Skottet ekar över sjön

Nu behöver jag inte längre vara rädd för att möta den stora stygga vargen om kvällarna. Jag vet inte om jag ska känna mig lättad eller ledsen över att varghonan gick döden till mötes inatt. Önskar att jag hade kunnat gå fram till henne och be henne hålla sig i skogen för där får hon leva ifred. Där lämnar jägare och samer henne ostörd. Där skrämmer hon inga barn och deras föräldrar.
Men kanske har hon det bra där hon är nu, i vargahimmelen. Återförenad med sin partner som lämnade jordalivet strax innan jul. Där hoppas jag att de får springa fritt i oändliga orörda skogar.
Här på jorden fortsätter jag vandra runt om kvällarna sjungandes på vargasången, ärad över att ha fått dela revir med en sådant majestätiskt varelse.

Vargaspår

Det smyger runt en varg i Ljusnedal. Det syns spår i snön och om nätterna hör vi den yla. Därför tar jag inte längre några skogspromenader i mörkret. Jag håller mig till de öppna snöängarna och utnyttjar dagsljuset. För även om vargen är lika rädd för mig som jag för den så vill jag inte möta den i mörkret.

"I Härjedalen blir man så lycklig som man kan bli"

Det är lätt att temperaturuppfattningen blir lite skev efter två veckor med en snitt temperatur på -30°c. När jag går ut på morgonen och termometern bara visar -25°c känns det nästan som blida. Därför har vi inte dragit oss för att spendera de fyra senaste dagarna i pisterna.

Jag har funnit en ny passion i parkåkning. Under flera säsonger har jag haft som mål att lära mig hoppa i parken men det har aldrig blivit så mycket av mina små försök. Fast under denna vecka har mina små jag flygturerna med brädan gett mig härliga adrenalinkickar. Upp och ner i parken åker jag som besatt.

Adrenalin har förresten blivit en mycket god vän till mig. Efter en obehaglig allergireaktion räddade adrenalinsprutor livet på mig och jag vandrar numera runt med preparatet nära till hands. Har inte tagit min allergi på allvar och alltid tänkt att det sitter mest i huvudet, men nu har jag kommit på bättre tankar.

Livet här i Härjedalen gör mig gott. Jag trivs i vinterlandskapet, nära till fjälltoppar och skogsleder. Om morgonen värms jag av solen längst promenaden över sjön, medan stjärnorna håller mig sällskap om kvällarna när vandrar jag i mörkret över de snötäckta ängarna.