Med längtan och vemod!

Nu är maj månad är, en månad som jag så länge längtar efter. Maj 06 blev en lyckad månad med många äventyr och trevligt häng med vännerna. Jag har längtat och hoppats att denna månad kommer bli lika drömbra som den var då. Men nu när månaden är här känner jag mig inte lika glad som jag hade hoppats. Jag har insett att nu är det bara några veckor kvar tills vännerna packar sina väskor och åker söderut. De kommer åka hem och träffa sina gamla vänner, fara på festival och njuta av sommarvärmen. Medan jag stannar kvar i Piteå och jobbar för att försöka förtränga de faktum att mina vänner inte finns ett stenkast bort längre. Jag kommer inte vara helt ensammen, jag har vänner i Piteå också. Men tillsammans med dom känner jag mig inte alltid välkommen. De har sina andra vänner och de kommer ha sina interna skämt och sina fester och jag hör inte riktigt hemma där tillsammans med dom. Jag känner mig som det femte hjulet. Istället för att umgås ligger jag i bagageluckan och tittar på medan de andra umgås och rullar tillsammans.

Jag önskar att de vore maj månad året om och att mina vänner alltid stannade vid min sida. Att vi alltid umgicks och hittade på roliga saker tillsammans. Åt glass, vandrade i solen, badade, grillade och satt uppe halva natten och tittade på midnattssolen tillsammans. Det blir så tomt utan er mina vänner.


Lämna mig aldrig är ni snälla.