Imperfection

Jag har så mycket jag vill säga, men det finns inga ord. Saker om mig själv, om hur jag tänker och hur jag agerar som jag skulle vilja förklara och diskutera. Ibland känns det som om det bara är jag som trycker ner sig själv och inte tror på sig själv. När jag var yngre var jag helt övertygad om att alla andra levde sina liv med otrolig självkänsla och självförtroende. Men med åren har jag lärt mig att alla någon gång ibland tvivlar på sig själv. Att det är en naturlig känsla som det flesta människor upplever till och från. Det känns skönt att jag inte är ensammen men samtidigt tråkigt att så många människor inte tror på sig själva. Jag önskar alla kunde besitta en inre frid och vara nöjda med sig själva som de är. Ingen är perfekt. Och det är okej att inte vara på topp hela tiden. Alla skulle nog må bättre om de accepterade detta faktum. Jag vet att jag iaf skulle må bättre av de.