(leah dieterich via thxthxthx)

Så mycket bättre

(via land of the free)

Ibland är det bra att få gråta ut. För med tårarna följer allt det onda som trycker på. Det lämnar kroppen med tårarna.

Jag kände mig mycket lättare i sinnet igår efter att jag fått lättat på trycket. Fick prata ut och kom till en del insikter om vad som behöver förändras. För jag hade hamnat fel, helt fel. Men nu har jag förhoppningsvis kommit på rätt spår. Nu ska det bli mer glädje i livet.

Viljan att fly

(via brown dress with white dots)

Jag känner mig låst. Instängd och fängslad, både fysiskt och psykiskt. Känslan av att vilja rusa ut och springa långt bort sliter i mig, för jag kvävs snart i det tillstånd jag befinner mig i nu.

Jag tror att allt sökande i mig själv och allt utvecklande av jaget har fått mig att tvivla på mig själv. Det känns som att ju mer jag gräver inåt desto mer skit hittar jag. Även om det finns guldklimpar där i leran ser jag dem inte på grund av sörjan.

Därför vill jag springa bort från mig själv. Resa till fjärran länder och försvinna in i en ny kultur. Glömma bort min historia och skapa ett nytt jag.

Fredagsinspiration

1, 2, 3

(C. Owen Smith)

“When we tug at a single thing in nature,
we find it attached to the rest of the world.”
- John Muir

Härligaste boken

(Natascha Boel via Bloesem)

3 x ljusa rum

(1, 2, 3)

Jag kan ibland känna mig smått klaustrofobisk i vårat nuvarande hem. Vissa dagar, som idag, riktigt klättrar jag på väggarna. Då längtar jag efter ett hem med mera rymd och ljus.

Himladans

(källa: discoverynews)

I tisdags tog vi på oss längdskidorna och skridade ut i natten. Först på nypistad längdspår. Sen veck vi av ut i djupsnön, upp mot fjället. Väl uppe på toppen stod vi stilla länge och blickade mot himlen. Där spelade gröna, gula, rosa och blåa toner sin midvintervals. Färgerna liksom dansade fram längst himlavalvet. Vi stod länge mållösa, ärade över att få bevittna skådespelet.

Rapport från veckan

Har vänner på besök i byn så de tre senaste dagarna har varit innehållsrika, men samtidigt avslappnade. Plättar med grädde och sylt har stått på frukostmenyn därefter har vi spenderat dagarna på snowboard. Vi har åkt skogspuder i Ramundberget, lekt i ett hopp och åkt skoter till mer avlägsna åk. Varje dag har sedan avslutats med middag och bastu. Kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det.

Vyn innan dagens sista åk.

Drömmen om vila

(källa: w-i-n-t-e-r)

Idag värker kroppen, mest överallt faktiskt. Jag känner mig i behov av en vilodag. En dag att bara ligga inne och äta gott, kanske gå ut för frisk luft och en lugn promenad. Men inget fysiskt. Inget ansträngande. Musklerna behöver få lite omvårdnad, vila och energi. Ladda upp batterierna igen i horisontellt läge, gärna med en stor kopp te nära till hands.

Men det blir tyvärr inge vila idag. Nikita är i behov av aktivering och ikväll är det storkalas på restaurangen. Så vila får jag göra en annan dag. Idag får jag nöja mig med sovmorgon.

Trädklättraren

Jag känner en längtan efter ett stort träd där jag kan klättra högt upp i kronan, blicka ut över landskapet och höra vindens sus mellan grenarna. Sista var i Portugal när vi skördade oliver. Träden var inte speciellt stora men de erbjöd ändå en fin utsikt att njuta av under fruktstunderna.

Life is a force of nature

The Tree, den vackraste filmen jag sett på länge. Jag ser mig själv i flickan Simone. Hur jag som nioåring hittade mitt eget sätt att sörja och vårda minnet av min bortgångna farfar.

(via not all who wanders are lost)

Förra veckans snölek

(foto: Tony Luquero)

Handstående

(foto: jasper johal)

Sakta men säkert börjar min handled bli bättre. Den orkar bära hårdare tryck och jag kan göra hela solhälsningen, åtminstone några gånger innan handleden behöver vila. Efter ett år av smärta känns det som om jag äntligen kan se ljuset i tunneln. Jag har en lång bit kvar innan handleden är helt återställd men för första gången på över ett år har jag kunnat gå ner i plankan utan att det gör ont. För mig är det ett stort framsteg. Det är ovärderligt.

Vinterlager

(foto: Root Cellar)

Att ha någon form av jordkällare eller kallförråd är ett måste i det framtida hemmet. Där ska hyllorna fyllas till bredden inför vintern.

Förvaringsinspiration

(källa: 1, 2, 3)

Badrumsdröm

(via pinterest)

Efter en lång tur med hund och spark känner jag en stark längtan efter att få sjunka ner i ett badkar och få ligga där tills vattnet kallnat och fingrarna blivit skrynkliga som russin. Om badrummet dessutom ser ut som detta och är stationerat i mitt egna hem vore lyckan total. I det badrummet kan jag bo.

(via tyranicholle)

Morgon eller kväll

Jag gillar att arbeta kvällar. Det ger mig möjlighet att sova ut på morgonen om jag vill. Jag kan starta dagen i mitt eget tempo genom att yoga, ta en lång promenad med Nikita eller bara surfa på nätet i en timma. Jag uppskattar att ha den valfriheten på morgonen. Innan jobbet får jag dessutom tid att göra vad jag vill av dagen, jag hinner njuta av dagsljuset. Speciellt nu på vintern är detta viktigt, att vara ute och känna solens strålar mot min hy. Dessutom upplever jag dagarna som längre när jag fått aktivera mig ute innan jobbet, framförallt under denna mörka tid på året då lediga kvällstimmar ofta leder till inomhusaktiviteter.

Igår ringde dock klockan tidigt. Jag var schemalagd för frukost och startade dagen strax efter klockan sex. Jag har inga problem att stiga upp men blir desto tröttare under dagen. Då var det skönt att få sitta ner på rast, att äta lunch i lugn och ro tillsammans med kollegorna, för det får vi på kvällarna sällan tid med. Oftast sitter vi på en dryckespall i köket och slevar i oss maten, och allt som oftast med avbrott för att servera gästernas tallrikar. Men igår hann jag tugga varje tugga och sedan sitta kvar en stund och samtala.

Efter arbetsdagen slut, vilket var ungefär vid samma tid som jag vanligtvis börjar jobbar, såg jag fram emot en lugn kväll hemma. Men efter en timmas vila blev jag medbjuden på kvällsåkning i backen. Det blev inte den kväll jag hade sett framför mig, men desto bättre. Vi trotsade blåsten och letade pudersvänger på kanten av pisten. Sedan hem för middag och därefter gick jag ut igen för att skotta.

Jag blev påmind om att bara för att det är mörkt så behöver man inte sitta inne och uggla. Är backen stängd kan man alltid sätta på sig pannlampan och bege sig ut på tur över sjön, åka femman i längdspåret eller ta en månpromenad med hunden. Men jag uppskattar kvällsjobbet mer ändå, för det är ljuset jag vill åt. Möjligheten att få stå stilla i naturen, blicka upp mot solen, blunda och ta ett djupt andetag.

Säsongens första indy - Check!

Igår byggde vi en liten kick och påbörjade säsongens flygträning med snowboard. Barnasinnet kom fram i oss alla, ett gäng snart 30 åringar som inte vet något roligare än lössnö. Och när jag satte säsongens första trick jublade vi i kör. Men högst jublade jag - blir så barnsligt nöjd varje gång jag lyckas med ett trick även om det bara är något så enkelt som en indy.

Spenderar väldigt mycket tid ute numera. I full färd med någon aktivitetet. Åker jag inte längdskidor över sjön, vandrar jag med snöskorna uppför närmaste topp och åker med brädan ner. I tisdags skulle vi har spenderat natten i en fjällstuga. Men när vi närmade oss stugan ringde gänget som skulle transportera upp prylar med skotern. De hade inte ens tagit sig över trägränsen utan körde ständigt fast i det snölager som kommit under natten. Turen fick avbrytas och vi på skidor fick vända hemåt. Men vi hade roligt ändå. Vi fick oss en fin, om än blåsig, tur upp och under vägen ner lärde jag mig bromsa med längdskidor. Det är alltid nånting.

(Detta är en indy)

Med extra grädde

(foto: Martin Löf)

De senaste dagarna har jag känt ett starkt sug efter grädde, socker och fett. Min kropp verkar vilja bygga på sig ett lager inför vinterns ute-aktiviteter. Därför pågår operation plättar i vårt lilla hem ikväll. Några ska vi äta ikväll, med extra mycket grädde. Resten sparar vi och tar med ut på fjället imorgon. Vi är ett gäng som ska vandra upp till en stuga och spendera natten där. Mys och friluftsfaktorn är på topp, kan knappast bli bättre.

Magiskt fint

(via makeyousmilenyc)

Äntligen...

...en ledig dag, utan feber och inget arbete inplanerat de närmaste dagarna.

Med snöskor under fötterna och stavar i händerna tog mig ut på en liten tur idag. Jag spanade in skidspåret på andra sidan sjön och styrde därefter stegen upp till närmaste topp. Där svidade jag om till brädan som hängt med på ryggen. Snön låg hårt under de första svängarna men lite längre ner försvann den täckande skaren och jag kunde surfa i den mjuka snön hela vägen ner. Strax bakom mig skuttade Nikita, glad över fartleken med matte.

Jag kände mig förvånansvärt stark under vandringen, trots senaste tidens förkylning. Men nu, några timmar senare, börjar kroppen kännas mör och jag ser fram emot en stilla kväll med mycket mat för att fylla på med energi.

Bergen väntar. Det är dags att bli frisk nu.

(bild via Kvelv)

Musik att ta till när flyktkänslan tar vid

Vad går före, du eller jobbet?

(bild via last of the foxes)

Förkylningen har slagit tillbaka med full kraft. Efter flera långa arbetsdagar och lite mat har nu min kropp sagt ifrån. Den har en viss förmåga att göra det när jag själv inte kan säga stopp. Och ärligt talat är jag ganska tacksam för att min kropp reagerar och ryter till. Det är inte meningen att man ska förtrycka sig själv och sätta de mest grundläggande behoven åt sidan för sitt arbetes skull.

Vissa kanske vill hävda att min åsikt är sprungen ur lathet och att det är ett generellt drag i min generation. Jag ser det dock som att allt fler människor har börjat inse sitt eget värde och förstått att arbetet inte går före ens egen hälsa. Men jag måste ofta påminna mig själv om detta, för jag kommer från en arbetarfamilj där båda mina föräldrar har slitit hårt i sina yrken. Därför ligger arbetar-andan djupt rotad i mig. Jag försöker därför hålla till minnet att det som betyder mest, min egen hälsa och välmående, ska aldrig vara underordnat det som är mindre viktigt, som jobbet.

Tacksamt nog är min kropp med på noterna och sätter mig på plats när jag gått för långt.