Morgon eller kväll

Jag gillar att arbeta kvällar. Det ger mig möjlighet att sova ut på morgonen om jag vill. Jag kan starta dagen i mitt eget tempo genom att yoga, ta en lång promenad med Nikita eller bara surfa på nätet i en timma. Jag uppskattar att ha den valfriheten på morgonen. Innan jobbet får jag dessutom tid att göra vad jag vill av dagen, jag hinner njuta av dagsljuset. Speciellt nu på vintern är detta viktigt, att vara ute och känna solens strålar mot min hy. Dessutom upplever jag dagarna som längre när jag fått aktivera mig ute innan jobbet, framförallt under denna mörka tid på året då lediga kvällstimmar ofta leder till inomhusaktiviteter.

Igår ringde dock klockan tidigt. Jag var schemalagd för frukost och startade dagen strax efter klockan sex. Jag har inga problem att stiga upp men blir desto tröttare under dagen. Då var det skönt att få sitta ner på rast, att äta lunch i lugn och ro tillsammans med kollegorna, för det får vi på kvällarna sällan tid med. Oftast sitter vi på en dryckespall i köket och slevar i oss maten, och allt som oftast med avbrott för att servera gästernas tallrikar. Men igår hann jag tugga varje tugga och sedan sitta kvar en stund och samtala.

Efter arbetsdagen slut, vilket var ungefär vid samma tid som jag vanligtvis börjar jobbar, såg jag fram emot en lugn kväll hemma. Men efter en timmas vila blev jag medbjuden på kvällsåkning i backen. Det blev inte den kväll jag hade sett framför mig, men desto bättre. Vi trotsade blåsten och letade pudersvänger på kanten av pisten. Sedan hem för middag och därefter gick jag ut igen för att skotta.

Jag blev påmind om att bara för att det är mörkt så behöver man inte sitta inne och uggla. Är backen stängd kan man alltid sätta på sig pannlampan och bege sig ut på tur över sjön, åka femman i längdspåret eller ta en månpromenad med hunden. Men jag uppskattar kvällsjobbet mer ändå, för det är ljuset jag vill åt. Möjligheten att få stå stilla i naturen, blicka upp mot solen, blunda och ta ett djupt andetag.