Smell the roses

Kroppen och själen har nu landat i Sverige. Efter några vilodagar och ett yogapass känner jag mig mogen att sammanfatta intrycken från resan.

När jag väl hade kommit till rätta i den nya miljön upplevde jag några oförglömliga ögonblick och jag har gjort sådant som jag kommer att berätta för mina framtida barnbarn. Som när jag åt vindruvor och russin direkt från busken eller som när jag åt vattenmelon direkt från trädgården. Som när jag vandrade med getterna bland kullarna med katterna från gården i släptåg. Eller som när jag i sensommarvärmen spenderade timmar i olivträden, balanserandes långt ut på grenar i hopp om att nå oliverna längst ut.
Men den mest oförglömliga upplevelsen var nog när jag kröp ner på alla fyra bredvid en gräshoppa som vred huvudet åt mitt håll och titta mig i ögonen. Pupiller mot pupiller, tittade vi länge på varandra. Studerade varandra noggrant. Jag var nyfiken och förundrad över gräshoppans intensiva blick. Gräshoppans upplevelse av situationen vet jag inte, men kanske var den lika nyfiken som jag.

Resan har varit lika mycket en inre resa som en förflyttning mellan fysiska platser. Varje plats har haft sina prövningar och bidrag till sina huvudbryn. Och varje plats har gett sina lärdomar om livet. Och insikter om mig själv. Min turskallighet nådde nya gränser. Men framförallt känner jag mig mer säker på vad jag vill med livet. Nu gäller det bara att möta varje dag med lugnet i sinnet. Om man stressar genom livet glömmer man att leva.
Livet är ett evigt lärande och jag står många lärorika år till mötes. Det är aldrig försent.

Nu väntar nya äventyr och jag ser fram emot vardagen, festerna och livet där mitt i mellan.