännerna packar sina väskor och åker söderut. De kommer åka hem och träffa sina gamla vänner, fara på festival och njuta av sommarvärmen. Medan jag stannar kvar i Piteå och jobbar för att försöka förtränga de faktum att mina vänner inte finns ett stenkast bort längre. Jag kommer inte vara helt ensammen, jag har vänner i Piteå också. Men tillsammans med dom känner jag mig inte alltid välkommen. De har sina andra vänner och de kommer ha sina interna skämt och sina fester och jag hör inte riktigt hemma där tillsammans med dom. Jag känner mig som det femte hjulet. Istället för att umgås ligger jag i bagageluckan och tittar på medan de andra umgås och rullar tillsammans.

Jag önskar att de vore maj månad året om och att mina vänner alltid stannade vid min sida. Att vi alltid umgicks och hittade på roliga saker tillsammans. Åt glass, vandrade i solen, badade, grillade och satt uppe halva natten och tittade på midnattssolen tillsammans. Det blir så tomt utan er mina vänner.


Lämna mig aldrig är ni snälla.

Fyllesnack

Idag, onsdag, hade StiL Piteås styrelse avslutningsfest. Vi drog till Havsbadet och badade, sen var de middagsbuffé. Eftersom jag är veg. så plockade jag på mig av den lilla mat jag kunde äta i tron om det endast fanns sallad och potatis för att stilla min hunger, men när jag kom till bordet så stod det en tallrik full med mat vid min plats. Det vissade sig att alla vegetarian hade fått speciell mat och inte behövde plocka från buffén. Det kändes onödigt att slänga all mat som jag redan plockat på mig så jag samlade ihop allt och bestämde mig för att jag banne mig skulle lyckas trycka i mig allt. Efter många om och med så hade jag svalt ner allt, rymde till och med lite efterrätt.



Efter badet och middagen drog vi vidare till Stefan där vi spelade SingStar tills sena natten. Vi höll väl på i så där en 4 timmar kanske. Som vanligt kickade jag ass! Eller okej så överlägens var jag kanske inte längre. Totte, Åsa och Johan börjar ta in på mig. Jag fick till och med känna av några förluster, de händer inte ofta.



Nu är klockan snart 4.30. Jag har käkat lite fyllekäka i hopp om att förhindra en bakfylla och nu ska jag lägga mig ner i soffan för att somna till House. Det är en sjukt bra serie som jag är helt fast i. Varje ledig stund spenderas framför datorn tittandes på House. Jag är en sådan nörd när det gäller bra tv-serier.

Godnatt, godnatt!

Fröken för en kväll

Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort tidigare. Jag har undervisat, i gokart.

Varje vår håller Piteå Motorsällskap en kurs där intresserade kan ta gokartlicens. Denna kurs brukar ledas av någon aktiv förälder i klubben. Jag är ingen förälder, men jag är aktiv inom klubben så jag tog på mig ansvaret att genomföra den teoretiska delen av utbildningen i år. Lite dåligt tajmat egentligen eftersom jag har haft fullt upp med Face Front och knappt sovit något de senaste dagarna. Men optimistisk som jag är så tänkte jag att de hela säkert skulle lösa sig, jag har ju trots allt vuxit upp med gokart. Hur svårt kan de vara, jag kan ju redan alla regler och bestämmelser. Men det ska jag säga er, det var tamefan inte lätt. Det är ingen lek att få 7-9åring att orka lyssna på en medans man babblar på om flaggor, regler, bestraffningar, med mera. Jag försökte involverade dom lite genom att ibland hoppa tillbaka och fråga frågor kring de jag gått igenom tidigare och det verkade funka rätt okej. Fast jag vet ändå inte hur mycket som egentligen gick in.

Vi ska träffas igen på lördag och då ska de praktiskt få träna att köra gokart. Förhoppningsvis kommer denna del av kursen gå bättre. Kanske får jag köra lite gokart jag också. Kommer bli nervöst för det var ju trots allt kring 4 år sedan jag körde sist. Men det är väl som att cykla, det sitter i ryggmärgen. Det ska bli roligt i alla fall att se barnens ansikten lysa upp när de får köra. Jag gillar barn, dom är så söta. Vore de inte för dom skulle jag aldrig fortsätt vara aktiv efter de att jag slutade tävla. Det är barnen som gör mödan värd.

Projektledare Erika har ordet!

Nu är helgen över och Face Front likaså. Det var med blandade känslor jag städade undan festivalen och vinkade hej då till banden. För mig hade det gärna fått vara Face Front varje helg, eller i alla fall mer än vartannat år.

Face Front är en festival som för med sig en massa glädje. Det är en festival där band från hela Sverige har möjligheten att träffas och inspirera varandra. Många knyter nya kontakter och en del får rent av skriva skivkontrakt direkt efter sin spelning på festivalen. Det är ingen tvekan om saken, Face Front är en festival som hjälper många musiker/konstnärer/fotografer/designers att komma närmare sina mål!

Jag har haft det otroligt roligt i helgen och jag hoppas att alla andra som var på festivalen hade lika roligt. Och framför allt hoppas jag att banden, utställarna och modedesignerna är nöjda med festivalen. Face Front är trots allt en festival för er som deltar. Jag är glad för alla er som deltagit och känner att de fått ut något positivit från festivalen. Jag önskar er alla lycka till framtiden och hoppas att när vi möts nästa gång så kan ni försöja er på eran talang.

Tack för detta år och hoppas vi ses igen!


/Erika, projektledare Face Front 2007

Bläää på er!

Nä fy fan nu är jag less! Inte på Face Front, de älskar jag, men allt annat. Människors falskhet och idiotiska värderingar. Jag vill inte vara med nå mer!

En vacker dag ska jag packa min väska och bege mig ut i skogen och bo där själv. Bara mina närmste närmste vänner får hälsa på. Alla andra människor kommer inte existera. Jag ska förtränga dom från mitt minne och låtsas som om de bara finns jag och mina bästa vänner. Det finns bara vi på denna jord, inga andra. För så många andra är dumma och jag är less på att folk är dumma. Kan alla bara vara snälla med varandra och inte ljuga eller tala illa om varandra. Nej usch och fy, jag vill verkligen inte vara med nå mer!

Som min pappa så, jag kommer bli en ensam gamm nucka. Men det gör mig ingenting för jag vill inte vara omgiven av falskhet. Jag hör inte hemma i denna värld.

Erika anropar moderskeppet, ni kan plocka upp mig nu.