Fröken för en kväll

Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort tidigare. Jag har undervisat, i gokart.

Varje vår håller Piteå Motorsällskap en kurs där intresserade kan ta gokartlicens. Denna kurs brukar ledas av någon aktiv förälder i klubben. Jag är ingen förälder, men jag är aktiv inom klubben så jag tog på mig ansvaret att genomföra den teoretiska delen av utbildningen i år. Lite dåligt tajmat egentligen eftersom jag har haft fullt upp med Face Front och knappt sovit något de senaste dagarna. Men optimistisk som jag är så tänkte jag att de hela säkert skulle lösa sig, jag har ju trots allt vuxit upp med gokart. Hur svårt kan de vara, jag kan ju redan alla regler och bestämmelser. Men det ska jag säga er, det var tamefan inte lätt. Det är ingen lek att få 7-9åring att orka lyssna på en medans man babblar på om flaggor, regler, bestraffningar, med mera. Jag försökte involverade dom lite genom att ibland hoppa tillbaka och fråga frågor kring de jag gått igenom tidigare och det verkade funka rätt okej. Fast jag vet ändå inte hur mycket som egentligen gick in.

Vi ska träffas igen på lördag och då ska de praktiskt få träna att köra gokart. Förhoppningsvis kommer denna del av kursen gå bättre. Kanske får jag köra lite gokart jag också. Kommer bli nervöst för det var ju trots allt kring 4 år sedan jag körde sist. Men det är väl som att cykla, det sitter i ryggmärgen. Det ska bli roligt i alla fall att se barnens ansikten lysa upp när de får köra. Jag gillar barn, dom är så söta. Vore de inte för dom skulle jag aldrig fortsätt vara aktiv efter de att jag slutade tävla. Det är barnen som gör mödan värd.