Hej mitt vinterland!

Hade jag varit bra på att skriva poesi så hade jag skrivit om snön som ligger vit på marken och som faller tätt i natten. Jag hade beskrivit de snötäckta träden och det knastrande ljudet under skorna. Jag älskar verkligen detta vinterlandskap. Att vandra i en snötäckt miljö och känna den friska kalla luften i lungorna är himmelrike för mig.

I löööve it!

Imperfection

Jag har så mycket jag vill säga, men det finns inga ord. Saker om mig själv, om hur jag tänker och hur jag agerar som jag skulle vilja förklara och diskutera. Ibland känns det som om det bara är jag som trycker ner sig själv och inte tror på sig själv. När jag var yngre var jag helt övertygad om att alla andra levde sina liv med otrolig självkänsla och självförtroende. Men med åren har jag lärt mig att alla någon gång ibland tvivlar på sig själv. Att det är en naturlig känsla som det flesta människor upplever till och från. Det känns skönt att jag inte är ensammen men samtidigt tråkigt att så många människor inte tror på sig själva. Jag önskar alla kunde besitta en inre frid och vara nöjda med sig själva som de är. Ingen är perfekt. Och det är okej att inte vara på topp hela tiden. Alla skulle nog må bättre om de accepterade detta faktum. Jag vet att jag iaf skulle må bättre av de.

Björkliden runt hörnet

Så var man tillbaka hos föräldrarna igen. När jag flyttade här ifrån för 3½ år sedan trodde jag aldrig att jag skulle flytta tillbaka. Som tur var är detta bara tillfälligt, för om en vecka bär de av upp till Björkliden. Jag och Nikita ska bli riktiga fjälldjur.
Igår tömde jag ur lägenheten och idag lämnade jag över nyckeln till min inneboende. Det kommer dröja fyra månader innan jag är tillbaka i lägenheten igen. Det känns lite tråkigt, men samtidigt så känns det otroligt kul att lämna Piteå och bege sig ut på äventyr i fjället.

Har inte så mycket energi kvar nu efter flyttandet, och den rejäla kraschen som jag och Nikita gjorde med sparken. Nu väntar soffan!

Vinden har vänt

På ett dygn förändrades vårens planer. Efter samtalet med Hendrik kände jag hur framtidsstressen bara växte. Jag visste inte hur det skulle bli med Hemavan, vad jag skulle göra under våren eller nånting. Alla mina närmsta månader var blanka och jag hade ingen aning om vad de skulle fyllas med. Man kan väl mer eller mindre påstå att jag kände mig hyfsat uppgiven.
Men igår, ett dygn efter samtalet med Hendrik, ringde Björkliden (2,5mil från Riksgränsen) och erbjöd mig jobb. Hux flux hade allting löst sig. Jobberbjudandet var bättre, stabilare och längre. Jag får ta med mig Nikita och det är dessutom lättare och billigare att resa mellan Piteå och Björkliden. Jag tackade ja direkt.
Jag är sjukt jävla peppad! Februari till maj kommer spenderas uppe i fjället, tillsammans med mitt vilddjur/fjälldjur.

Äventyret väntar och jag är redo!

Vad är min inre intention?

Jag försöker plugga inför tentan men varje gång jag sätter mig ner slår stressen mig i maggropen. Hjärtat slår snabbt och hårt medan stressen blåser runt i min kroppen. Vad ska jag göra nu? Var kommer jag vara nästa vecka? Var vill jag vara nästa vecka? Hundratals frågor snurrar runt i mitt huvud. Jag gör mitt bästa för att försöka stilla dem och komma fram till lösningar på mitt problem. Men det finns ingenting stadigt att hugga tag i. Jag famlar, faller och blåses runt i en tromb. Runt, runt, runt. Möjligheten att hugga tag i något flyger runt mig men ingenting har en fast punkt utan allting är där i tromben tillsammans med mig. Jag behöver något konkret som kan slita mig ur orkanen.

Snacka om otur!

Jag vill ut och resa. Och varje gång jag hör någon berätta om sina resor till Asien, Australien, Usa och Norge känner jag mig dålig. Jag har inte gjort något sådan ännu. Viljan och planerna har länge funnits där men jag tar mig aldrig iväg. Skulle till Costa rica efter gymnasiet, till Canada året därefter, till Bali i höstas och till Canada igen nu i vinter. Men alla planer har av olika anledningar, anledningar som jag inte kunnat styra, skitit sig.
Min andra plan för denna vinter var att åka till Hemavan och säsongsjobb. Allting var klar. Jag hade jobb, boende, rumskamrat, varit på teambuildning och väntade nu bara medan flyttdatumet kom allt närmare. Men nu verkar det som om det inte kommer att bli av. Med endast 10cm snö på marken ringde chefen idag och bad om ursäkt. Det finns ingen garanti om att jag kommer kunna jobba för dem i vinter. Det enda jag kan trösta mig med är att jag bara är en av många som står en osäker framtid till mötes som anställd för Hemavan.
Jag får en känsla av att det inte är meningen att jag ska lämna Piteå än. För varje gång jag har varit påväg har jag fått käppar i hjulen och resan har blivit inställd/framflyttad. Det finns fortfarande en möjlighet att jag kan jobba i Hemavan men möjligheterna är inte stora. Därför ha jag börjat söka efter andra alternativa.
Hela den här grejen kom ganska olägligt eftersom jag är två dagar från en tenta. Har försökt plugga idag men min hjärna är ofokuserad så jag tar inte in något av det jag läser. Det enda som snurrar runt i mitt huvud nu är "Vad ska jag göra nu?". Jag har ju sagt upp mig från mina jobb och lägenheten är uhyrd från och med på lördag. Försöker ta det hela med ro och tänka att det kanske inte var meningen att jag skulle till Hemavan. Dessa käppar kanske kommer leda till något bättre. Jag vet inte ännu vad som väntar runt hörnet.
Jag vet inte vad som väntar runt hörnet!

I'm back

Nu har jag äntligen återhämtat mig efter en veckas magsjuka. Återvände hem till Piteå i torsdag och hade börjat tillfriskna redan då men det var inte förrän igår som energin i kroppen var återställd. Det firades med Gino tillsammans med min kära. Jag käkade så jag nästan trodde att jag skule spy. Var fortfarande proppmätt när jag vaknade imorse.

Snön här uppe i Norrland är inte i den mängd som jag, liksom många andra, trodde att den skulle vara så här års. Vintern började bra men strax innan jul försvann allt de vita fina och nu ligger det inte mycket kvar. Även i Hemavan har de problem med snön. För tillfället lyckas de endast hålla en lift öppen. Snackade med bossen idag och det verkar som om jag inte kommer ha något jobb förrän vecka 6. Snöbristen gör att det skjuts upp. Jag kommer ändå flytta ut från lägenheten tills den 20:e men lär nog stanna i Piteå en vecka extra. Känns inte allt för kul att åka dit ner när det ändå inte finns någon snö att åka på. Hoppas att det kommer snö snart så att jag inte blir snuvad på hela säsongen.