Hyra hem till bilen

Att hitta en parkeringsplats med motorvärmare att hyra i Åre är inte en lätt match. I takt med att byn byggs ut blir bristen på parkeringsplatser allt större och jag, liksom många andra, tvingas flytta min bil mellan olika besöksparkeringar. Fast dom andra flyttar självklart deras egen bil, inte min.

I vilket fall som helst så trodde jag idag att jag hade hittat en lösning. Mitt i byn satt en skylt med texten "Parkeringsplatser uthyres". Bingo! tänkte jag. Glad i hågen ringde jag numret på skylten och frågade om hyran. Tusenkronor fick jag som svar. Jag hann snabbt börja räkna i huvudet vad tusenkronor delat på ett år blir innan kvinnan i luren tillade; Tusenkronor per månad.

Där tappade jag hakan.
Och jag kan ju tillägga där också att man skriver kontrakt för minst ett år.

Så min fundering är nu; Vem f-n betalar tusenkronor i månaden för en parkeringsplats?

Njutning bland de små

Skidsystemet börjar bit för bit bjuda in till åkning. Sakta men säkert fylls backarna med snö och liftarna har satts i rullning. Många har redan tagit sina första åk längst de rännor som hittills blivit täckta av snön. Jag har dock inte begett mig ut i backen än.

Jag väntar, tålamodigt, på att systemet ska få ett jämnare lagar av det vita pudret. I väntan tittar jag på säsongen succé inom snowboardfilm, Deeper, och drömmer om att utforska bergslandskapet runt Åreby. Det är inget gentemot bergen i filmen, men för mig är det ändock outforskad terräng hur små bergen än må vara.

Herakut - The perfect image

Hemma hos Marina och Johan, mitt i travarna av böcker, hittade jag en bok fylld med fängslande vacker konst av Herakut. Deras bildspråk tilltalar och fascinerar mig. Här kan ni ser fler av deras verk.

En vacker dag skulle jag gärna vilja smycka mitt framtida hem med ett av deras verk. Denna är så vacker att jag tappar andan.
Everybodys friend is everybodys fool.

Väggmålning i Berlin. "Art doesn't help people. People help people."

Förlorande vacker

Är hemma hos några vänner i Östersund och blir inspirerad av deras köksbygge, travarna med böcker och sällskapet i allmänhet. I köket har de en stor affisch från filmen Beautiful Lovers. Jag fastnar alltid med blicken vid den och jag förlorar mig i det vackra myllret.

Igår under kvällspromenaden med Nikita stötte vi på två rådjur. Mitt i ett bostadsområde i Östersund. Det var överraskande, men trevligt. Dom är ju sånna fina djur.

Godnatt gott folk

Pusst, jag höll på att skriva en lång utläggning om dygnsrytm. Om hur vissa människor har en inre klocka på 23 timmar och är morgonmänniskor. Och hur vissa människor har en inre klocka på 25 - 27 timmar och är som mest aktiv på eftermiddagen. Jag befinner mig någonstans där mitt emellan tror jag. Utan problem kan jag fastna i en rytm med sena kvällar och sovmorgon till lunch, men lika lätt kan jag vända på steken och kliva upp tidigt. Bara det inte är för tidigt, allt före kl.08 är tortyr.

Jag skippar utläggningen och säger så här istället. Min dygnsrytm är lite skev just nu. Jag är lätt vaken till kl.03 på natten och sover till kl.11. Det funkar nu när jag är ledig men snart börjar jag jobba igen. Förvisso jobbar jag kvällar, men jag har mycket aktiviteter som vill hinnas med innan tjänsten kallar. Därför är planen att jag ska lägga om dygnet och börja kliva upp tidigare på morgon. Mitt första strategiska drag var att boka in en gymcoachningstid kl.09 imorgon. Nu återstår det bara att se om jag kommer i säng i tid ikväll eller om jag av trötthet tappar vikterna på tårna imorgon.

Jag tror dock på denna drastiska omställning. Förhoppningen är jag är så trött imorgonkväll att jag somnar tidigt och därmed inte har några problem med att stiga upp tidigt morgonen därefter, och morgonen därefter, och morgonen därefter. Så därmed tackar jag för denna dag och säger godnatt gott folk.
PS. Nej jag tänkte inte och lägga mig kl.21.17, det är liiite väl tidigt. Nu är klockan 22.40 och jag är ännu inte redo för sängen men snart så, hoppas jag.

Utseendet i förändring

Som ni kanske ser växer det sakta fram små förändringar i bloggen. Typsnittet har ändrats. Det länkas till nya bloggar. Och ni hittar även en lista med andra intressant länkar. Från och med idag kan ni dessutom se vilken bok jag läser för tillfället.

Planer finns även på att ändra header. Jag har dock inte listat ut hur jag ska göra. Varken hur html-redigeringen ska göras eller hur den ska se ut. Men en förändring kommer att ske, någon gång i framtiden. Den som har tålamod får se.

Självplågeri

Så länge jag kan minnas har jag drömt om ett eget hus. En plats som jag får inredda och pyssla i, allt efter egen smak och tycke.

Som yngre möblerade jag om varje månad. Då kunde jag knappt bärja mig tills jag fick flytta hemifrån. Nu kryper den känslan i mig igen. Kan knappt vänta till jag får flytta in i mitt egna hus. Känner mig otålig till tusen. När, när, när ska jag hitta det perfekta hemmet.

Jag har så mycket idéer som bubblar i mig som jag vill förverkliga. Därför har jag ikväll samlat på mig lite mer inspiration och plågat mig i timmar med att kolla på inredningsbilder.
Jag vill bo i ett hem med naturen precis utanför dörren och en stor trädgård ska omringa hela huset.
Precis såna här "glaslådor" vill jag ha i mitt framtida kök.
Jag gillar lekfull inredning, som klädda sladdar. Kanske inte brandsäkert, men ack så fint.

Fortsättningen

En månad tog det, ganska precis, att plöja igenom monstret.

Man skulle kunna tro att jag är trött. Men jag hann knappt lägga igen monstret innan jag plockad upp nästa projekt. Var skall detta sluta?

Meningen med...

"Allt har en orsak och en mening.
Varje liv, varje kärlek, varje handling, känsla och tanke har sin orsak och sin betydelse - sin uppkomst och sin roll i det slutgiltiga skådespelet.
Ibland förstår vi det. Ibland ser vi det förflutna så klart och läser texten i dess olika delar med sådan skärpa att varje stygn i tiden avslöjar sitt syfte.
Vi ser vilket budskap som spunnits in i det. Ingenting i någon människas liv, hur bra eller illa det än har levts, är klokare än misslyckandet och tydligare än sorgen. Och genom den lilla dyrbara lärdom vi drar av dem, har till och med dess fruktade fiender - lidandet och misslyckandet - sin motivering och sitt berättande."

Gregory David Roberts, Shantaram

"Det är skönt att sluta äta när man är mätt."

Det hörde jag Gunde Svan säga på tv tidigare i höstas. Han åt frukost, havregrynsgröt, och pratade om hur det kändes att sluta tävla. Jag skrattade och tänkte på all den mat han måste ha tryckt i sig under den tiden. Och så tänkte jag på den tid då jag tränade i snitt minst 3 timmar varje dag och trodde att mina, i bästa fall, två mål mat om dagen skulle räcka för att tillgodose mitt energibehov. Då slutade jag skratta. Hur tänkte jag på den tid egentligen?

Nu är min taktik en annan. Jag fortsätter äta, liksom Gunde Svan gjorde, trots att jag är mätt. Jag får säkert inte i mig i närheten av den mängd föda som Gunde tryckte i sig under sin elittid, men betydligt mycket mer än vad jag ätit tidigare i livet. Och mer måste jag äta om kroppen ska orka med de aktiviteter som nu börjar fylla mina dagar.

Tur då att jag hittat en blogg med en massa härliga recept. Grötrecepts i mängder, bröd och energifyllda mellanmål. Här kommer jag hämta inspiration till matlagningen i vinter.
(foto: mollyshalsoblogg.blogspot.com)

Det hjärtat önskar

Under mina första tonår var jag intresserad av wiccaism. Jag spådde med tarokort, blandade trolldrycker och jordade mig genom meditation. Med tiden falnade mitt intresse för häxkonsten och mediterandet rann ut i sanden.

På den tiden var jag nog inte medveten om att det var just meditation jag pysslade med. Men när jag för ett år sedan gick en kurs i meditation blev jag påmind om mitt tonårsintresse. Om hur jag brukar sitta på golvet och föreställa mig hur ny, stark energi strömmade genom min kropp.

Idag inleder jag varje morgon med vägled meditation* där jag föreställer mig det hjärtat önskar. Att få vara frisk, har varit senaste tidens mantra. Efter meditationen känner jag mig avslappnad, pigga och redo att möta dagen. Och jag känner mig glad över att ha hittat tillbaka till mitt tonårsintresse.

* Köpte i vintras en cd-skiva med vägleda meditationer, men den passade mig inte. Därför tackar jag youtube för allt bra jag hittat där, bland annat då denna.

I min garderob

Som trogen följare till UnderbaraClaras blogg känner jag mig ofta inspirerad av hennes klädval. Jag gillar att hon bär finkläderna till vardags, till och med när hon skurar fönstren. Men även om jag inspireras av hennes kläder är jag inte den som följer hennes exempel. För mig går det praktiska före det fina.

Min nya favorit är märket Woolpower. Majoriteten av deras plagg är tillverkade av ull. Produktionen är dessutom beläggen i Östersund, där de också har en outlet. Så det ligger inga långa transporter bakom plaggen*, i alla fall inte för mig som bor så nära. Jag var där tidigare i veckan och köpte på mig sockar, långkallingar och tröja. Perfekta att ha under promenaderna med Nikita, på vandringar på fjället och medan jag svänger nerför backen med brädan. De håller mig ordentligt varm. Bra att ha under vintern som i år sägs bli den kallaste i manna minne.

* Är lite osäker varifrån själva ullen kommer. Förhoppningsvis är det inga långa transporter av den.

Lyckans läger

Under den senaste tiden har jag avslutat varje kväll med att tänka på vad jag är tacksam för. Minst tre av dessa tacksamhetstankar skriver jag ner i en skrivbok. På detta sätt ser jag det positiva även i det dystraste dagar.

Under dagar som igår är det dock inte svårt att hitta saker jag är tacksam för. Jag kände mig tacksam för hela dagen. För långpromenaden med en nyfunnen vännen och med lekande hundar. Varmchoklad och ostmackar ute i strålande solsken vid en isbelagd sjö. Filmkväll och mys på golvet i ett hav av täcken och kuddar. Det är dagar som dessa som gärna får fortsätta för evigt. Och minnet av denna dag kommer värma mig när tacksamheten är svår att finna. Då ska jag bläddra i skrivboken och minnas allt det jag har varit med om som jag har att vara tacksam för.

Skrubba skrubba skrubba

Jag har ett mardrömsprojekt som jag hoppas att ni kan hjälpa mig med.

De senaste två kvällarna har jag försökt skrubba bort de svarta/bruna fläckarna runt spisplattorna. Igår gick jag lös med en kökssvamp. På förpackningen försäkrades jag om att den är repfri och utmärkt för att rengöra spisen med. Efter en lång stunds skrubbande insåg jag till min stora förskräckelse att svampen inte alls är repfri och att mitt skrubbande endast hade gjort problemet tio gånger värre.

Idag, smått desperat, använde jag naglarna för att försöka skrapa bort de fula fläckarna. Det funkade, på vissa fläckar, men det gör ont och tar evigheters evigheter. Står jag någon timma varje kväll kanske jag blir klar innan nästa år.

Jag behöver därför en bättre lösning på problemet. Har ni några förslag?

Luta dig tillbaka och dyk in.

Utan hålltider

Jag känner lugnet, tar dagarna som de kommer och gör det jag känner för stunden. Många underskattar nöjet av att vara långledig. Jag vältrar mig i varje ögonblick. I friheten att bestämma över min egen tid och inte behöva anpassa mig över annars satta hålltider.

Vintern kommer att vara full av hålltider, och jag ser fram emot alla de aktiviteter som kommer fylla mina dagar. Men just nu njuter jag av att inte behöva göra någonting alls.



Under dagen har jag lyssnat, spelat och nynnat på denna underbara låt. Kaiser Chiefs - Love's Not A Competition But I'm Winning.

Världen enligt Ion B

Från hemlös till stjärnkonstnär, det blev Ion Bârlãdeanu från Rumänien som vid 62 års fick sin första konstutställning. Därefter har hans verk gjort succé världen över. Så här beskrevs hans verk inför The Volta Show i Schweiz:

He started with a native talent in drawing and, with his passion for movie making, he created an imaginary, a proto-pop world which came 20 years before the possibility of reception from the Romanian public. With little or no resources, Bîrl_deanu creates a cinematic photogram that tells a complete story. All his collages are a very special hybrid between pop art, with a surrealist touch and dada. All with a little flavor of communist gulag in which films and brands symbolized possibilities of freedom.

Ikväll visade SVT en Emmy-nominerad dokumentär om denna originella karaktär och konstnär. Tyvärr går det inte att se dokumentären via SVTplay, men den kommer att sändas i repris på SVT2 söndag den 14 nov kl 13.30 och tisdag den 16 nov kl 23.15.

Tjejer skaka rumpan

Medan stora delar av svenska folket dansar loss till Septembers cover på Mikrofonkåt, svingar jag och Rasmus runt till en annan melodi. Lill-Babs tolkning av Så klart, den är ju bara för härlig. Och Lill-Babs, vilken kvinna. Hon är en idol i detta hushåll.

Hemmabrygd

Mitt immunförsvar är inte det bästa. Jag drar lätt på mig förkylningar. Och de ligger ofta kvar länge och tär på mig. Alldeles för ofta vaknar jag med förkylningskänningar på morgonen. Halsen värker, näsan är täppt och kroppen känns seg under dagens första timmar, för att senare under dagen känna mig fullt frisk.

Alla de åren då jag inte tog hand om mig själv har satt sina spår. Jag vet att min kropp är känslig. Jag måste ta det lugnt annars slår den bakut. Men nu har jag hittat ett knep för att hjälpa mig på vägen. Varje dag kokar jag upp vatten och dricker det med riven ingefära, pressad citron och en tesked honung.

Inte bara nog med att det lindrar mina förkylningssymptom, det smakar smaskens också. Och det känns uppfriskande. Perfekt att starta dagen med eller dricka medan man myser ner under en filt på kvällen.

Vi kallar det vinter

Det är något visst med att vandra runt i detta vinterland. Under gårdagens promenad bländade solen i den nyfallna snön. Då låg kameran kvar hemma. Idag fick den dock följa med ut. Solskenet uteblev men den vinterkalla luften kändes uppfriskande. Jag kände mig friskare än på länge medan jag vandra runt i det frostbitna landskapet. Och att se glädjen i Nikitas lekfulla skutt över snön skänker mig sådan tillfredsställelse. Jag vet att det är på platser som denna som vi hör hemma. I snöinbäddade landskap där kylan biter i kinderna. Där känner jag ro.

Gatukonstnären

Har glömt tipsa om en grej. Ni kanske redan känner till honom och har sett dokumentären. Men om inte så tycker jag att ni ska spana in Peter Gibson aka Roadsworth. Personligen så fångas jag av hans konstnärliga uttryck. Jag gillar hans sätt att leka med de linjer, skuggor, mönster, mm som redan finns tillgängligt. Och jag tycker att hans skapande väcker intressanta frågor. Som, vad är konst, graffitti eller bara klotter? Vem avgör den skillnaden? Kan en sådan skillnad göras eller är det upp till varje betraktare att avgöra? Och hur offentligt är det offentliga?

Förra veckan visade SVT en dokumentär om Roadsworth. Se den! Och besök hans hemsida. Nedan ser ni lite smakprov på bilderna från hans hemsida.

I am One Peace

En del firar All helgonas dag. Andra går på Halloween-fest. För mig går denna dag och natt i fredens tecken. En helig eldsceremoni anordnas i Japan och kommer sändas live via webcast. Jag kommer att vaka för att delta vid detta ögonblick, då människor jorden över går samman för enighet och världsfred.

The One Peace Live Aura Festival leds på initiativ av den buddiska spirituella ledaren Agon Shu och Maya folkets grand elder Alejandro Cirilo Pérez Oxlaj, även känd som Vandrande Varg. Tillsammans vill de sprida visdom, ljus och fred inom var människa och över hela jorden.

Gå in på hemsidan för att själv delta i ceremonin eller stanna upp en stund ikväll, tänd ett ljus och ägna några minuter i stillhet. Fokusera din energi på att sluta fred med dig själv och föreställ dig en jord där alla lever i frid med sig själva och med varandra.

Ändrade planer

En sömnlös natt, träningsvärkande kropp och förkylningskänningar satte stopp för dagens planerade äventyr. Så nu sitter jag här, mitt bland packningen och funderar vad jag ska göra av denna dag. Känner ett starkt sug efter att pyssla i köket. Baka lussebullar, energikakor och mixa smoothies (för att hjälpa mitt icke existerande immunförsvar mot det jag känner smyger sig på). Jag känner för tända ljus och mys hela dagen.

Ett tunt snötäcke smyckar marken igen och jag väntar med spänningen efter den första snöstormen. Jag är så less på allt de gråa. Allt regn, rusk och sandiga skor. Nu vill jag har snö och vinter. Jag vill kunna sätta mig på ändan och åka nerför släntarna. Ta på mig vinterstövlarna och vandra genom skogen medan Nikita skuttar före, som en kanin över snön. Jag vill ha snö, vinter och allt som hör därtill.

Var är medkänslan?

Jag känner mig ofta helt utmattad efter att ha läst nyheterna. Hela världens baksidor vissas på rad och jag tappar ofta tron på mänskligheten. Idag känner jag mig mest besviken på Sverige. Det är nästan så jag skäms över att kalla mig svensk.

I DN kan man läsa om hur svenska företag utnyttjar lagen om arbetskraftinvandring genom att sälja arbetsgivarintyg för flera tiotusentalskronor, och dessutom utan att erbjuda något arbete. Jag blir så förbannad på de människor som utnyttjar desperata människor som är villiga att utan garanti betala stora summor för en möjlighet att arbeta i Sverige. Ett arbetet som i många fall innebär långa dagar, varje dag, för nästan inga pengar alls. Att människor kan vara så befriade från medkänsla känns för mig helt oförståligt.

Och när jag sedan läste kommentarerna till artikeln blev jag än mer bestört. Sveriges politiker, modernaterna och Reinfeldt, får en del uppläxningar vilket är förväntat och helt rätt. Men många har dessutom mage att spy galla över den utländska arbetskraften. De beskrivs som parasiter och får skulden för arbetslösheten i Sverige. Få vänder sina aggressioner mot de människor, de svenska arbetsgivare, som utnyttjar lagen. Som stoppar pengar i egen ficka genom att spela på människors längtan efter ett bättre liv.

Visst att politiken måste förändras, på många plan. Men jag anser att det största problemet är vi människor. Det är där vi måste börja arbeta för en förändring. Att behandla människor på detta sätt är inte acceptabelt och det borde varje människa känna som en självklarhet.

Jag blir bara så förbannad över att det får går till på det här viset. Att människor kan bete sig på detta sätt, det är tamefan en skam. Så jag bara sitter här och skakar på huvudet över den idioti och girighet som florerar i samhället. Och jag hoppas att jag kan lära mina framtida barn om medkänsla och acceptans för andra människor. Jag hoppas på en förändrad framtid.

Ett litet infall

Före

Efter

Jag har länge stört mig på mitt alldeles för långa, nötta hår. Så igår klippte en frisör av det. Känner mig lite smått naken, trots att jag ändå har kvar rätt mycket längd. Låg vaken länge inatt och saknade mitt långa långa hår.

Men det är inget att oroa sig för. jag blir så här efter varje klippning. Personligen så fattar jag inte varför jag är så brydd om ett hår som jag ändå inte tar hand om. Well well....så är det väl att va tjej. Eller så är det i alla fall att vara mig. Aldrig nöjd.

Note to self är dock att jag aldrig mer ska klipp lugg, eller något som liknar lugg. Jag blir bara irriterad av att ha håret hängas framför ögona så det slutar alltid med att jag spänner bak det med en hårnål. Då känns det ju lika bra att skippa luggen helt och hållet. Bara så där som en påminnelse till senare.