Höstvandring

Vi går helt klart mot kallare tider. Snöklädda toppar är ett gott tecken på vinterns intåg. Skönt då att vandra runt på fjället och bara njuta av utsikten och den friska luften.

Drömmer mig bort till My Dream Farm på kanal 9. Åh jag är så himla sugen på att köpa hus.

Imorse dagdrömde jag på Hemnet och Bovision.

Blir helt såld på bilder på hus som dessa.

Ser fram emot en gård med utsikt över sjö och fjäll.
Och uthus med rum för verkstad och förråd.

Låta lika

Är det bara jag som tycker att dessa låtar har snarlik melodi i versen?


Bo Kaspers Orkester - Ett fullkomligt kaos


The Boy Least Likely To - Hugging my grudge

Ingen bergsget, än.

När morgondimman lättat strålade solen. Jag såg fram emot en lätt joggingrunda, längst en rak väg. Utan mål och krav på prestation. Bara jag, solen och andetagen. Men det blev inte som jag tänkt.

Lämnade av Rasmus en bit upp på fjället. Jag sprang sedan längst vägen. I en altitud jag inte är van vid. Med hård asfalt under mina fötter och fel musik i öronen. När jag väl hittade andetagen, rytmen, började musklerna värka. Det fanns ingen kraft i benen längre. Syret i luften räckte inte till. Min meditativa jogginrunda blev en kamp.

Men jag försöker ta det med ro. Se det som en erfarenhet. Jag är inte van vid att springa på hög höjd, därför ser jag inte dagens runda som ett nederlag. Jag har istället lärt mig hur stor skillnad höjden gör. Att rätt musik i lurarna kan vara avgörande när krafterna tryter. Dessutom saknade jag Nikitas sällskap. Även om jag många gånger får släpa henne bakom mig så gör hennes närvaro mig viljestarkare. Jag peppar mig själv genom att peppa henne.

Någon som däremot är van vid att springa på höga höjder är bergslöparen Kilian Jornet. Imorgon planerar han att springa upp för Kilimanjaro, och dessutom slå rekordet på 8h och 27min. Galen snubbe det här.

teaser Kilian Quest from salomonrunning on Vimeo.

Yrkesdrömmar

Under min sista tid i Piteå var jag kontaktperson till två ungdomar. Det är ett uppdrag som jag saknar. Jag saknar ungdomarna. Dessa starka, vackra och modiga individer. Jag saknar att se dem växa som människor. Att bidra till att stärka deras självkänsla.

Uppdraget som kontaktperson är ett av det mest meningsfulla jag gjort i livet och jag upplever arbetet med ungdomar som en viktig del i att främja en god samhällsutveckling. Ungdomar är framtiden och under tonårstiden kan de behöva stöd. För det är inte lätt att hitta sig själv och sina egna åsikter, medan man försöker passa in i kompisgänget, på skolan och i samhället i stort. Jag minns själv hur svårt det var. Hur jag kämpade mig genom varje dag. Livet var som en enda långa berg-och-dalbana.

Jag önskar att jag hade haft någon under den tiden att vända mig till. Någon att prata med. Bolla frågor med. Men framför allt någon som trodde på mig, stöttade mig och uppmuntrade mig att göra detsamma. Att tro på mig själv.

Det är nog därför jag nu drömmer om att arbeta med ungdomar. Funderar på att läsa ungdomspsykologi och pedagogik. Tänker att ett arbete liknande mitt uppdrag som ungdomshandledare på Ung Kultur och Fritid vore passande. Ett arbete där jag dessutom kan kombinera mina kunskaper som upplevelseproducent.

Ja, det vore drömmen det.

Tillbaka till verkligheten

Jag och Rasmus har lekt campingliv de senaste dagarna. Vandrat på platser vackra som denna.

Första natten sov vi i tält. Andra natten huserade vi i denna mysiga koja.

På morgonen vaknade vi till minus grader och frost. Den höstligt friska luften fyllde våra lungor.

En lätt dimma dansade över sjön. Jag glädjs över upplevelser som dessa.

Skämmes, tamefan!

Årets valresultat får mig att vilja gömma mig under sängen de kommande fyra åren. Eller skogen.

Jag packar tält och sovsäck för åtminstone några dagar ute i det fria.

Jag tror det är ärftligt

Det damp ner en lapp i brevlådan igår. Hyresvärden informerad att samtliga hushåll skulle få en nya digitalbox installerad.

Hon - Då kanske du kan titta på tv igen.
Han - Eller så kommer Du titta på tv.
Hon - Risken finns att jag kommer fastna, Ja.
Han - Om inte annat kommer du sova mer.*
Hon - Mycket troligt.

* jag har en historia av att alltid, ofta, nästan för jämnan, somna i soffan framför teven.

Allah, Ole, Allah

Veckans bok, eller snarare månadens bok (för läsningen går segt), är En doft av apelsiner skriven av Joanne Harris (författaren till Chocolat). Den är bra. Men just nu är jag mest bara sugen på att kasta mig över Lyckan, kärleken och meningen med livet. Den är skriven av denna fascinerande kvinna. Elizabeth Gilbert.

Faran med att sylta

En ny favorit hörs på Glasberget. Medan jag städar, diskar och stökar undan min röra tills Rasmus hemkomst sprutar samarbetet mellan Nas och Damian "Jr Gong" Marley ut ur högtalarna. As We Enter spelas flitigt. Och jag skrattar åt hur olika jag är den generella bilden av husfru 2.0. Detta trots att jag känner mig träffad i debatten om ämnet. Debatten kring hur allt fler kvinnor väljer att arbeta mindre och istället stanna hemma för att hand om familj och hem. Jag är inte där ännu, men drömmen finns.
Författaren Marina Nilsson anser att det bakas alldeles för många muffins med glasyr i unga kvinnors hem. Och att de lägger allt för stort fokus på att fixa och dona med hemmet.
För egen del lagar jag sylt och marmelad av bär från naturen. Och drömmer om ett hus med atelje där kreativiteten kan flöda. Ett stor kök där jag kan laga mat av grödor från mitt egna trädgårdsland, fritt från tillsatser. Ett hus som är inrett med loppisfynd, i närhet till naturen.
Jag är dock inte, som Marina Nilsson generella bild, inspirerad av Mad Men. Jag har inte ens sett serien. Inte heller är jag inspirerad av 50-talets glansdagar. Snarare 60-70 talets gröna våg.
Jag förstår vad Marina menar, hon har poänger. Men jag tror att hon har generaliserat kvinnor alldeles för hårt. Visst att en del säkert stämmer in på hennes version av husfru 2.0, men hon har missat syftet till varför så många väljer kortare arbetsdagar och mer tid till familjen. Livskvaliten. Viljan att ha ett liv utanför jobbet. Tron på en enklare tillvaro. Jag tycker inte att det låter som ett steg bakåt för jämnställdheten. Snarare som ett steg bort från ett liv som styrs av ekonomiska motiv (vi kan kalla det materialism). Och ett steg framåt för människan. Varför skulle det vara så fel?

Överallt och ingenstans

Var bor du egentligen? Den frågan ställdes till mig igår. Jag funderade på vad hon menade med ordet egentligen. Sen svarade jag; Överallt och ingenstans.

För så känns det. Jag har som inget egentligt hem längre. Sedan jag flyttade från Piteå har resväskan känts mer som hemma än barndomshemmet. Inte hemmet i sig utan snarare staden. Så nej, jag bor inte egentligen i Piteå. Den platsen har jag lämnat. Det enda jag kan säga med säkerhet, det är att jag bor i Sverige. Kanske Norrland. Något mer specificerat än så jag kan inte säga. Men det gör mig ingenting. För en dag kommer jag ha ett eget hem, någonstans på jorden. Tills dess leker jag luffare på drift.

Utsvulten hjärna

Okej, jag behöver intellektuell stimulans. För jag har under den senaste timmen försökt skriva ett inlägg kring debatten om "hemmafrutrenden" kopplad till min egen dröm om ett självständigt levene på landet. Men jag får inte ihop tankarna. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag sällan får möjlighet att diskutera ämnet med någon.

I allmänt har det varit tunt med diskussioner på sistone. Och jag saknar det. Jag vill testa mina åsikter. Jag vill höra andras argument. Jag vill se nya aspekter i intressanta frågor. Det sker ingen utveckling av min tankeverksamhet när den enda jag har att diskutera med är mig själv. Jag står bara och stampar på samma ställe.

Jag har under en lång tid nu levt långt från vänner och familj. Vilket jag egentligen inte har något större problem med så länge jag får träffa dem ibland. Jag har sedan barnsben trivts bra i mitt eget sällskap och hittar alltid aktiviteter att sysselsätta mig med. Men den understimulans jag lider av nu är inte nyttig. En förändring måste ske. Och det snarast. Har på sistone gått i tankar om att starta en bokklubb. Vilket numera inte känns som en så dum idé.

Hej och hå, upp på tå

Jag är träningssugen. Och Golds Gym har öppet hus. Perfekt kombo. Denna gång har jag dock skyndat långsamt. Två träningspass genomförda. Imorgon prickar jag av det tredje. Därefter får jag bege mig ut på stigarna uppför berget igen. För ett gymkort är dyrt så nanting. Jag må va träningssugen och inspirerad till att bygga upp muskelaturen igen, men 450kr/månad betalar jag bara inte. Det kommer inte ens på frågan. Nej, jag får leka bergsget!

Den 3 oktober är det terränglopp på samma spår där jag brukar lufsa runt. Funderar på att delta. Frågan är bara om jag ska safe:a och springa 4kilometers rundan. Eller om jag ska utmana mig själv på 10kilometers spåret. Vad tros?

På dagens träningspass var det dock skönt att se en instruktör med samma kroppsbyggnad som mig. En instruktör vars kropp jag kunde identifiera mig med. Även om hon var betydligt mer vältränad än mig. Jag som är så träningssugen behövde den inspiration som hennes kroppsbyggnad gav. Och då gymmet inte har någon som kan instruera i Box så dagdrömmer jag om att en dag leda detta pass. Men för att den drömmen ska bli verklighet behöver jag träna förståndigt och äta mycket mat. Därför avrundar jag för denna gång och laddar inför morgondagens pass med en kvällsomelette.

På min önskelista

Alltså en stavmixer är en bra grej att ha. Nu när våran är trasig känner jag mig smått handikappad i köket. Försökte en dag göra biffar genom att pressa smeten i potatispressen. Det visade sig dock att mathavre inte går så bra att pressa. Även när jag tog i så jag nästan sprack. Havren var starkare än mig. Vilket i och för sig inte säger så mycket men ni fattar poängen.

Idag tog jag mig i kast med att prova koka marmelad av de röda vinbären jag plockat i veckan. Enligt receptet skulle bären mixas för att ge bäst konsistens på marmeladen. Men utan en fungerade mixer hoppade jag över det momentet. Jag tänkte att det får väl kokas lite längre bara. Så ikväll har bären fått sjuda, i tid och otid, i hopp om att konsistensen skulle bli mer marmeladlik. Men icket. Marmeladen blev sylt.
Jag får väl vara nöjd över att jag idag fyndat fem glasburkar för 41kr på loppis. Bättre det än att köpa dem för 40kr/st på ICA. Begagnat är bäst.

En totalvändning

Har mest varit ute de senaste dagar. Förutom den dagen då jag nojjade över att Rasmus kanske var mannen i Märsta (vilket är en helt annan historia). Förutom den dagen så har jag och Nikita njutit av det sköna höstvädret. Vi trivs riktigt bra här i Åre, vilket för mig var oväntat. Har upplevt Åre som en dryg by. Överexploaterad och ytlig. Men efter denna sommar har min förutfattade mening blivit motbevisad. Och nu på hösten, då jag har hallon runt husknuten, är jag lycklig. Hoppas att vintern blir lika positivt laddad.

Hittade en glänta i skogen.

Under dagens promenad passerade jag detta hus.
Jag tycker det är fint när växter klättrar längst husväggen.

Min nya favorit

När vi ändå talar om bär

Min pappa är som en björn.
Men istället för blåbär äter han lingon.
En sisådär 25liter plockade han och mamma i år.
Det kanske räcker över vintern.

Fröken Hallonröd

Vildhallon. Söta, röda och kostar inte en krona.

Jag känner stor tillfredsställelse av att plocka ur naturens skafferi. Därför har jag spenderat de tre senaste dagarna med att plocka hinkar fulla av dessa röda godsaker. Därefter har det frysts in, kokats sylt och gjorts likör.

Imorgon ska jag ut och plocka lite till. Har även hittat vilda vinbär som jag ska frysa in och njuta av i vinter. Yummie!

Men det är inte bara lekstuga i hallonriset. Utan väl hemma igen måste bären rensas från mask och dåliga exemplar. Därför sitter jag upp halva nätterna och går igenom bär för bär. Men det är sååå värt det. Dessutom kan jag titta på Kvalster samtidigt. Mycket trevligt nattnöje tycker jag.

En dold talang

Martin Arvidsson heter mannen bakom dessa otroligt vackra och känslosamma målningar. Kolla in hans blogg, där hittar ni fler av hans verk.

Ambitionernas dag

Det kan vara skönt att ha lägenheten för sig själv ibland. Inte för att jag inte längtar efter att Rasmus ska komma hem utan bara för att då kan jag pyssla med vad jag vill.

Idag har jag därför varit ambitiös. Det har rensats bär, handlats mat och sökts jobb inför hösten. Jag har kokat blåbärssylt och fryst in bär. Lagat svamppaj och risotto. Kläder har tvättats, jag har kollat på Agenda och gått en lång promenad med Nikita. Och nu under kvällen har jag tittat på Kvalster och spelat gitarr.

Nu börjar det dock kännas lite tråkigt och ensamt. Kan han inte ta och komma hem snart!