Åter till rutinerna

Väckarklockan på morgon. Somna om och vakna en timme senare. Upp. Dricka en flaska vatten och surfa nätet. Kläder på och ut i friska luften med hunden. In. Kram. Frukost i sängen.

Skönt att morgonrutinen är tillbaka till vanligt. Jag får min egen lilla morgontid och sedan frukostmys i sängen. Jag är lite bortskämd med att kunde dra ut på morgonen som jag gör varje dag. Men jag skäms inte. Jag njuter av min vardagslyx medan jag kan.

Något gammalt, något nytt

Den som befinner sig i Stockholm under någon av de kommande adventshelgerna borde besöka denna marknad.
Imorgon är öppningsdagen och jag kommer vara där, mitt i trängseln. Ett perfekt ställe att fynda presenter inför jul.

Smell the roses

Kroppen och själen har nu landat i Sverige. Efter några vilodagar och ett yogapass känner jag mig mogen att sammanfatta intrycken från resan.

När jag väl hade kommit till rätta i den nya miljön upplevde jag några oförglömliga ögonblick och jag har gjort sådant som jag kommer att berätta för mina framtida barnbarn. Som när jag åt vindruvor och russin direkt från busken eller som när jag åt vattenmelon direkt från trädgården. Som när jag vandrade med getterna bland kullarna med katterna från gården i släptåg. Eller som när jag i sensommarvärmen spenderade timmar i olivträden, balanserandes långt ut på grenar i hopp om att nå oliverna längst ut.
Men den mest oförglömliga upplevelsen var nog när jag kröp ner på alla fyra bredvid en gräshoppa som vred huvudet åt mitt håll och titta mig i ögonen. Pupiller mot pupiller, tittade vi länge på varandra. Studerade varandra noggrant. Jag var nyfiken och förundrad över gräshoppans intensiva blick. Gräshoppans upplevelse av situationen vet jag inte, men kanske var den lika nyfiken som jag.

Resan har varit lika mycket en inre resa som en förflyttning mellan fysiska platser. Varje plats har haft sina prövningar och bidrag till sina huvudbryn. Och varje plats har gett sina lärdomar om livet. Och insikter om mig själv. Min turskallighet nådde nya gränser. Men framförallt känner jag mig mer säker på vad jag vill med livet. Nu gäller det bara att möta varje dag med lugnet i sinnet. Om man stressar genom livet glömmer man att leva.
Livet är ett evigt lärande och jag står många lärorika år till mötes. Det är aldrig försent.

Nu väntar nya äventyr och jag ser fram emot vardagen, festerna och livet där mitt i mellan.

Africa dos Joaninhas i bilder

Casa do Burro i bilder

Tiden flyger fort

Tiden gar fort nar man har roligt. Mina tva forsta dagar har flugit forbi och nu ar det dags att byta boende. Vaningssangen, det gemensamma koket och toaletten byts mot ett hotellrum. Det later nice, men samtidigt trivs jag valdigt bra har pa hostelet. Trevliga manniskor, god frukost och nara centrum. Fast nar jag under min forsta natt vaknade av att en av rumskamrater anvande min sang som pissoar sa kandes hotellrummet som ett bra beslut. Ser fram emot en hel natts ostord somn.

Dagarna har har som sagt gatt fort. Jag blev snabbt van med Valeri fran Australien och vi gjort staden tillsammans. Igar besokte vi loppmarknaden Feira la Ladra, darefter vandrade vi runt langst gatorn i hopp om att hitta en bra secondhandbutik. Vi hittade nagra vintagebutiker med priser som inte passade vara planbocker. Det var en blot dag i staden. Turen var inte med oss och inte heller vadret. Pa kvallen besokte vi restaurangen Terra. Planen for kvallen var att se lite av Lissabons nattliv, men den planen fick vi lagga at sidan efter fyra tallrikar fran buffen. Och jag har lovat mig sjalv att aldrig mer ata den mangden mat igen under sa kort tid.

Pa tisdag ar det hemfard och jag tror Sverige far tillbaka en kvinna med mer kott pa benen och kraft i musklerna. Efter tiden i Portugal kanner jag mig som en redig kvinna sa det ar en forandring till det battre.

Going to the city!

Ciao landsbygden!
Olà Lissabon!

Efter bara nagra minuter pa hostelet stod jag i duschen under det varma vattnet. Att en sadan enkel sak kan kanns sa underbart. Det ar nice med landsbygd och att inte behova bry sig om smutsigt har, svettluktande armhalor och flackiga klader, men val i civilisationen igen kande jag mig inte lika bekvam i min odor.

Har bara spenderat nagra timmar i staden men jag gillar den redan. Ser fram emot att spendera nagra dagar i staden och driva runt bland kullerstensgatorna. Imorgon blir det loppmarknad och en heldag i Bairro Alto. Aaahh...underbart med lite lediga dagar.

Nu glass och Sangria. Ciao bloggen!

Kuk-komplex

Ibland onskar jag att jag vore en man. Att jag kunde lyfta lika tungt, kasta lika langt och utfora lika hart kroppsarbete en hel dag som en karl. Jag blir alltid lika irriterad nar mina muskler inte orkar och en man far utfora muskelarbetet istallet for mig.

Idag var en sadan dag nar jag blev sur och envis som en Oxe bara for att jag ville orka lika mycket som mannen har pa garden. Jag har skottat och hakat i jorden. Kant hur musklerna i armarna brant. Nar vi hamtat getskit tidigare i veckan holl jag hart i spaden och skottade sa svetten rann. Och pa Casa do Burro spenderade jag timmar med att haka upp den stenharda jorden i vaxthuset, bara for att bevisa att jag orkade.

Att jag har tva storebroder och en stark pappa som jag ser upp till kan nog ha bidrag till mitt komplex. Jag har tranat och tavlat i mansdominerande sporter sedan barnsben och att mata sig med killar kom sig darfor naturligt. Fast nu har killarna vuxit ifran mig och jag blir allt for ofta pamind om skillnaden mellan oss. Fast jag kan nagot som manga killar inte kan. Jag kan planera och organisera min tid. Jag kan tanka langsiktigt och gora flera saker samtidigt. Och jag trostar mig sjalv med att tanka;

"Jag ar svag och han ar dum. Men jag kan trana pa gym."

Minnesbild

En bild pa de flera liter jordgubbar vi mumsat i oss de senaste dagarna hade suttit fint. Men kameran gick sonder mitt i resan. Darmed inget bildbevis, varken pa bloggen eller i kameran. Jag forvarar bilderna fran denna resa i mitt minne istallet. Jag stannar upp ibland, tittar noga och forsoker memorera fargerna, ljuset och formerna pa det som omger mig. Ibland uppskattar jag det mer att memorera med ogonen istallet for med kameralinsen. Det ar som om bilden av omgivningen upplevs pa riktigt. Ogonblicket avbryts inte av fippel med kameran.
Darfor ar denna blogg tom pa bilder for tillfallet. Kanske kan nagra bilder raddas fran kameran. Vi far se nar jag kommit hem.

Wwoofjouren

Jag onskar att jag hade motivationen att uppdatera denna blogg lite oftare under resan. Men jag hittar inte orden, eller snarare ron till att satta mig ner och samla orden.

Att wwoofa ar ett bra satt att billigt upptacka nya delar av varlden och att lara sig ett och annat om organisk odling. Jag rekommenderar detta till alla. Fast for min del har wwoofingen en baksida. Jag har svart for att slappna av. Eftersom jag bor tatt inpa en familj jag inte kanner, som ger mig mat och husrum mot att jag hjalper dem med gardsarbetet, sa ar jag pa spann. Jag vill gora mig fortjant av deras gastvanlighet och darfor forsoker jag vara till hjalp under dygnets alla vakna timmar. Jag befinner pa konstant jour. Efter 5 veckor borjar jag bli trott.

Nu aterstar dock bara 5 dagar innan jag reser vidare till Lissabon. Ser fram emot nagra lediga dagar med sovmorgon och sightseeing. Att fa ligga lange i hotellsangen och bara njuta av den egna tiden. Aaahh.....den dar hotellsangen och den varma duschen kommer bli rena lyxen.

Nu vantar en dag av barplockning och marmeladtillverkning. Jag har dagen ledig, men kan som sagt inte slappna av. En dag pa ett spa skulle sitta fint efter denna resa. Forhoppningsvis kan dagarna i Lissabon gora mig mer utvilad infor hemkomsten.

Ohlo Branco

Miljoombyte sedan senast jag skrev.

Med lattnad lamnade jag punkgarden och liftade nagra mil norrut till byn Aljezur. Dar bor jag nu tillsammans med ett ungt par, deras 2 ariga dotter och ytterligare en svensk wwoofare.
Livet har ar mycket mer avslappnat. Hon har varit snowboardinstruktor, han surfar och dottern ar bedarande. Vi kommer bra overens och jag lar mig nya saker varje dag.

Jag har hittat kanske varldens vidrigaste getlada. Den ligger bland kullarna utanfor Aljezur. Jag besokte den idag och skottade i den meter hoga skiten som tackte golvet. En mycket trevlig upplevels som gjorde mig fortjant av en varmdusch och en stor potion mat. Darfor lamnar jag datorn nu och satter mig vid koksbordet. Det lukter gott fran koket och jag ar hungrig.

Pa aterseende mina vanner!