Anna, nu hoppar jag!

Goddag mina vänner! Vilken underbar start denna dag fick.

Vaknade tidigt av väckarklockan men bestämde mig för att ligga kvar i värmen en stund och kramas med min kära. Sedan inledes dagen i vanlig ordning, helt ovetandes om att ett samtal skulle sätta livet i rörelse.

Mitt under morgonpromenaden med Nikita ringer min telefon, som den vanligtvis alltid gör när jag är ute på mina rundor med hunden. Men denna gång var det inte vem som helst som ringde, utan denna gång var det en personalchef från Hemavan. Det är nämligen så att jag igår skickade in en sen arbetsansökan till Hemavan. I mailet bad jag om ursäkt för min sena ansökan och förklarade att jag hoppades att de hade några tjänster lediga. Och tydligen så fanns det en tjänst ledig för idag ringde han och sa att jag har jobb om jag vill. Arbetet går ut på att stå till tjänst i shoppen och vid skiduthyrningen. Henrik, som snubbe hette, verkade vara en härlig prick som jag skulle komma mycket bra överens med.

Så nu sitter jag här med ett jobberbjudande från Hemavan som jag kommer tacka ja till. Boende på plats är redan fixat så det enda som återstår att göra nu är att hyra ut min nuvarande lägenhet i andra hand. Om någon känner någon som är i behov av en lägenhet under våren så kan ni tipsa om min. Det är en mysig färdig möblerad lägenhet med balkong. Uthyres januari - maj. Exakta datum kan ges senare. Denna uthyrning sker dock under Pitebos radar annars riskerar jag att bli utslängd på gatan.

This is a good day!

Varva upp eller varva ner? Hur var de nu?

Jag är lite lack. Eller jag var det tidigare idag.
Tidigare har personer i min omgivning tjatat på mig om att jag måste varva ner och ta tid till mig själv. De påstods alltid att jag jobbade för mycket, tränade för mycket, sysselsatte mig för mycket. Men under den senaste tiden då min konstanta förkylning förbrukat all min energi och jag spenderat en stor del av min tid hemma har jag uppmärksammat en förändring. Numera får jag inte längre höra att jag måste varva ner istället har önskemål tagit en 180gradig vändning och jag får nu höra motsatsen till de jag tidigare hört. Nu ska jag tydligen följa med och träna, jobba mer, plugga mer, stressa mer. När jag äntligen försöker varva ner säger omgivningen att jag är tråkig och borde varva upp.

Hur vill ni ha de?

Med ett mål, men utan väg

Det är höst! Det är det enda jag kan säga som ett patetiskt försök att rättfärdiga de negativa tankar som strömmat genom mitt huvud på senaste tiden. Hösten har en tendens att tynga ner mig en aning. För en del är det våren som drar ner dem, för andra kan det hända lite när som helst. För mig händer det på hösten. Kanske dags att bryta mönster?

Mitt liv har tagit en oväntad vändning. Mitt annars planerade liv saknar nu en tydlig väg. Jag har några olika mål som jag gärna vill nå men hur jag ska ta mig dit vet jag inte riktigt. För första gången någonsin låter jag livet förra mig dit det vill. Jag har en stark tro på att allt kommer lösa sig för det bästa och att det är nyttigt för mig att släppa lodret för en stund. Jag behöver få känna känslan av att bara segla med dit ödets vindar för mig. Var jag befinner mig om några månader vet jag inte säkert. Antingen så är jag i Riksgränsen/Åre/någon annan svensk skidort, eller så är jag kvar i Piteå, eller så har jag packat resväsken för att upptäcka någon annan del av världen.

Jag hamnar där jag hamnar. Alltig kommer bli bra så länge jag tar vara på de möjligheter jag blir tilldelad. Och kanske kommer 4dagars vistelsen i Barcelona i november ge mig inspiration att göra något spontant. Man vet ju aldrig vad som väntar runt hörnet.

Miss Failure

Ber om ursäkt för att mina inlägg kommer med allt längre mellanrum. Jag ska bättra mig på att skriva, liksom att jag ska ta tag i mitt liv i övrigt. På senaste tiden har jag segat efter på många områden. Det är som om energilågan kämpar för att hålla sig vid liv. Jag mår inget bra av att göra sådant som inte berikar min själ. Det gör mig trött, orkeslös och ibland ömmar det rent inne i själen. Det finns inte krafter kvar för att pyssla med sådant som lyfter mitt sinne. Jag tror det börjar vara på tiden att fundera över vad som är viktigt för mig och på vilket sätt jag vill leva mitt liv. Jag sålde min själ i juni och det betalar jag dyrt för nu.

För den som inte vet kan jag informera om att resan till Canada är inställd, liksom resan till Bali. När resekamraterna bangade ur tappade jag själv motivationen efter ett tag. Att resa iväg till främmande länder själv passar inte mig, iaf inte just nu. Jag behöver någon som hjälper mig stå om ångestvindarna drar upp till storm. Men beslutet att inte resa iväg för att upptäcka världen känns som ett nederlag. Målet för år 2007 var att lämna Sverige för att uppleva något nytt. Nu verkar det som om jag får nöja mig med att kanske lämna Piteå. Med enkla ord känner jag mig misslyckad.

Jag måste ta tag i mitt liv, på riktigt.

Vad fan hände??

De var där ett tag då jag hade koll, men nu för tiden är jag helt lost. När släpptes den senaste skivan och vilka grupper är på uppsving? Undrar du det ska du inte fråga mig. HC och emoblandad musik var det som sprutade ut från högtalarna, gärna amerikanska band som få svenskar hade hört talas om. Detta var några år sedan och nu har jag inte längre någon koll. Jag slutade vara insnöad på en musikform, vidgade mitt lyssningsfält och någonstans på vägen tappade jag kollen. Nu befinner jag mig ofta i situationer där vänner pratar om grupper som jag aldrig hört talas om och jag funderar vad fan hände?

I mitt tonårsrum hördes alltid musik men i min lägenhet där jag har möjlighet att spela vad jag vill, hur högt jag vill, är de oftast tyst. Istället spenderar jag mina hemmastunder tittandes på någon serie. House, Gilmore Girls, Sex and the City, Heroes, Weeds, ska vi snacka serier så är jag game.

Det ska bli en ändring på detta. Musiken ska tillbaka och återigen fylla mitt 41kvm stora paradis. Welcome back!