Off the market!

Efter att ha åkt singellivets berg-och-dalbana i 1½år har jag nu klivit av karusell. Jag har istället gått över den osynliga linjen mellan singelliv och tvåsamhet. Jag är officiellt off the singlemarket.

I'm tired of feeling sick and tired.

Härmed inleds operation Complete and Total Denial.

Energiförtappad del.3

Två veckor sedan besöket på akuten och jag har inte börjat må bättre, snarare sämre. Ska undersökas på vårdcentralen igen idag, förhoppningsvis får jag träffa någon bättre läkare den gång. Efter tre månader som ständigt förkyld är jag numera ganska less. Energinivån är periodvis på noll. Igår kväll sov jag i en timme i soffan hos Malm medan han och Anton senior spelade tv-spel.

Nu ska jag äta en ordentlig frukost och titta på ännu ett avsnitt av Sex and the city.

Energiförtappade, del 2

Jag har ett eget litet apotek hemma i min lägenhet. Efter att ha besökt både akuten och vårdcentralen, tagit diverse prover och röntgat lungorna, har jag fått en hel del medicin utskriven till mig. Tyvärr så hittade de ingen förklaring till varför jag var så dålig. Verkar kanske konstigt att jag säger "tyvärr" men det skulle vara skönt att få en förklaring till varför jag mår som jag mår. Det verkade inte vara någon vanlig förkylning, men samtidigt kunde de inte hitta några andra fel. Fast det kanske beror på att läkarna inte verkade göra sitt bästa för att hitta något svar. Den vård man får beror helt på vilken läkare man träffar. Jag hade oturen att träffa en riktigt dålig en. Skulle egenligen vilja sitta och förklara för er vad det var han gjorde som kvalificerade honom till att samlas i ett fack tillsammans med ett dussintal andra dåliga läkare. Tyvärr har jag inte ork nog för att förklara. En av de medicinerna som jag nu knarkar gör mig trött och dåsig så nu ska jag släpa mig till sängen och ta en tupplur. Det ska bli intressant att jobba fem dagar i sträck samtidigt som jag käkar den här medicinen.

Godnatt!

Energiförtappad

Efter 2½ månad som konstant förkyld har mina krafter slutligen börjat sina. Den senaste veckan har jag känt mig trött och orkeslös, men igår kom dödsstöten. Efter jobbet satt jag och Malm och skissade fram en framtida tatuering. Anton ritade lika fina illustrationer som han alltid gör, men jag hade ingen energi. Det fanns inte ens kraft nog för att hålla i pennan. Min kropp skakade likt ett gulnat löv i hösten och andetagen var tunga.

Imorse hade denna obehagskänsla inte släppt. Mitt hjärta rusade i otakt, rummet snurrade och benen bar mig knappt. Då vårdcentralen var överbokad körde min moder mig till akuten. Jag fick dock vänta tills kl.17 innan en läkare kunde ta emot mig. De blev en evighetsväntan där jag föll in och ut ur sömn och apatiskt tillstånd. Som tur var fick jag spendera större delen av tiden i ett vilorum upp på den avdelning där min mor jobbar.

Väl inne i undersökningsrummet fick jag de svar som bävade inför. Det fanns inget läkaren kunde göra förutom att skriva ut hostmedicin. Jag ville gråta när hon berättade att de inte kunde hitta något akut fel i provsvaren. När jag verkligen mår dåligt så finns det inget som bevisar det. Som tur var fortsatte läkaren med att förklara att även om det inte fanns något som de kunde göra på akutmottagen så ansåg hon att jag borde kontakta vårdcentralen för att göra en längre utredning. Mina symptom var oroväckande, men inte akuta. Det som väckte mest uppmärksamhet var mitt låga blodtryck och hur snabbt de sjönk. Tyvärr fanns det inget hon göra åt det.

Så nu ligger jag hemma i soffan och glor på tv i väntan på att idag ska bli imorgon och jag kan få en tid på vårdcentralen. Evighetsväntan del två startar nu.

År 2000 - illusionens årtionde

Det sades en gång i tiden att 2000-talet skulle bli det årtionde då hälsotrenden skulle regera västvärlden. Många semestrade genom att åka på spaweekend, yoga blev populärt och nya dieter växte fram som ogräs. En hälsosam kropp och ett välbalanserat liv fanns som nummer ett på mångas önskelistor. Vart man än vände blicken gjordes det reklam för produkter som skulle bidra till att uppfylla allas högsta önskan. Vi ville må bättre än någonsin tidigare och vi var beredda att lägga ut mycket pengar för att få vår vilja igenom.

Men samtidigt som denna hälsotrend blev allt större ökade även kraven på att vara duktig. Det räcker inte längre att glida med strömmen, jobba 40h/veckan, skjutsa barnen på dagis och njuta av någon fritidsaktivitet när tillfälle fanns. Nej nu ska man gärna jobba 50-60h/veckan, vara den perfekt föräldern, träna på gym för att hålla kroppen i form, strikt följa en diet och jonglera en handfull av fritidsaktiviteter på samma gång. Eller har jag fel? Kanske är det jag som är överkänslig för press men det känns som om inget annat än det bästa duger. Som om vi har målat upp en bild av hur den perfekt personen är. En person som vet allt, kan allt, har tid med allt, lever lycklig tillsammans med sin man och deras barn, men som samtidigt inte trampar andra på tårna med sin duktighet.

Det är konstigt hur människan under det årtionde då hälsotrenden regerat ändå lyckats bli allt mer ohälsosam. I strävan efter att leva upp till illusionen av den perfekta människan har vi pressat oss själv till bristningsgränsen.

I dagsläget har jag två extra jobb, är kontaktperson för två ungdomar, läser två kurser på universitet, har en hund som kräver minst två timmars motion varje dag samt att jag har en handfull med fritidssysselsättningar. Trots detta söker jag fortfarande efter fler jobb att fylla min tid med och som kan ge mig lite extra pengar i sparkontot. Ibland funderar jag på om krav om att vara duktig har stigit mig åt huvudet och att jag en dag kommer gör precis det som alla väntar på att jag ska göra. Att jag kommer passera min bristningsgräns och springa rätt in i en vägg.

Jag vet att jag inte är den enda med dessa känslor. Överallt vandrar det omkring själar med samma gnagande känsla och strävan efter uppleva nirvana av duktighet. Tyvärr är nog sanningen den att vi aldrig kommer nå fram till våra mål. Den perfekta människan existerar inte. Och i ärligt talat så kommer hon aldrig att existerar. Perfektionen i sig är enbart en illusion.