Utan någon bärande vägg

Jag tror den här vistelsen i Björkliden kommer göra mig gott. Här har jag inga vänner som jag kan luta mig mot när min psykiska hälsa vacklar. Här måste jag stå på egna ben, det finns inga skyddsnät. Trots att mitt humör åker bergochdalbana har jag klarat mig bra än så länge, även om det ibland känns som om jag ska explodera. Det finns inte direkt speciellt många möjligheter att uttrycka de känslor som snurrar runt i mig. Jag ler, äter och håller masken uppe. Jag kan klara det här.

Tror jag ska börja på en scrapbok. Ett ställe där jag kan dokumentera mitt liv och uttrycka mina känslor. Jag behöver en ny uttrycksväg.

Ska hem och göra mig redo för backen. Sikten verkar bättre idag så jag ska göra ett nytt försök. Igår var allting bara vitt så jag såg ingenting. Gjorde två rejäla vurpor, svor en hel del och sen for jag hem. Idag måste de gå bättre. Jag vet att jag kan bättre.

Ayo - Neva Been

I don't need the sun
Don't need the moon
Now that you're here
God gave me both in you
I don't need to sleep
Only need to look at you
Then I'll be awake
Much more than any rest could do
Through you I got heaven on earth
Boy you're my paradise
The very beat of my heart
Only you can ease my mind
Whenever I feel sad and blue
I'll be happy againIf only I look at you
I've never felt so deep in love
Never been so clode to God
Never felt so much joy
I've never, I've never
I've never known a love like this
Now I know something I won't miss
You, my love, my sunshine
The most important thing in my life
I don't need anybody else but you
Cause ain't nobody makes me feel the way you do
You're the sweetest thing I've ever known
Now that I'm with you
I'll never be alone


Hon sätter ord på mina känslor för dig.

(bortse från de religiösa antydningarna)

Ät ej innan åkning!

Nu när snön äntligen har kommit hit såg jag fram emot att ställa mig brädan. Så efter jobbet slängde jag i mig maten och skynda mig ut i backen. Förväntasfull gav mig iväg nerför backen, men det gick inte lika smidigt som jag hade hoppats. Jag var så sprängmätt att min kropp inte gjorde som jag ville. Så efter några misslyckade åk satte jag mig framför datorn istället.

Har som inte så mycket att säga egentligen. Jag känner mig ganska rastlös här uppe. Dagarna är inte lika fullspäckade som de brukar vara. Efter roadtripen till Kiruna igår bakade jag browniestårta till folket i huset. Fick toppbetyg och tillåtelse att baka fler gånger. Det kanske kommer bli mitt tidsfördriv här uppe, bakning. De och matlagning. Har råkat få med mig typ 5 kokböcker så jag lider ju inte direkt av brist på recept.

Nä nu ska jag inte sitta här nå mer och slänga bort dyrbar snowboardtid.

Mot civilisationen

Jag har aldrig tidigare trott att jag någonsin skulle se fram emot att få åka till Kiruna men idag hoppas jag att snöstormen ska lägga sig så vi kan ta folkabussen in till civilisationen. Skulle behöva storhandla lite basgrejer och godis till nikita.

Som sagt så har det varit snöstorm här de senaste dagarna. Det har varit full mondering så fort man skulle utanför dörren. Täckbyxor, höga skor, googels och halsduk för ansiktet och stavar för att kunna ta spjärna när de blåste som värst. Stormen har inte riktigt gett med sig än så vi får väl se hur det blir med Kiruna. Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi kan ta oss iväg.

Nu måste jag skynda mig ut och rädda Nikita från snön och blåsten.

Pitebo goes Björklidenbo

Nu är det snart gått en vecka sedan jag tog det sista av mitt pick och pack och flyttade till Björkliden, eller tillfälligt flyttade. Om 3 månader kommer jag vara tillbaka i Piteå igen. Ska bli skönt att jag får vara med om iaf de två sista majveckorna på Ankars. Maj på Ankars is the shit!
Men nu i vinter är det Björkliden som gäller. Har inte så mycket tillgång till internet så jag uppdaterar när jag har möjlighet.

Det har varit några hyfsat slöa dagara här uppe. Haft lite introduktion och börjat jobba som smått men det finns inte speciellt mycket att göra om kvällarna. Jag spenderar rätt mycket tid med att vara ute och gå, läsa eller hänga i "köket" och dricka te tillsammans med de andra i vårat lilla kollektiv. Vi är 8pers och 2 hundar som bor i huset. Vi delar toa, dusch och ett minimalt kök som ännu inte har något bord, inte för att det egenltigen ryms något bord. Istället sitter vi på stolar och balanserar tallrikarna i knätt. Man kan helt klart säga att livet har blivit lite mer spartanskt den senaste veckan. Men jag trivs riktigt bra här. Miljön är oförklarligt vacker, luften frisk och människorna är glada och trevliga.

Ikväll är det premiäråkning i backen och nästan all säsongspersonal när vara där. Sen imorgon blir det förfest i grannhuset Rav och sedan hårt festande i baren. Galet peppad har blivit mitt ledord.