En passande kväll för...

...Nightmare Before Christmas

...eller Corpse Bride.

I Blame Coco feat Robyn - Ceaser

Sugen på fest förresten? Spela denna dänga! Den har gått på repeat i mitt huvud det senaste dygnet.

Lite jävlar anamma

Jag gillar människor med driv. Människor som gör sin grej med entusiasm och lite jävlar anamma. Därför beundrar jag dessa tjejer, Rebecca och Fiona. De har oumf. De tar för sig och tar plats. De står på sig.

Torsdagskvällar klockan 20.00 sänder SVT en dokumentärserie om denna DJ duo. Jag finner den inspirerade att se på. Det är som en färgklick i höstrusket. Tjejerna har starka personlighet och just det där drivet som jag beundrar. Deras pepp smittar av sig och jag hoppas på att få se dem här i Åre i vinter.

(foto: Anna Lundberg alt nån mingelfotograf på Stureplan)

Hur söt är inte denna?!

Did I mention?

Min vistelse i Piteå blev en hit. Helt klart över förväntan. Det är inte meningen att mitt prat om Piteå ska låta som en klagosång. Det är bara det att jag inte trivs där så bra numera. Jag hamnar liksom i obalans varje gång jag är där. Jag intar försvarsposition som om jag förväntar mig att bli attackerad. Av vad vet jag inte riktigt. Men spänd i varenda muskel blir jag.

Denna gång lyckades jag dock hålla mig avslappnad. Och när det var dags att åka hem till Åre igen kändes det lite tråkigt. Jag hann ju inte ens träffa alla jag ville träffa. Och jag insåg hur mycket jag egentligen saknar mina vänner. Hur underbara de är och hur bra jag trivs i deras sällskap. Det är inspirerade, lärorikt och framför allt roligt att umgås med dem. Att dela min vardag med dem. Jag saknar att kunna hänga ut, gå på tillställningar tillsammans eller bara en promenad längst vattnet.

Men det blir väl så när man blir äldre. Vännerna sprids med vinden. Man får njuta av de stunder då man väl träffas. Och det gjorde jag, njöt.

Höstdrömmar

Åh vad jag längtar efter att åka på semester. Bara jag och kärleken. Till något varmt ställe där vi kan lata oss hela dagarna. Ligga på stranden med en kall törst-släckare i handen. Strosa runt längst gatorna i en främmande stad och beundra dess skönhet. Besöka loppmarknader och köpa färsk frukt på en bondemarknad, för att sedan äta en sen middag och känna på nattpulsen.

Vinterns intåg går i sådan sakta mak att jag gärna hade spenderat en tid i något varmare land. Så därför dagdrömmer jag om sand, solsken och solstolshångel.

Under vatten

Visst är dom förtrollande!? Skulpturerna ger ett verklighetstroget intryck där på havsbottnen. De är både skrämmande och vackra på samma gång.

Med denna installation ville Jason deCarier Taylor väcka uppmärksamhet för korallreven som världen över hotas att dö ut. Som bosatt i Sverige kan det känns svårt att motverka denna utveckling, men genom enkla medel kan vi göra en insatts.

Du kan i din vardag ta steg för att leva ett mer miljövänlig liv. Se över ditt val av energi och hur mycket du förbrukar. Köp, eller varför inte sy din egen, tygpåse som du använder när du handlar, istället för att använda plastpåsar. Gå eller cykla kortare sträcker istället för att ta bilen. Och vid längre sträcker kan du välja att åka kollektivt istället för att åka bil.

Vid semester i områden med korallrev var en smart konsument. Köpa inte korallsmycken (även när du inte är på semester), se över var de skaldjur du köper är fångade och hur de fångas, samt stöd de företag i området som värnar om reven.

En viktig insatt är dessutom att sprida information och uppmuntra andra att värna om vår jord, för vi har bara en. För tänk om de enda tecknen som i framtiden finns kvar av mänskligheten är som dessa statyer under vatten ytan.

Pssst

Jag har tagit lite bloggsemester (mest för att mina föräldrars dator är sämst). Men jag är tillbaka på onsdag. Vi hörs då!

Till den som undrar

Tänkte som bara meddela att jag efter många om och men lyckades ta mig ut ur lägenheten, in i bilen och sedan köra på halkbanan till väg ända upp till Piteå. Så nu är jag på plats.

Hittat på Kliint.se

Det går segt med hajn resan norrut. Har spenderat de tre senaste timmarna framför datorn genom att fördriva tid fram fejjan, läsa bloggar och kolla på klipp som detta. Man skulle kunna påstå att jag egentligen inte vill åka till Piteå. Jag ser dock förbi det faktumet och hävdar att jag är seg i starten. Fast när jag såg snön och Ankarsmiljön så blev de fart i mig. Inte för att det är speciellt mycket snö i Piteå nu eller för att jag kommer bo på Ankars under min vistelse, men ändå det liksom påminner mig om goda tider. Så nu är väskan packad, tänderna borstade och vattenflaskan fylld. Nu ska jag bara lyckas ta mig ut genom dörren också.
Vad tror ni? En timma till av meningslöst surfande kanske?

Jag drar till Piteå

Det bär norröver. Hem för att träffa familj och vänner.

Det ska bli så roligt att få träffa alla fina vänner igen. Var så länge sedan sist och min abstinens har varit svårt på sistone.

Inför resan har jag lyssnat på Euskefeurat. De påminner mig om min barndom, om staden jag växte upp i och hur bra det är där trots allt.

Bara så ni vet

Idag har jag ätit den godaste salladen någonsin. Grön sallad, ekologiska körsbärstomater, kokta ägg, avocado och soltorkade tomater avnjöts tillsammans med en kryddig sås.

Monstret som ligger bakom tallriken är den bok jag ska ta mig an härnäst. "Niohundra sidor långt spännande läsäventyr..." står det på baksidan. Ja, spännande ska det minst sagt bli. Spännande att se om jag hinner läsa ut den på mindre än en månad. Fortsättning följer...

I lugnets tecken

Det har inte bara varit låg aktivitet på bloggen under helgen. Jag har överlag inte gjort många ansträngningar denna helg. Det blir väl så när förkylningar lägger in överväxel.

Mitt nöje denna helg har därför varit att hosta, spotta slem och sova. Inte så mycket action med andra ord. Soundtracket till denna menlösa helg står Elliott Smiths för. Han har förgyllt min förkylda tillvaro. Lyssna på låten nedan eller klicka på länken ovan så kanske han kan förgylla din tillvaro också.

En dag i oktober

Har varit och promenerat med Evelina och Rajja. Vi var alla glada över den snö som låg på marken.

Jag kan inte annat än älska dagar som denna. Nästa gång ska vi vandra upp på fjället som ni ser där i bakgrunden.

En doft av vinter

Lätta snöflingor täcker marken. Det är ett tunt lager, som snart kommer att tina bort. Men jag ser det som en början, en start på vad jag hoppas ska bli en snörik vinter.

Nikita väckte mig i ottan. Jag tror hon hörde hur vinterdofterna viskade mitt namn. För vilken start på dagen. Att få vandra runt med morgonluften i lungorna. Stilla och frisk. Med den hala asfalten under mina fötter åkte jag skridskor nerför backen. Ner till Konsum som precis hade öppnat.

Nu doftar det nybakat bröd och teet smakar kanel. Nikita sover gott i sängen medan Bo Kaspers Orkesters spelar Hon är så söt. Morgonstunder som denna är guld värda.

Hösten och vinterns första möte

Medan snön yr utanför mitt fönster tar jag hand om höstens sista skörd. Under helgen har jag plockat äpplen hos svärföräldrarna.
Efter att ha skalat och hackat dem i små bitar kokar jag nu ihop det till en mos. Det ska jag äta med gröten i vinter. Yum yum!!
Och wiihiie för den annalkande vintern.

Syrlig äppelmos:

2kg äpplen (skalad, urkärnad och hackad i mindre bitar)
2dl vatten
600 gram syltsocker
1 tsk citronsaft

Kärlek lastat med en spark i baken

"En verklig själsfrände är en spegel, den som visar dig allt du håller inne med, den som fäster din uppmärksamhet på dig själv så att du kan ändra på ditt liv. En verklig själsfrände är kanske den viktigaste människa du träffar här i livet, för det är nån som river ner dina murar och ger dig en spark så att du vaknar."

- Elizabeth Gilbert

Snörvel och host

Ni vet när man är så där förkyld att det plötsligt börjar klia i halsen. Så där hysteriskt att man blir alldeles varm och tårögd medan man kämpar emot hostattacken - tills man inte längre kan hålla sig och hostar hundra gånger efter varandra så att folk omkring tittar på en som om man vore pestsmittad. Då, just då, är det inge roligt att åka lokaltrafik.

En dag av inte gilla

Något jag inte gillar är långa bilfärder. Som dagens bilfärd. Sju och en halvtimma bakom ratten är inte bra för min kropp. Många muskler och leder har klagat under dagen.
I vanliga fall brukar jag packa matsäck men idag stannade vi på MAX istället. Och det är också något jag inte gillar. Snabbmat. Fylls inte direkt av någon behaglig känsla av den typen av mat. Det känns snarare som gift. Men idag fick det duga, i brist på annat.

Nu ser jag dock fram emot en lång natts sömn. Imorgon ska jag upp tidigt och gå på kurs hos min bank. Sug på den ni!

Vad handlar hajn bloggen om?

Ja, det kan man ju fråga sig. Det brukar i alla fall jag fråga mig titt som tätt.

Vad håller jag på med? Vad skriver jag om ens? Vad vill jag skriva om?

Ett av knepen för att driva en framgångsrik blogg sägs vara att fokusera kring ett ämne. Något som man själv är intresserad av. Mode, musik, mat eller träning. Pyssel, hus och hem, konst eller politik. Tyvärr har det här med att fokusera kring ett specifikt ämne visat sig vara något av ett problem för mig. Jag har mycket som intresserar mig och duttar i det mesta. Men jag går inte på djupet i något av mina intressen. I alla fall inte tillräckligt djupt för att kunna bygga en blogg kring det.

Men jag tycker mig ändå kunna se en röd tråd i denna blogg. En tråd som sakta men säkert vävt sig in i centrumet av detta blogguniversum. Den personliga utvecklingen. Bloggen har allt mer blivit ett forum där jag dokumenterar min egna personliga utveckling.

I maj 2009 skrev jag ett inlägg om just personlig utveckling. Och sedan dess är det precis detta jag har arbetat med. Egentligen började det ett år innan. Efter min tid i Björkliden. Men det är nu på senare tid som jag börjar se frukt av mitt arbete. Och allt fler inlägg i bloggen nuddar vid ämnet. Jag lyfter fram människor, böcker, musik och filmklipp som inspirerar mig. Jag berättar om händelser som stärker mig. Om att unna sig lite vardagslyx och att njuta av det enkla i livet. Allt som bidrar till min personliga utveckling och som i sin tur kanske även kan bidra till din.

Men så innehåller bloggen lite annat också förstås. För jag är ju som sagt en person som dittar och dattar i det mesta.

Livets goda

En annan är på grabbkväll. Då passar jag på att dricka vin, äta sallad med en stor klick aoli och läsa bok. Vardagslyx är gott för själen.

Ditt liv, mitt liv.

Med risk för att låta pretentiös men jag upplever det som att jag under den senaste tiden har utvecklats som människa. Jag känner mig lugnare i själen. Tryggare i mig själv och mer säker på vad jag vill ha ut av livet. Jag söker inspiration till personlig utveckling och försöker omge mig med människor, miljöer och saker som bidrar till detta. Därav har jag på sistone blivit lite av en bokmal. Jag läser varje dag. Siddharta av Herman Hesse. Den biografiska boken om livet och döden, Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist. Feministboken som väckte stort intresse under 90-talets slut men som jag aldrig läste, Fittstim. Och ständig hittar jag ny böcker som intresserar mig. En dag till skänkes och Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda. Shantaram av Gregory David Roberts och Idéboken av Fredrik Härén, som jag för övrigt redan läst men gärna öngnar igenom då och då. Och så höstens självklara, succéboken Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert.

Jag har även läst i en tidning. Sakta men säkert har jag betat av varenda artikel, krönika och inslag. Yourlife är fullspäckad av möten med starka och inspirerande människor. Jag som annars bara brukar skumma igenom och sedan glömma tidningar på golvet, fastnade verkligen för detta nya magasin. Den innehåller precis de inslag jag behöver just nu. Mer djup och större drömmar.

Ro i ledighet

Säsongen är nått sitt slut. Nu väntar åtta veckors ledighet. Jag inleder den med att en rejäl sovmorgon tätt intill min kära. Drömmande om vackra landskap och prestigelösa liv.

Beröm på jobbet igår värmde mitt hjärta. Med bravur har jag bemästrat ett för mig nytt yrke. Jag kände mig stolt över bedriften. Nu har jag alltid detta att falla tillbaka på.

Men nu väntar som sagt åtta veckors ledighet. Planerar att resa land och rike runt för att hälsa på familj och vänner. Ta dagarna som de kommer och känna lugnet. Dricka vin, äta gott och bara njuta av tillvaron.

För något år sedan har denna långa ledighet medföljts av en mental inre stress. Men idag känner jag mig enbart tacksam för några veckors semester. Jag är glad över att ha lärt mig finna ro i tillvaron. Livet har därefter blivit så mycket roligare.

Inga klyftor, tack

Strax efter klockan 02.30 lyckades jag släcka lampan och lägga huvudet på kudden. Lite väl sent tyckte jag med tanke på att jag skulle upp tidigt idag. Men det fick gå ann. Tio minuter senare kom Rasmus hem från en fest. Med sig har han en vän. De började laga omelett och pratade om livet. Dessa stunder är jag glad att jag kan sova genom det mest.

Men nu över till något viktigare. En av mina morgonritualer är att kolla Facebook. Inte för att det händer speciellt mycket där för min del, det har bara blivit en vana. Idag fann jag dock något mycket intressant. Min bror hade lagt upp en länk där Richard Wilkinson på UCLA pratar om effekten av ökade inkomstklyftor i samhället. Med tanke på Sveriges utveckling i frågan känns det som om vi går en skrämmande framtid till mötes. Frågan jag ställer mig är: Hur ska vi göra för att förhindra denna utveckling?