Äntligen...

...en ledig dag, utan feber och inget arbete inplanerat de närmaste dagarna.

Med snöskor under fötterna och stavar i händerna tog mig ut på en liten tur idag. Jag spanade in skidspåret på andra sidan sjön och styrde därefter stegen upp till närmaste topp. Där svidade jag om till brädan som hängt med på ryggen. Snön låg hårt under de första svängarna men lite längre ner försvann den täckande skaren och jag kunde surfa i den mjuka snön hela vägen ner. Strax bakom mig skuttade Nikita, glad över fartleken med matte.

Jag kände mig förvånansvärt stark under vandringen, trots senaste tidens förkylning. Men nu, några timmar senare, börjar kroppen kännas mör och jag ser fram emot en stilla kväll med mycket mat för att fylla på med energi.