Did I mention?

Min vistelse i Piteå blev en hit. Helt klart över förväntan. Det är inte meningen att mitt prat om Piteå ska låta som en klagosång. Det är bara det att jag inte trivs där så bra numera. Jag hamnar liksom i obalans varje gång jag är där. Jag intar försvarsposition som om jag förväntar mig att bli attackerad. Av vad vet jag inte riktigt. Men spänd i varenda muskel blir jag.

Denna gång lyckades jag dock hålla mig avslappnad. Och när det var dags att åka hem till Åre igen kändes det lite tråkigt. Jag hann ju inte ens träffa alla jag ville träffa. Och jag insåg hur mycket jag egentligen saknar mina vänner. Hur underbara de är och hur bra jag trivs i deras sällskap. Det är inspirerade, lärorikt och framför allt roligt att umgås med dem. Att dela min vardag med dem. Jag saknar att kunna hänga ut, gå på tillställningar tillsammans eller bara en promenad längst vattnet.

Men det blir väl så när man blir äldre. Vännerna sprids med vinden. Man får njuta av de stunder då man väl träffas. Och det gjorde jag, njöt.