Vad går före, du eller jobbet?

(bild via last of the foxes)

Förkylningen har slagit tillbaka med full kraft. Efter flera långa arbetsdagar och lite mat har nu min kropp sagt ifrån. Den har en viss förmåga att göra det när jag själv inte kan säga stopp. Och ärligt talat är jag ganska tacksam för att min kropp reagerar och ryter till. Det är inte meningen att man ska förtrycka sig själv och sätta de mest grundläggande behoven åt sidan för sitt arbetes skull.

Vissa kanske vill hävda att min åsikt är sprungen ur lathet och att det är ett generellt drag i min generation. Jag ser det dock som att allt fler människor har börjat inse sitt eget värde och förstått att arbetet inte går före ens egen hälsa. Men jag måste ofta påminna mig själv om detta, för jag kommer från en arbetarfamilj där båda mina föräldrar har slitit hårt i sina yrken. Därför ligger arbetar-andan djupt rotad i mig. Jag försöker därför hålla till minnet att det som betyder mest, min egen hälsa och välmående, ska aldrig vara underordnat det som är mindre viktigt, som jobbet.

Tacksamt nog är min kropp med på noterna och sätter mig på plats när jag gått för långt.