Faran med att sylta

En ny favorit hörs på Glasberget. Medan jag städar, diskar och stökar undan min röra tills Rasmus hemkomst sprutar samarbetet mellan Nas och Damian "Jr Gong" Marley ut ur högtalarna. As We Enter spelas flitigt. Och jag skrattar åt hur olika jag är den generella bilden av husfru 2.0. Detta trots att jag känner mig träffad i debatten om ämnet. Debatten kring hur allt fler kvinnor väljer att arbeta mindre och istället stanna hemma för att hand om familj och hem. Jag är inte där ännu, men drömmen finns.
Författaren Marina Nilsson anser att det bakas alldeles för många muffins med glasyr i unga kvinnors hem. Och att de lägger allt för stort fokus på att fixa och dona med hemmet.
För egen del lagar jag sylt och marmelad av bär från naturen. Och drömmer om ett hus med atelje där kreativiteten kan flöda. Ett stor kök där jag kan laga mat av grödor från mitt egna trädgårdsland, fritt från tillsatser. Ett hus som är inrett med loppisfynd, i närhet till naturen.
Jag är dock inte, som Marina Nilsson generella bild, inspirerad av Mad Men. Jag har inte ens sett serien. Inte heller är jag inspirerad av 50-talets glansdagar. Snarare 60-70 talets gröna våg.
Jag förstår vad Marina menar, hon har poänger. Men jag tror att hon har generaliserat kvinnor alldeles för hårt. Visst att en del säkert stämmer in på hennes version av husfru 2.0, men hon har missat syftet till varför så många väljer kortare arbetsdagar och mer tid till familjen. Livskvaliten. Viljan att ha ett liv utanför jobbet. Tron på en enklare tillvaro. Jag tycker inte att det låter som ett steg bakåt för jämnställdheten. Snarare som ett steg bort från ett liv som styrs av ekonomiska motiv (vi kan kalla det materialism). Och ett steg framåt för människan. Varför skulle det vara så fel?