Handstående

(foto: jasper johal)

Sakta men säkert börjar min handled bli bättre. Den orkar bära hårdare tryck och jag kan göra hela solhälsningen, åtminstone några gånger innan handleden behöver vila. Efter ett år av smärta känns det som om jag äntligen kan se ljuset i tunneln. Jag har en lång bit kvar innan handleden är helt återställd men för första gången på över ett år har jag kunnat gå ner i plankan utan att det gör ont. För mig är det ett stort framsteg. Det är ovärderligt.