Var är mitt Narnia?

För mindre än en månad sedan var marken vit. Inte bara så där precis täckande vit utan riktigt vit. Det var stora snöhögar och klarvit snö precis överallt. Kylan bet försiktigt i kinden och de knastrade under fötterna samtidigt som stora snöflingor föll försiktigt från den vita himlen. Att kliva ut genom dörren kändes som att kliva ut genom garderoben och in i Narnia.

Men vad hände med mitt Narnia, mitt vackra vita vinterlandskap? Allt är borta. Det finns knappt några spår kvar av snön. Bara små isfyllda snöhögar i dikena, blandade med sand och löv. Det gick från höst, till vinter och sedan tillbaka till höst igen.

Börjar bli trött på den här växthuseffekten. För visst beror de på de? Vem vet säkert egentligen men nånting galet är det iaf. Hörde på vädret idag att det har inte varit så här varmt vid den här årstiden sedan 1964 då mättningarna började. Alltså, det har aldrig varit så här varmt i november de senaste 50åren. Grattis världen!

Blir bara irriterad när jag tänker på hur människan förstör jorden. Men vad gör jag egentligen för att förhindra denna tragiska utveckling? Ingenting! Likt många andra stör jag mig på att vintern blir kortare och kortare, och allt fattigare på snö. Och liksom många andra gör jag absolut ingenting åt det.


Avslutar med ett citat från en låt av Randy.

"I never claimed myself to be the world's most perfect human being. Yeah, I try to do my best but I fail like all the rest. I'm not strong, smart or well dressed but I'm tougher than the rest cos I believe that we can make things better."

It's my lucky day

Klockan stod just på 12.12 och jag såg de. Vad är oddsen!?

D-day

Så kom dagen jag fasat. Fuck!

Det känns så mycket lättare att skjuta undan problem. Att säga att man ska ta itu med dom sen, när man har tid. Men när har man egentligen tid? Jag har aldrig tid. Har egentligen inte tid nu heller. Tajmingen är så fruktansvärt dålig, fast de skulle den nog alltid ha varit för som sagt, jag har aldrig tid.

Av en slump tittade jag på klockan när den var 11.11 vilket betyder att någon älskar mig. Yeeheey for me! Lätt dagens höjdpunkt.

Godmorgon

Ja, om det ändå vore en god morgon.

Efter att ha spenderat halva natten vaken känns det inte som en god morgon. Hade jag kanske somnat i tid och inte legat och vridigt mig i sängen i flera timmar så hade jag kanske mottagit denna morgon med öppna armar. Men inte idag, för inatt har jag legat vaken och lyssnat på tystnaden. Så tyst som det nu kan bli i en lägenhet. Ibland kunde de dunka till i taket och jag kunde höra fotsteg från lägenheten ovanför. Och ett dovt knappt placerarbart ljud, som jag tror kommer från kylskåpet, tycktes döda tystnaden.

Stressen över att jag har mycket i skolan förstörd en god natts sömn. Jag tänka på hemtentorna, broschyren som jag ska formge och bilderna som jag måste fota. Jag funderade även en del på hur tafliga killar är när de raggar. Tror dom på fullaste allvar att jag kommer falla för repliker som "Du är så jävla snygg!" och "När ska du bli singel så jag får börja stöta på dig?". Jag vill bara skrika JAG ÄR INTE INTRESSERAD! eller hänga en neoskylt ovanför mitt huvud med texten RESERVERAD.

Ska väl kanske ta tag i den här dagen nu. Suck!

Resultatet av en hypad dag

Helgen kom, helgen gick och fort gick de. Hann inte med allt jag hade tänkt hinna med, men kul har jag iaf haft.

Gårdagen var verkligen helt klockren. Gick runt på stan, köpte 3par örhängen, drack varmchoklad, bakade pepparkakor, drack glögg, snackade skit, drack varmchoklad med minttu, tappade örhängena som jag hade köpt samma dag (alla tre dessutom), drack redbull/vodka, blev förföljd, dansade, efterfestade och däckade sen i sängen med kläderna på.

Idag mår jag som jag förtjänar.


Anton - Är huvudet dumt får kroppen lida.
Jag - Och idag lider den!

Ny dag

Vad gör jag vaken såhär tidigt? Kan nån svara på de va va va? Har en känsla av att det kommer bli en riktigt bra dag idag. Gymmet, stan, förfest med pepparkakashus och glögg sen utgång. Vad kan gå fel liksom? Ska kanske inte hypa de för mycket för de är då saker brukar skita sig men jaja whatever jag ser fram emot den här dagen som fan.

Naked before you

Tänkte skriva en massa ord för att få dig att förstå.
Ord som skulle ge uttryck för allt jag känner och allt jag vill.

Men jag vågade inte skriva dom orden.

Jag kanske också behöver samla mod.

Dancing in the sand

Har inte kunnat sova inatt. Planen att ha en lugn kväll i soffan med god mat och trevligt sällskap sket sig ganska totalt. Därför blev de fest istället, vilket som vanligt medförde till en natt med väldigt lite sömn. Låg i ett halvsovandes tillstånd och drömde om Micke Valley och ekorrar.

Idag mår jag väl inte sådär jättebra kanske, bättre än väntat men ändå långt ifrån bra. Och denna gång beror det inte på alkoholen jag drack igårkväll. Utan denna gång mår jag som jag mår på grund av förkylningen som jag dragits med hela veckan. Okej, jag får väl erkänna att de faktum att jag festade igår gjorde förmodligen inte saken bättre. Känner att ju länge jag är vaken desto sämre mår jag. Varför kan jag inte sova? Snälla någon förklara de för mig och ge mig en lösning på problemet.

Så hur var gårdagskvällen?
Den började med två shotar hos Anton and, följd av besvikelsen över att det inte blev någon middag. Så jag hämtade alkoholen jag hade på lager hemma och börjdade blanda drinkar med det lilla groggvirke jag kunde hitta. Då jag inte hade käkat någon middag lagade jag nudlar som nödlösning med förhoppningen om att jag inte skulle börja må allt för illa under kvällen. Tänkte att nudlar är väl bättre än ingenting. Sen var de fest, kanske inte årets bästa fest men ändå rätt okej. Eller nä okej tyckte jag inte att det var, kände mig inte direkt upplagd för fest.

Hur som helst slutade kvällen bra. Först käkade vi glass med någon konstig havreblandning. Fick en ny bekantskap, Elin, en toppentjej måste jag tillägga. Hon bjöd mig, Anton och Jonas på glass och en blandning av havre, smör och socker. Låter kanske inte sådär jättegott men ni ska bara veta. Sen blev de sång och gitarr i Malms soffa medan vi lyssnade på soundtracket till Almost Famous.

Så nu sitter jag här vid köksbordet i min lägenhet och hostar och fryser samtidigt som jag nynnar på Tiny Dancer, kanske en av de bästa låtarna någonsin.

Att-göra-listor

Halsen värker, huvudet känns tungt, jag fryser och skakar. Återigen verkar det som om jag är påväg att åka på en förkylning. Darn! Hur lyckas jag? Och jag som precis kommit igång med träningen på igen.

Nu sitter jag här iaf, i min nedkylda lägenheten och försöker få ordning på saker. Har tänkt anstränga mig till det yttersta i kurserna jag läser nu, ska även arrangera julfesten och styra upp grejer med StiL. Satt idag och skrev en att-göra-lista till mig själv så jag har koll på allt som jag måste fixa. De blir snabbt ganska många punkter och ännu fler om jag räknar med vardagssysslor som att tvätta, handla och städa. Just de känns inte så lockande då jag i mitt frusna och snart förkylda tillstånd inte vill annat än ligga i soffan och kramas. Var är alla kramar och allt mys när jag behöver de?

Hur som helst så har jag mycket att styra upp, praktiken till exempel. Har inte riktigt bestämt mig var jag ska söka men det lutar åt Riksgränsen. Jag är bara så nervös för att ta kontakten. Vad ska jag säga? "Hej, får jag praktisera hos er?" Nä okej så lär jag inte fråga men ni fattar grejen. För vad säger man för att det ska låta bra och få dem att tycka att jag är en person som de borde ge en chans. Det löser sig antar jag, det brukar ju alltid göra de.

Ska väl återgå till min lista nu. Medan jag satt här och skrev kom jag på några saker som jag hade glömt att skriva upp, att byta telefonoperatör till exempel. Livet är ibland fyllt av roliga små uppgifter.

Vad hände sen?

Jag skrev de här tidigare i höst

"Det är över! Det är över, det är över, det är över!

Orden ekar i mitt huvud. Jag upprepar dem om och om igen i ett försök att få mig att inse vad som väntar. För det är över! Jag vet att de är över! Även om bilderna av ett lyckligt slut visas i mitt huvud. Antar att hoppet är de sista som överger en.

Det är över utan att kunna vara över. Jag bara vet att det är det. Fråga mig inte hur jag vet, jag bara vet. Det är en känsla. Eller det är ett försök att ligga steget före, att vara bered på det värsta.

Jag satt på lektion idag, längst bak i klassrummet med ryggen mot väggen och fötterna på stolen bredvid. Orden Det är över fortsatte att eka i mitt huvud. Jag försökte slå sönder mitt hopp med dom orden. Det är över! Jag bara satt där, medan gråten tryckte i min hals. Ögon fylldes av tårar och jag tänkte, det är över.....

Men så på lunchen kände jag din hand längst min rygg."

Vet vad jag vill

Det är snart två veckor sedan jag skrev sist och det känns som om mycket har hänt sedan dess. Insikter har sköljts över mig och en större vetskap om de saker som bekymrat mig har stillat mitt sinne. Jag vaknade en morgon fylld av ett inre lugn och oron som tidigare plågat mig var borta.

Jag har en plan. Nästa höst lämnar jag detta land och beger mig till varmare bredgrader, Nya Zeeland. I mitt huvud säger jag att jag ska fly från detta land men ordet fly känns för negativt laddat. Och jag vill inte fortsätta fly från problem. De har väl varit lite av min specialitet, men jag vill inte se min plan på att lämna Sverige som en flykt. Jag ser det mer som ett sökande efter nya influenser. Jag ska packa mina väskor och lämna Piteå på jakt efter nya äventyr. Bara tanken på det får mig att le stort.

Vet inte riktigt hur det kom sig men jag känner mig lite som ny. Även om inget egentligen har förändrats är jag ändå inte densamma. Jag är min egen, jag står stadigt och jag vet vad jag vill.