I centrum av mitt eget universum

Jag känner att det kan vara på tiden att jag förklara rubriken på denna blogg. Inte av den anledningen att jag vill försvara mig utan för att jag enbart vill förklara vad jag menar med orden.

Jag kommer alltid vara jag. Och du kommer alltid vara du. Det går inte att bli någon annan än den man redan är. Med de menar jag att även om jag försöker leva någon annans liv, gå klädd i dens kläder, sova i dens säng och krama dens barn så är jag fortfarande jag. Jag ser livet och upplever livet från mina ögon. Allt jag gör utgår alltid ifrån mig själv. Jag kan försök se saker så som andra ser dem, men jag kan i praktiken aldrig se saker som andra ser dem. Och jag kan aldrig leva någon annans liv eftersom jag är fast i mitt eget liv. Allt jag gör utgår från mig själv. Jag är alltid i centrum av det som händer i mitt liv.
När jag var liten fantiserade jag om att mitt liv var ett tv-spel. Att det fanns någon som satt och styrde allt jag gjorde. Och alla jag träffade i livet blev också styrda av detta tv-spel. Jag filosoferade om existensiella frågor vid 4-5års ålder. Vem är jag? Varför finns jag?
Jag fascinerades över min insikt om att när jag skiljs från mina vänner så fortsätter deras liv och jag kan aldrig uppleva de dom upplever när vi är isär. Tanken jag fick som barn, om att vi alla har sitt eget universum som kretsar kring dem själv, sitter fortfarande kvar.
Min tanke är alltså att varje människa lever i sitt eget universum. Som just nu när jag skriver detta. Jag sitter själv i min lägenheten medan Nikita ligger ute på balkongen. Lägenheten har varit tyst, men nu stuttsar tonerna av indiepopgruppen Beirut mellan väggarna. Jag har precis pratat i telefon med min pojkvän. Det är min upplevelse av söndagen den 31 augusti 2008, klockan 11.53. Men i lägenheterna bredvid bor människor som upplever denna söndag på ett annat sätt. De lever i sitt eget universum och är alltid i centrum av sitt eget universum.

Jag kommer därmed alltid vara i centrum av mitt eget universum. Och du kommer alltid vara i centrum av ditt eget universum.

Aldrig mer pasta?

Då är jag tillbaka till livet i Piteå. Landade med planet i torsdags förmiddag men har haft ganska fullt upp med 60års kalas och Kick-Off fest på Kåren så det har inte blivit något skrivande.

Idag har jag betalat en massa räkningar och oj vad det sved. Pengarna försvinner fort ibland. Det säger bara svisch. Måste ta och leva lite snålt nu ett tag. Blir student igen och de ger mig mindre ekonomiska förutsättningar än när jag jobbade för minimumlön. Nu blir det nudlar och hårdbröd. Fast jag har börjat tro att jag är både laktos- (som jag misstänkt länge) och glutenallergiker. Provade i en vecka att äta kost utan både laktos och gluten, snacka om att jag mådde bra den veckan. Efteråt har jag försökt hålla mig till dieten men varje gång jag slarvat har min mage gjort uppror. När jag fått prova att ha en normal mage så märks det ännu tydligare hur dålig den har varit innan. Men de jag egentligen ville komma till var att jag funderar om nudlar innehåller gluten. Någon som vet? Laktos har jag koll på, men gluten har jag inte fått grepp om än. Vilka livsmedel innehåller gluten. Solhavre till exempel, det är ju gjort på havre och havre är gluten. Eller? Jag ska på utredning för min eventuella allergi och om det visar sig att jag är glutenallergiker så hoppas jag att jag får en remiss till en dietist. Om inte så kommer jag antingen svälta ihjäl eller fortsätta proppa i mig mat som jag egentligen inte borde ät. Jaja det blir ett framtida problem. Nu ska jag ta tag i tvätten och läsa en bok om konsten att vara snäll.

Kulturella dagar

De senaste dagarna i Stockholm har varit händelserika. I lördags åkte vi ut till Johan och Marina på Ingarö. De kommer lämna kollektivet för att flytta till Östersund så i lördags var det avskedsfest. Det var kul att få träffa lite Björkis folk igen. Jag har saknat de där gänget.
På söndagkväll begav jag mig in till Gamla Stan och Cafe Mineur för att säga hej till Fanny och Maja, och lyssna på lite livemusik. Fannys pojkvän Daniel Buller spelade, samt tjejen som vann det tyska Idol. Hon var överraskande bra.
I måndags var det Mosebacke som gällde för hela slanten. Club Killers spelade och gästades av Ane Brun, Asha Ali och Titiyo. Det hade inte kunnat bli bättre.
Imorgon tar jag flyget hem. Ja, det blev flyg. Jag vet att jag egentligen förutspråkar tåg som färdmedel men biljetten blev betydligt billigare med flyg. Och som jag sagt tidigare känns det ovärt att betala mer för ett färdmedel som tar betydligt mycket längre tid och bidrar till dålig sömn och värkande rygg och knä. SJ borde verkligen se över sina biljettpriser. Enligt min åsikt är det skandal att nattåg är dyrare än flyg. Man kan hitta billiga tågbiljetter om man bokar minst en månad innan, men vem gör de?

Det är nå konstigt med min blogg. Den verkar inte vilja lägga upp nya inlägg. Skumt!

Och så var man tillbaka i Stockholm!

Jag gillar verkligen inte att flyga. Blir alltid nervös för jag vet hur dåligt jag mår vid landningarna. Och nu finns det inte spypåsar framför varje säte längre. Är tanken att man ska fråga efter en spypåse redan innan start? Jag har gjort det en gång och då fick jag konstiga blickar från medpassagerarna. En del tittade på mig med förståelse, medan de flesta hade avsmak i sin blick. Men jag förstår dom, för vem vill sitta bredvid någon som spyr?
När jag som 17 åring hade besökt Växjö ville jag vid landning i Arland aldrig mer sätta min fot på ett flygplan. Samma känsla fyllde mig i onsdags när vi kom tillbaka från Amsterdam. Den här gången spydde jag inte, vilket jag gjorde efter besökt i Växjö. Men jag mådde riktigt dåligt och ville inget hellre än att lämna planet. Det var tur att jag inte satt bredvid en nödutgång.
På onsdag åker jag tillbaka till mina norrländska hemtrakter. En och samma fråga snurrar i mitt huvudet. Ska jag ta flygplanet hem?

Sista kvällen i Amsterdam

Imorgon tar vi flyget hem till Sverige och lämnar underbara Amsterdam bakom oss. Jobbigt nog har jag hittat en del mysiga ställen ikväll som vi ännu inte hunnit besöka och utforska. Typiskt att man ska hitta de bra ställena sista kvällen. Måste ta och återvända till den här staden snart igen.

Jag har fått en massa inspiration och pepp under vistelsen här i Holland. Så jag är nu bara ännu mer positivt inställd inför hösten. Året 2008 är ett bra år, helt klart, utan tvekan. 

Lägger upp lite bilder härifrån senare i veckan. 

Vardag i Amsterdam

Sjätte dagen i Amsterdam och nu är det inte länge kvar innan vi åker tillbaka till Sverige. De två sista nätterna kommer vi sov på Bellington hotel. Jag tycker det känns lite lyxigt att sova på hotell, men det förtjänar vi. Har även lyxat till det och köpt en Nixon klocka. Jättefin!! 

Idag var jag och Laura uppe tidigt för att strosa runt på en marknad. Där fyndade jag armband och sjalar, billigt. Hade lätt velat gå runt där och shoppa grejer till bostaden men då måste jag ju få hem grejerna också. 

Nu skriker magen efter mat. Ikväll blir det pannkaka med glass, jordgubbar och chokladsås. Det har inte varit någon idé att tänka på matallergierna medan vi varit här. Magen har fått vara paj i några dagar, men den blir nog glad igen när vi kommer hem till den glutenfria brödet och sojaprodukterna.

Söndag i Amsterdam

Jag hade aldrig kunnat tro att bara en kort tågresa från centrala Amsterdam kan man hitta en sandstrand. En lång och inbjudande sandstrand dessutom. Det kändes verkligen som semester när vi låg i solstolar och sippade på drinkar medan vi blickade ut över det ändlösa havet. Så fort luften av hav fyllde mina lungor kändes kroppen lättare. 

Min dröm om att bo nära fjäll men samtidigt nära havet, och att vädret ska vara både riktig vinter och riktig sommar, känns ganska svåruppnådd. Jag vill ha snöfyllda vintrar med fjället bakom huset och soliga somrar med havet och sandstranden utanför ytterdörren. Känner någon till något sådant ställe? Jag vill gärna veta var de ligger så jag kan flytta dit.  

Amsterdam!

Jag är inte den som riktigt trivs i större städer. Jag har inte fått det intrycket av mig själva i alla fall. Men Amsterdam kryper sig sakta sakta nära mitt hjärta. Även om stadens uppbyggnad är helt förvirrande och folket kör och cyklar som idioterna så kan jag inte göra annat än gilla den här staden. Okej, Red Light district går bort. Gick igenom där av misstag igår när jag och Rasmus irrade runt själva stund. Vi gick och strosade på stan, tittade på byggnaderna, på båtarna och helt plötsligt står det en naken kvinna i ett skylt fönster. Och sen går vi förbi en till, och sen en till och så fortsatte de. Ibland passerade vi stripklubbar där de erbjöds runkbås och livesex på scen. Det kändes inte helt okej. Speciellt inte när gatan var full av fascinerade turister med kamerorna. 

Idag fick vi guidening av Fredrik och Laura. Vi knatade runt i flera timmar och bara myste. Jag gillar verkligen områdena som ligger lite avsides från de stora turistgatorna. Än så länge kan jag rekommendera denna stad. 

Nu ska vi käka middag med Fredrik, Laura och deras granne. Sen blir det utgång på Sugar Factory. 

Holland here we come!

Vid den här tiden imorgon kommer jag och Rasmus befinna oss i Amsterdam. Helt jävla galet kul ska de bli!

Förresten så gillade inte jag riktigt Göteborg. Eller jag tror inte att jag fick någon rättvis bild av staden. Det kändes som om det enda jag gjorde var att åka spårvagn. Usch å fy va tråkigt.

Åter i Stockholm.

Way Out West var en grym festivalen. N.E.R.D var grymma, Kelis överraskade, Yeasayer tog mig med på en musikalisk resa och Booka Shade fick mig att dansa tills svetten rann. Fick även se Chords, min gud på Ipoden.
Men jag tänkte där ett tag att egentligen borde man gå på festival själv för då kan man se precis hur många artister man själv vill. Man behöver inte vänta på andra eller skippa en konsert för att inte tappa bort de andra. Fast det är klart, hur kul är det att gå på festival själv? Nä jag är mycket nöjd med helgen. De var skoj att få träffa vännerna igen och hänga med dom lite. Det kändes som back in Piteå. I lördags natt när vi vandra mellan klubbarna bestod gänget av en svensk, en iranier, en chilenare, en portugis, en asiat och en afrikan. Det bästa från alla världar.

Nu letar jag och Rasmus efter en billig resa någonstans i Europa.

Way Out West - dag 1 (first time for everything)

Igår var dagen då jag gjorde mycket för första gången. Första gången jag är i Göteborg. Första gången jag åkte spårvagn. Första gången jag åt sushi. Första gången jag åkte svarttaxi.

I taxin gick det inte att öppna passagerar dörrarna innifrån. Det känns inte som någon bra grej om man är tjej som åker i bilen. Även om jag hade grabbarna med mig så kändes det inte helt okej. Konstig grej bara att man inte kan öppna dörrarna. Vad är tanken med de??

I'm not a citygirl

Igår insåg jag att jag inte pallar med stressen i innerstan. I alla fall just nu när jag känner mig som en turist och inte hittar någonstans.

Idag blir de hemmagjord pizza, promenad och mys. Behöver chilla lite för att smälta alla intryck. Imorgon bär de av till Göteborg och Way Out West. Jag är pepp as hell!

Rapport från Stockholm!

Jag har det hur bra som helst här. Jag skulle kunna sitta och berätta om allt vi har gjort och allt vi planerar att göra men det känns bara tråkigt att skriva om. Istället kan jag kort säga att jag har de riktigt bra. En månads ledighet är nog precis vad jag behöver.

Igår besökte jag Street för första gången. Köpte en snygg oversize T-shirt, one of a kind. I like!!

Lämnar Piteå till sitt öde!

Om några timmar befinner jag mig i storstaden Stockholm. Idag flyr jag från Piteå och återvänder inte förrän om en månad. Hela augusti månad är fullspäckad med planer. Först Stockholm, Rasmus, konsert med Melo och häng med vänner. Sen Way Out West, NERD och Göteborg med Jocke och grabbarna, sen Norge, Oslo. Nytt land, ny stad. Konsert med The Roots och dyr mat. Detta kommer bli en händelserik månad.

Måste bara klargöra en grej före jag sätter mig på planet. Jag vet att jag alltid förespråkar tåget och att jag nu själv valt bort tåg för att istället flyga. Det tar emot, men jag betalar inte mer för att sitta trångt i 13h. Det känns som om SJ måste se över sina tågpriser. Det är inte rimligt att en sittplats på tåg mellan Luleå - Stockholm ska vara dyrare än flyg. Jag har dock kompromisat med mig själv och sagt att jag ska ta tåget hem.

Hej då Piteå. När jag återvänder kommer Ankars vara fullt av liv och rörelse. Vi ses då!