Framför spegeln

I ett provrum på HM blev jag påmind om min ungdoms osäkerhet. Som tonåring brukade jag stå där och skämmas över min profil. Jag hatade min krokiga näsa. Min ojämna hy och outvecklade bröst. Jag tyckte att magen putade utåt och att rumpan var gropig. Och jag kände mig trött. Inte konstigt, tänker jag nu, när jag levde med de uppnåliga kraven på mina axlar. Det var inte lätt att vara 15år och försöka hitta sig själv när jag själv aldrig dög.
När jag idag stod där i provrummet var det med ett självsäkrare sinne. Men jag kom på mig själv att låta tonåringen i mig träda fram och dra fingret över näsbenet. Missnöjd över dess form. Fast jag är inte 15 år längre och sade därför till mig själv

"Du är inte trasig, du behöver inte fixa. Sluta leta, det finns inga fel."

Näsan kanske är lite krokig och bysten liten. Men vad gör det. Vem är det som har bestämt att raka näsor är vackrast? Hur klyschigt det än må låta så kommer skönheten inifrån.