Medan vinden viner

Det är en vacker plats jag bor på, mitt i fjäll-landskapet i Härjedalen. Men i vinter har det varit svårt att uppskatta dess skönhet, vädret har varit emot oss. Vinden har varit hård större delen av vintern. Var och varannan dag har det blåst kraftigt, många dagar när stormstyrka. Jag som aldrig har uppskattat vinden försökte trösta mig att det blir bättre fram mot våren. Men temperaturen sjönk tidigare än vanligt, regnet har fallit sedan i början på mars och vinden visar inga tecken på att avta. Asfalten är fram sedan några veckor tillbaka och många skoterleder har stängts för säsongen på grund av snöbristen. Det känns inte riktigt som den vår jag hade förväntat mig, och inte vintern heller för den delen. Men så är det med vädret, den har sin egen vilja.

Hade det inte varit för Nikita hade jag knappt gått ut många dagar. Att vandra fyra kilometer i motvind och känna regnet piska mig i ögonen är inget jag hade gjort för nöjes skull, om det inte vore för Nikita. Det är väl det som är bra med att ha hund, de tvingar en att vandra ut i alla väder och det härdar en. Jag har fått lära mig att finna mig i situationen och skratta i snålblåsten. Och det bästa av allt är att när jag väl kommer in efter en lång promenad i ovädret kan jag, lätt trött i kropp och med en kopp chai-te i handen, njuta av tillvaron. Jag uppskattar de slöa dagarna så mycket mer när vädret är oförlåtande och speciellt om jag spenderat en längre tid ute i det.