He jer grejt!

"The best days are never planed, by commen sence or lack of time."

Ja det är väl så. Det blir alltid som bäst när man tar dagen som den kommer, utan några förväntningar. Igår hade jag inga som helst förväntningar på hur dagen skulle sluta. Planerna för kvällen var icke existerande och efter att jag bombat stan och ankars med tidningar satte jag mig i soffan för att, i vänta på ett samtal från kungen, kolla på ännu ett avsnitt av House. De dröjde inte länge innan kungen och ekholm tittade förbi. Vi tog varsin öl, eller okej jag tog en alkoläsk, sen drog vi till Kåren där de var examenskonsert och jävlar va grym musik de spelade. Så vi flummade runt där hela kvällen, dansade och klappade i takt. När kvällen började närma sitt slut gick vi hem till mig igen och jamade lite. Kungen satt med gitarren medan jag och ekholm stod för skönsången.
I det stora hela blev det en klockren kväll. Vi kom fram till att även om dagarna den här veckan inte varit så mycket att jubla för så har kvällarna varit riktigt riktigt klockrena! Nu väntar en kväll med Magnus Betnér och häng med Mändy. De här kommer bli nice!

Operation brevlådor!

Igår såg jag Miss Li på Kroko. Galet vad bra hon är. Ett litet krutpaket med en röst som inte kan förklaras med andra ord än häpnadsväckande. Tjejen är bara så jävla bra! Och hennes härliga energi smittade av sig.

Det har varit mycket bra den här veckan. Först Laleh och sen Miss Li. Imorgon ska jag och se Magnus Betner, söndag ska jag få besök av min brorson och på måndag ska jag fira Valborg på Klubb Paul Dennis. Håll i gång hela veckan lång!

Nu ska jag ut och bomba Ankars med Face Front tidningar! Boooyaa! Ingen ska kunna komma och säga att de inte vet vad Face Front är.




1h senare:

Jag kanske inte borde att skrivit att jag skulle bomba Ankars med tidningar för nästan varenda brevlåda hade en klisterlapp med texten "Rädda Skogen, Ingen Reklam". Eftersom jag struntade blankt i lapparna kan jag nästan vänta mig en, två eller flera irriterade kommentarer inom en snar framtid. Men jag ser som inte Face Front tidningen som reklamreklam. Face Front är en bra grej som alla borde känna till. Fast de är klart, Jysk kanske tycker att deras erbjudanden också är en bra grej som alla borde känner till. De hela är väl ganska relativt. Jag tänker dock inte ha dåligt samvete över att jag spridit information om en av de bästa festivalerna nånsin. Så de så!

Trolovad

Musik berör min själ. Rätt låt vid rätt tillfälle kan göra hela ögonblicket magiskt. Det kan lyfta mig bort från denna jord och bort till en annan plats där inget hindrar eller stör. Jag kan förflyttas bakåt i tiden och återuppleva ögonblick som satt djupa spår eller återuppleva ett glädjerus som en gång fick mig att börja dansa spontant. Eller, så kan jag drömma mig in i framtiden och skapa en värld där allt är som jag alltid önskat.

Idag såg jag Laleh på Idunteatern. Hon är sådär härligt flummig och jag förundras av hennes sätt att vara. Hennes ord och hennes sätt att röra sig, föra sig. Hon är unika, både som person, artist och låtskrivare. Hide away fick en ensam tår att smeka min kind ikväll. Det var inte bara minnen av svek som framkallade tåren. Jag kände att det fortfarande lever kvar hopp och en tro på kärleken.

Musik framkallar minnen. Musik väcker känslor. Musik skapar nya minnen. Jag vill leva med musik, tillsammans i musiken, gift med musiken.




I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
it's what I’ve been
what I’ve become

Go Erika! It's your birthday!

Klockan har slagit tolv och ännu en födelsedag är över. Jag har kommit närmare den magiska ålder på tjugofem år då man som tjej (eller jag kanske klassas som kvinna nu?) blir vuxet sexig. Påstående var något helt nytt för mig när jag hörde talas om det för några veckor sedan. Mina hormonstinta och sexuellt frusterade killkompisar hade en teori om att tjejer/kvinnor över tjugofem anses vuxet sexig av killar i tjugoårsåldern. Personligen så förstår jag inte riktigt vad som gör att man blir extra sexig när man fyllt tjugofem men tydligen är det något som triggar killar. Eller det kanske bara triggar mina vänner.

Dagen gick i alla fall förvånadsvärt fort, jag hann knappt med. När klockan närmade sig tio på kvällen och jag insåg att jag hade glömt min mobil på kontoret så ville jag bara sätta mig ner på golvet i hallen och gråta. Det var min födelsedag och jag hade spenderat hela dagen på jobbet och sen hela kvällen på ett möte. Att jag sedan glömt mobilen på jobbet gjorde att bägaren nästan tippade över. Men i goda vänners sällskap kan vilken dyster situation som helst förvandlas till något själaglädjande. Jag förundras ibland över hur fantastiska vissa människor är och jag är glad över att dem i mitt liv. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, mina vänner är bäst!

Vad vore jag utan dina andetag...

Återigen måndag!

Helgen som skulle göra mig pigg, gjorde mig bara ännu tröttare. Kan inte direkt påstå att jag sprudlar av energi idag och det tråkiga vädret gör inte saken bättre. För utanför mitt fönstret faller regnet och solen lyser med sin frånvaro. Men med Kristofer Åström i öronen försöker jag koppla bort Face Front i några minuter och njuta av lunchrasten.

Eftersom det är måndag så kan det vara på sin plats att redovisa helgens händelser.
Efter en lång arbetsdag möte jag upp med Kungen vid Nolia för att kolla på Jam All Stars. Det skrek klockrent om hela showen och jag önskar att jag en dag får se Sircus Alfon på en större scen. Jag vill hoppa, skrika och sjunga med under deras show. Alla som medverkade i föreställning förtjänar all lycka i framtiden. Jag kommer hålla ögonen öppna för chansen att kanske få se någon utav dem igen.
När föreställningen var klar knallade vi hemåt och jag parkerade i soffan tillsammans med Kungen. Vi kollade på film och hade djupa samtal långt in på natten. Det var mysigt.

Lördag bestod av korr.läsning av Face Front tidningen och sen fest. Anton och Ali hade 49års fest på Kåren. Jag hade lite blandade känslor inför arrangemanget eftersom det stal uppmärksamhet från det faktum att det egentligen var jag som fyllde år. Men kvällen blev hit och jag fick en del grattiskramar under kvällen och en bukett rosor så inga sura minner här inte.

På söndagen gick jag upp tidigt för att följa min mor till en autktion i Skellefteå. Där ropade jag in en hattlåda och tre hattar för 20kr. Vi gjorde även ett stopp i Byske där vi hälsade på min morfar och köpte världens godaste mjukglass. Resten av dagen spenderades i soffan sovandes och tittandes på House tillsammans med Kungen.

Denna helgen fick ett bra betyg. Det kan ju inte bli annat än bra betyg när helgen spenderas i goda vänners sällskap.

Det blev ingen jacka, inte just nu iaf. Jag ska fixa en från annat håll. Däremot så har jag besämt mig angående boardbagen och den ska jag ha. Känns faktiskt som ett riktigt bra köp. Den är sjukt billig och den kommer komma till användning under resan runt i Canada och USA.

Om åtta månader bär de iväg. Kommer hem från Asienrundan för att packa om väskan och plocka upp boardbagen. Tar sen första bästa flyg över Atlanten till Canada. Fyra månader av intensiv brädåkning är precis vad jag behöver. Efter den säsongen lovar jag att jag ska sätta grabs och 360´s som ingenting.

När säsongen är klar tar vi flyget ner till Los Angeles, hänger där i några dagar och sen bilar vi genom USA, till New York. Efter några dagar där tar vi sedan flyget hem till Sverige. Kommer hem lagomt till sommaren i Piteå, så är planen iaf. Ska jobba som ett djur hela sommaren och hösten så jag hinner få ihop tillräckligt med pengar för resorna. Men de ska nog inte vara några problem. Har en del jobb på g och jobbet på Stale är nice. Sitter faktiskt där just nu och insåg precis att klockan är 18.00 och butiken stänger för dagen. Så jag ska ta och släcka ner lokalen och sen bege mig till PDOL kontoret för att jobba vidare med Face Front.

Peace!

Första! Andra! Tredje! Såld!

Jag har hittat en vinterjacka. Den är snygg, på rea och jag vill ha den. Men det är snart sommar och vad ska jag då med en vinterjacka till. Dessutom har jag redan två stycken och därmed inget egentligt behov av en ny. Dock så har inte mina gamla snölås i armarna eller avtagbar luva. Och framförallt så har de ingen Recco-sändare, något som kan vara väldigt bra att ha ifall jag hamnar i en lavin. Med tanke på att jag åker väldigt mycket offpist och jag kommer spendera nästa vinter i Canada så är det inte helt otroligt att jag kanske en dag ligger begraven under snö. I sånna lägen kan en Recco-sändare komma till användning. Så ni hör där, en ny vinterjacka kanske inte är en stå tokig idé. Den kostar ju trots allt bara 1299kr och det är väl mitt liv värt. 1299kr för något som en dag kan komma att rädda mitt liv känns inte som någon större summa.

Har hittat en snygg boardbag också. Den har hjul, är på rea och jag vill ha den. Det är dåligt för ryggen att bära tunga ofunktionella väskor. 400kr är väl min rygg värd...

Anna Ternheims texter är tagna direkt ur mitt liv och ur min känslomässiga bergochdalbana. Lyssna och förstå, hon sjunger om mig.

Platt fall för The Embassy!

Vad tänkte dom när de klev upp på scen full och hög? Tänkte de ens överhuvudtaget? Tror de att det är coolt att vara känd för sin musik och vill leva ut sina rockstar drömmar. Eller var så nervösa att alkoholen och de narkotiska preparaten som flöda genom deras kroppar var en nödvändighet för att ens våga sätta sina fötter på scenen. Eller hade de bara en allmänt dåliga dag?

I fredags var jag i Luleå för att gå på Populärkultur. Kvällens huvudakt var The Embassy, ett band som gör bra musik men som uppenbarligen väldigt få personer i Luleå känner till. Besökarantalet var lågt, riktigt låg. En kille med microfon och en annan med en kamera frågade mig vad jag tyckte om det hela. Jag visste inte om de syftade på arrangemanget i stort eller på det faktum att endast en liten klick människor hade hittat till Kulturens Hus denna kväll. Så jag svarade lite kryptiskt och påpekade att fler borde krypa ut från sina små vrån när det arrangeras saker. Fast just denna kväll kan jag väl inte påstå att de som gjorde annat missade något speciellt. Taxi, taxi! var helt underbara. Två söta tjejer med fina stämmor som gör musik med ljuvlig harmonik. Att få höra dem uppträdda live var godis för mina öron. Men kvällens huvudakt, The Embassy, gjorde namn för sitt rykte, "Dålig livemusik". När de började spela förstod jag inte varför sångarens gitarr inte var inkopplad och varför den där andra killen i blå skjorta vifta förargat mot ljudteknikerna. Efter nån minut kopplade de. Killarna var full, och höga. De hade ingen koll på vad de gjorde. Sångaren såg i de närmast apatisk ut och killen i blå skjorta, "keyboardisten", gungade konstant i otakt. Efter några låtar var pinsamheten över.

Aldrig mer The Embassy!

Medeldagens klagan

Vissa dagar är bra dagar och vissa dagar är mindre bra dagar. Idag har varit en medelbra dag. En sån där dag som hade kunnat bli så otroligt bra, eller otroligt dålig, men som hamnade någonstans där i mitten.

Jag lämnade hemmet före klockan åtta på morgonen och kom hem igen strax innan klockan nio på kvällen. Såna dagar brukar jag gillar, men inte idag. Tanken var att jag skulle ta på mig jogginskorna, som egentligen bara är vanliga träningsskor, och bege mig ut på en träningsrunda men så blev det inte. Istället slog jag igång duschen, ställde mig under de varma vattnet och stod där tills värmen gjorde mig yr. Jag passade på att bita av naglarna på min högra hand eftersom de blivit alldeles för långa. Det går inte att boxas med långa naglar. Min vänstra hand hade redan korta naglar, förutom lillfingernageln som hunnit bli en centimeter lång. Anton sa att det var en pimpnagel. Jag kallade den för min heroinnagel. Men eftersom jag är varken heroinist eller pimp så kändes det inte rätt att ha kvar den.

Imorgon ska jag också lämna hemmet innan klockan åtta på morgonen, men förhoppningsvis kommer jag hem tidigare än idag. Tanken är att jag ska ta tag i mitt liv. Äta havregrynsgröt, mejla avtal och använda tandtråd. Ibland känns det inge bra att bli mogen nog för att prata pension.

Umeå Open 2007

Salem al Fakir, Anna Ternheim, Tingsek, Ane Brun, Timbuktu & Damn, Plan B, The Deportees, Busdriver, Laleh, Basutbudet, Lucky Soul och Juvelen. Alla dom såg jag uppträdda under årets upplaga av Umeå Open.

Plan B och The Deportees är mina nya upptäckter och Juvelen är lika fin i verkligen som jag trodde innan. Timbuk får mina höfter att sväng medan Anna Ternheim träffar mig rakt in i hjärtat och för mig att börja gråta.

Jag skulle vilja skriva en lång berättelse om hur helgen har varit och hur bra alla artister var men jag orkar verkligen inte. Jag är alldeles för trött för att kunna skriva något sammanhängande. Dessutom omges jag av en odör av två dagar gammalt svett, så just nu vill jag inte göra något annat än duscha. Trots att jag sovit i en lägenhet och haft tillgång till dusch så har den inte utnyttjats. Alla vet att man inte duschar när det är festivalen. Eller?!?

Hur som helst så är jag nöjd med helgen. Umeå Open gör mig alltid lika glad, no matter what!