Mulle i skogen

Jag har spenderat den senaste timmen med att läsa gamla blogginlägg. Jag har påmints om svunna tider, om min positiv inställning till livet och om vänskapens starka band. Men jag har framförallt påmints om min vilja att fly från samhället. Om min önskan att avskärma mig från vår tids falska fasader. Jag hade glömt att dessa tankar funnits i mig länge. Jag trodde att det var ett nytt påfund. Men jag insåg att denna önskan har levt i mig under en lång tid.

Jag har aldrig riktigt känt mig hemma på samhällets spelplan. Reglerna passar inte mig. Medan andra strävar efter en karriär, efter förmögenhet och välstånd, söker jag efter lyckan. Jag strävar efter att utveckla mig själv till att bli en god medmänniska, efter att finna trygghet och glädje i livet. Jag vill finna en rogivande plats på jorden och i mig själv. Jag bryr mig inte om karriär eller pengar. Så länge jag gör det som känns rätt för mig. Något som jag kan känna glädje över och stå för. För mig är det viktigare i livet än pengar.

I maj 2007 skrev jag att jag ville flytta ut i skogen. Och det är fortfarande vad jag vill. Jag minns den häst som jag i min ungdom tog hand om i det närliggande stallet. Kanske var namnet på denna häst ett tecken på vad jag skulle bli i framtiden. En Skogsmulle.

Framför spegeln

I ett provrum på HM blev jag påmind om min ungdoms osäkerhet. Som tonåring brukade jag stå där och skämmas över min profil. Jag hatade min krokiga näsa. Min ojämna hy och outvecklade bröst. Jag tyckte att magen putade utåt och att rumpan var gropig. Och jag kände mig trött. Inte konstigt, tänker jag nu, när jag levde med de uppnåliga kraven på mina axlar. Det var inte lätt att vara 15år och försöka hitta sig själv när jag själv aldrig dög.
När jag idag stod där i provrummet var det med ett självsäkrare sinne. Men jag kom på mig själv att låta tonåringen i mig träda fram och dra fingret över näsbenet. Missnöjd över dess form. Fast jag är inte 15 år längre och sade därför till mig själv

"Du är inte trasig, du behöver inte fixa. Sluta leta, det finns inga fel."

Näsan kanske är lite krokig och bysten liten. Men vad gör det. Vem är det som har bestämt att raka näsor är vackrast? Hur klyschigt det än må låta så kommer skönheten inifrån.

Kvalitativ musik för kvalitativ åkning

kliint.se tipsa. Check it out!

En samling insikter

Jag och Rasmus är av samma storlek, därför kan vi låna kläder av varandra. Vi byter hoods och t-shirts med varandra titt som tätt.

Det är inge fel på min kondition. Under första joggingrundan sedan i höstas klämde jag av 8km på 46min. Jag kanske borde satsa på en karriär som elitidrottare?!

Omgivningens humör påverkar mig och mitt humör påverkar omgivningen. Att inleda arbetsdagen med ett positivt sinne och ett leende på läpparna kan därför sätta stämningen för resten av dagen.

Det är roligare att diska, städa och göra andra såna måsten när jag har hörlurarna på huvudet och får omslutas av min egna pepp-musik-fyllda bubbla.

Nog för att bilen är fyrkantig, men jag är en jävel på att backa.

Ju oftare jag tänker att jag inte behöver fler prylar, desto mer saker kommer jag på att jag vill ha.

Jag kan alltid lita på Malms musiktips.

På andra sidan skärmen

Jag ler enda in i hjärtat när jag ser det här.



Vill du höra mer av Oren Lavie finns hans album The Opposite Side of the Sea på Spotify.

Repliker att minnas

Denna lätt misstolkande meningen yttrade Rasmus till mig inatt.


"Rör mig inte för då spyr jag!"


Det är inte lätt att vara flickvän till en magsjuk.

På spåret

Idag har jag, för första gånger sedan jag var typ tre, åkt längdskidor. Det var med tungan rätt i munnen som jag i sakta mak tog mig fram mellan träden. Jag kände mig riktigt ostadig på benen. Det var mer än en gång som jag vinglade till så jag nästa föll i snön. Vem hade kunnat tro att det krävdes balans för att stå på ett par skidor? Och med Nikita som draghjälp ner för backarna fick jag vid några tillfällen åka ut i djupsnön för att jag inte kände mig bekväm med farten. Hon undrade nog varför jag envisades med att sätta mig i snön när det var som roligast.

Trots det ostadiga benen lyckades vi åka hela, Hör Och Häpna, 8 kilometer. Jag känner mig otroligt nöjd med den bedriften. Längdskidåkning kommer bli en återkommande kvällsaktivitet (jag vågar nog bara ge mig ut på kvällarna för då behöver jag inte oroa mig för att jag ska ramla in i någon). Denna aktivitet hoppas jag dessutom ska göra under för mina icke existerande armmuskler.
Nu ska det dock införskaffas ett riktigt dragbälte så jag inte behöver bråka med linan var tionde meter. Och en pannlampa så jag inte missar svängarna och krokar med ett träd.


(bild från google)

Maia Hirasawa, Daniel Lemma, Hello Saferide och Nikola Sarevic...

...är bara några av namnen på de artister som medverkar på Embees senaste album. The Mellow Turning Moment visar den musikaliska skicklighet som Magnus Bergkvist, alias Embee, besitter. Med utmärkelser som bästa hip-hop producent i bagaget är väl ingen speciellt förvånad över resultatet på detta släpp.

Jag fick upp mina ögon för Embee relativt sent, när han släppte sin första fullängdare "Tellings from Solitaria". Där samarbetade han med bland annat José Gonzales, Timbuktu och Daniel Lemma (en återkommande artist i detta sammanhang). Sedan dess har låtarna förgyllt många promenader genom Piteå stad och höjt humöret inför utekvällar.

Med The Mellow Turning Moment anser jag att Embee har utvecklats musikaliskt och soundet genom albumet är mer omväxlande än tidigare släpp. En av mina favoriter är låten Upside Down med Maia Hirasawa. En live version bjuder jag på här, men den är ursprungligen svt.se/pls

En dag i taget

Jag stod en kväll på fjället och beskådade månen. Jag funderade på livet. På framtiden. På vart jag är på väg. Jag ville ha svar på om jag valt rätt väg i livet. På om mina val varit de rätta och var de kommer att leda mig.
Svaret blev bättre än vad jag hade förväntat mig.

"Upplev nuet och framtiden kommer att bli ljus."

Jisses vilken sten som föll från mina axlar. Jag insåg att det inte finns någon mening med att ständig fokusera på det som komma ska. Vilket liv är det att se tillbaka på?

Därför försöker jag nu att inte fundera så mycket på vart livet kommer ta mig och om jag valt rätt väg. Jag gör mina val utefter vad som känns rätt. Jag försöker följa mitt hjärta i tron om att det kommer leda till något gott.