Det sitter i byxan

Jag är numera lite dålig på det här med att köpa nya kläder. Länge har jag dragit mig för att byta ut mina sju år gamla Burton byxor, men idag rockade jag loss på berget i mina nya mintblåa Volcom byxor. Tänkte köpa dem i början på vintern men det blev aldrig av. Och tur var väl de för nu fanns de på rea, i min storlek och allt. Hur bra som helst. Dessutom tror jag att dessa byxor har en positiv inverkan på mig. För idag tog jag mig nerför Svartberget som aldrig förr och rännan därefter var en barnlek. Killarna behövde knappt vänta på mig. Jag tror bestämt att byxorna förbättrar min åkning. Hoppas de håller lika länge som dess föregångare.

Pantertanter

De senaste veckorna har jag hittat allt fler vita hårstrån på min skalp. Fortsätter utvecklingen i denna takt kommer det inte dröja många år innan jag är lika grå om huvudet som dessa damer. Men det gör mig faktiskt ingenting. Både mor och mormor blev gråa tidigt så jag är inte speciellt överraskad. Snarare förväntansfull. Jag hoppas att mitt hår blir lika vackert som mammas och mormors. Dessutom kallar Rasmus mig för sin Silverdrottning. Det är ett smeknamn jag bara inte kan tacka nej till.

Lapphanskar och paddelsdrömmar

(source: Jennilee Marigomen)

Ute faller lapphandskar. Men jag är inne för att städa och dona. Vilar kroppen från helgens puderåkning i Trillevallen och hektiska jobbkvällar på Liten.

Drömmer om sommaräventyr i en kajak. Paddlandes längst lugna vatten. Genom skogar och kohagar i jämtlandsfjällen. Sovandes på en strandkant under bar himmel, värmd av en sprakande eld.

Vem är jag?

För två år sedan gjorde jag detta personlighetstest. Idag gjorde jag det igen. Och jag har tydligen inte förändrats under dessa två år. Jag är fortfarande samma Erika. Kan vara intressant att veta.

Erikas personlighetstyp: Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa Erika: Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

På solsidan

(source: littlemissmagnolia)

Jag blickar fram emot en vår utan min hjärtevän, som kommer att spendera några månader på resa i Peru. Därför drömmer jag om mina egna äventyr i vår. En vän och jag pratade om en sista-minuten-resa. Om att slöa i solen vid stranden hela dagen och dricka drinkar innan kl.12. Vi fantiserad om att åka vespa längst landsbygden. Om sol, värme och avslappnat sinnelag. En sådan resa skulle göra mig gott.

Wiihii!! Woohoo!!

Så låter det hela vägen ner för berget. Tyvärr glömmer jag alltid att fota när vi åker. Jag är som upptagen med åkandet. Men så här glad var jag i alla fall i bilen påväg hem, för efter några timmars uppehåll på förmiddagen började snön dumpa igen. Ser fram emot en episk morgondag också.
Och dagens pepplåt är denna gamla goding.

En andra chans

Vintern tar revansch på våren. För tredje dagen i rad dumpar snön.
Igår trotsade jag och Björn vädret och begav oss ut i snökaoset. Det slutade som en av säsongens bästa åkdagar. Vi körde Sadeldroppet flera gånger och för varje gång vi kom dit hade spåren sen innan blåst över.
Idag ville jag också ut men en förkylning lurar i kroppen så jag sparar mig tills imorgon då jag hoppas att fler liftar är öppna.

Bra sådär

Har inte så mycket att tillägga förutom att ni här kan titta på de senaste avsnitten av Californication.

Och här kan ni lyssna till Âme som spelade på gårdagens måndagsklubb.

Och för intresseklubben kan jag meddela att jag är ledig idag, och imorgon. Oh the joy!

Så det får räcka för idag för nu ska dagen fångas.

(Source: Lolita Living)

"En stuga som visar oss sanningen nu /
några skjortor av lin, några tavlor /
och du."

/Kate Light

Bort från allt hittepå

(source: unknow)

Vissa dagar bubblar frustrationen i mig. Vissa dagar känns det som om mitt liv är på paus. Som om dessa dagar bara är en transportsträcka till det verkliga livet. Till det där huset på landet, till det där fria livet, till den där lättsamma tillvaron.

Jag vill bort från detta levnadssätt. Jag vill inte anpassa mitt liv efter arbetet och göra avkalla på det som motiverar, inspirerar och fyller mig med glädje.

Så idag lyssnar jag på Laleh – Lär mig om och fantiserar om framtida rum.

If I should have a daughter

Värme i stormnatten

Tidigt igår packade jag och Rasmus väskorna för en tur upp på fjället. I strålande solsken och med turskidor under fötterna tog vi oss upp till denna kåta. Där spenderade vi natten framför en värmande brasa medan stormen ven utanför. Där låg vi nerbäddade, hand i hand och pratade. Jag tror att om människor hade lyssnat in på vårat samtal hade de trott att vi pratat om olika saker. För när vi är i synk kan hela meningar uttrycks genom bara enkla ord. Därför är jag så glad över att ha Rasmus vid min sida i livet och att ha fått spendera denna stormnatt tillsammans med honom mitt uppe på fjället.

Letdown

Ännu en grupp som spelas flitigt i mina hörlurar är Miike Snow. Förstå då min glädje när det igår spelade under Måndagsklubben. Jag förväntade mig en kväll med energin på topp. Musik i världsklass och händerna i taket. Tyvärr blev det allt annat än röj för min del. Visst att musiken var okej och jag dansade en del, men alldeles för många gånger under kvällen dog stämningen på grund av dåliga mixar och övergångar. I riktigt vad jag hade förväntat mig.

Denna avskalade spelning hade jag dock velat se.

O.N.E

En annan låt av Yeasayer som också skapar åkpepp.

Från cirkustält till hörlurar

I ett cirkustält under Way Out West 2008 hade jag en nästintill religiös upplevelse. Yeasayer spelade på scenen och deras musik tog andan ur mig. Med hakan i marken stirrade jag oavbrutet mot scenen medan kroppen gungade i takt. Det är en av mitt livs bästa konsertupplevelse och sedan den dagen har gruppen spelats flitigt i mina hörlurar.

När det senaste albumet släpptes var det denna låt som fångade mig först. Den spelas flitigt här hemma och i Ipoden ligger den under spellistan Åkpepp.

Aldrig mer tänker jag skämmas

Att få krypa ner i sängen bredvid läslampan och försjunka in i en bok är ett av mina livs nöjen. Som unga tilltalade inte detta mig. Jag hade inte tålamod med mitt låga lästempo och oftast svävade tankarna iväg till annat medan ögon på autopilot fortsatte att färdas över textraderna. Många gånger somnade jag även, efter bara en sida eller två. Men på senare tid har böcker blivit ett intresse, något av en hobby.
Därför har jag nu tillverkat ett eget bokmärke. Med en bit tunn kartong, lite lim och några tidningsurklipp skapade jag ett bokmärke som inte bara hjälper mig hålla reda på sidorna utan även inspirerar mig att välja böcker efter eget tycke och smak.

På tal om konst

På The Nordic Art House kan du numera köpa utvalda alster av Amanda Mendiant. Medan jag var inne där och kikade runt hittade två andra kvinnliga konstnärer som passade mig i smaken. Skulle gärna ha dessa verk på min vägg.

Erika Blomberg

Cecilia Lundgren

Time lapse med Amanda Mendiant

House Of Mendi- NIKI D. Time Lapse from HOUSE OF MENDI on Vimeo.

Men galet

Den här filmen blir perfekt att inleda säsong 11/12 med.

Tack Kliint!

Den ostädade sanningen

När jag var ung levde jag i en svinstia. Det tyckte i alla fall min mor som blev tokig på kaoset som ständigt rådde i mitt rum. Och då hon var tvungen att passera genom rummet för att komma till frysen var det svårt för henne att blunda för röran. Man kan lugnt säga att min oförmåga att hålla ordning ledde till många hetlevrade diskussioner.

Min ursäkt till den konstanta oredan? Rummet var för litet för mig och mina prylar.

En ursäkt som delvis kan ha varit sann, för när jag väl flyttade hemifrån blev jag bättre på att hålla efter. Eller så blev spridningen på stökhögarna större vilket gav intryck av att jag blivit mer ordningsam. För nu när jag bor i en liten etta tillsammans med pojkvän och hund så lyckas jag inte riktigt upprätthålla illusionen av att jag blivit en mer organiserad människa. Jag är fortfarande en stökfia. Jag lämnar saker liggande överallt och obekymrat lever i ett ordnat kaos. För koll på var grejer befinner sig, det har jag trots oredan.

Jag förstår dock varför min kollega/vän blev chockad när hon besökte mig för första gången. För även om jag är en slarver privat så är jag Hitler på ordning och reda på jobbet. Där lever jag strikt efter novisen att var sak har sin plats.

Så inspirerad av Erdoderdo's bloggutmaning visar jag härmed upp glimtar av den ostädade sanningen.

Närbild i köket.

Klädhögar som denna hittas lite överallt i lyan. Förutom kläder kan man här även hitta en spade, en termos, ett spritkök och en presenning.

Kommentarer vi minns

- Du är mycket stökigare än jag trodde.

Det tyckte en kollega/kompis efter sitt första besök hemma hos mig.
Vad svarar man på den? Tack?!

Mindfullness i vardagen

Jag vet att det ännu bara är inledningen på mars månad och att snön inte kommer smält bort över en natt. Men jag känner ändå ett sting av ångest inför den annalkande våren. Det är så mycket åkning kvar i mig och alldeles för få veckor kvar tills sommaren. Jag vet att det kanske låter galet att jag redan nu börjar oroa mig för att vintern snart är slut. Jag känner själv att den känslan inte gör mig något gott. Därför försökte jag idag att njuta av vårvädret. Under skogspromenaden med Nikita satte jag mig ner i en solglänta och försökte insupa vårkänslan. Värmen från solen och ljudet av snön som faller från träden. Lite mindfullness för att lära mig att välkomna våren.

Och nästa vinter

Inte nog med att jag funderar på var jag ska vara i sommar, tankar kring kommande vinter är också ett återkommande tema i mina dagdrömmar. Tanken på att åka till Kittelfjäll har grott i mitt huvud i några år nu. Kanske borde testa en säsong där. Har som fått för mig att det är ett ställe som skulle passa mig och Rasmus alldeles ypperligt. Men jag har som aldrig varit där så jag vet egentligen inte. Det ser dock lovande ut.

Inget proffs, men ändå

När jag var barn hade min pappa som dröm att jag skulle bli proffs i längdskidor. Som tonåring fick jag ofta höra hur duktig jag skulle vara på sporten och att jag, enligt pappa då, hade rätt kroppsbyggnad för att bli riktigt bra. Jag däremot tyckte att det tråkigaste i världen var att åka just längdskidor. Jag såg inte nöjet med att harva runt i skogen på bakhala skidor. Det var bara tungt och frustrerande. Så när jag väl nådde tjugoårsåldern lade pappa ner sin dröm om mig som längdproffs. Tiden var förbi och min kärlek för sporten sträckte sig endast till soffan, där jag helgmorgnar sömnigt stirrade på tv-skärmen medan de verkliga proffsen spurtade längst målrakan. Nä, de fanns inte så mycket som ett uns av vilja från mig att bli proffs i längdskidor. Eller att för den delen åka längdskidor överhuvudtaget.

Men nu, en sådär 15år försent har jag fattat tycke för de där bakhala skidorna och spåren i skogen. Så till den grad att jag vid ett antal tillfällen denna vinter tagit på mig pannlampan för att kvällstid skrida runt spåret. En gång till och med, hör och häpna, i full snöstorm.

Idag tog jag dock med mig skidorna och Nikita ner på isen för att slöåka i det gassande solskenet. Hur härligt som helst vill jag lova. Perfekt också att kunna kombinera Nikitas motion med min egen och samtidigt få lite färg på de vinterbleka kinderna. Kan väl knappast bli bättre. Så även om jag nu aldrig blev något proffs så kan pappa nu glädjas åt att vi delar ett intresse och att ha ännu en skidentusiast i familjen.

Måndagslåten

För någon dag sedan tog jag en eftermiddagslur medan Rasmus satt bredvid mig och kollade på X-games. Så medan jag drömde om puderåk över snöklädda knölar upprepades samma låt om och om igen. Sedan dess har man därför dagarna i ändå hört mig nynna på Lykke Li's nya låt I Follow Rivers. Så kontinuerligt att det snart börjar likna en nästan sjuklig besatthet. Snowboarddrömmar kombinerat med bra musik verkar vara en riktig triggerpunkt för mig.

Här hör ni låten live från Le Poisson Rouge i NYC.


P.S. Om nån vet hur jag minskar videofönstret så är jag tacksam för hjälp. Jag är clueless när det gäller sånt där. Tack på förhand. D.S.