Rotsystemets bas

 Att varje år göra uppbrott från platser. Packa ihop ens kläder och tillbehör i väskor och lådor, fylla bilen med dessa, städa ur och köra iväg. Alla dessa uppbrott tär. De berikar också, för att de tar mig till nya platser. Låter mig utforska och testa nya möjligheter. Men jag har hamnat i en känsla av rotlöshet. En känsla av att inte ha något hem. Så när människor frågar mig vad som är min bas brukar jag skratta nervös och skämtsamt svara "Bilen!?". 

Såg nyligt ett program från ett buddistiskt kloster. De talade om känslan av hem och var man hör hemma när man har rötter på så många platser. Munken jämförde oss med träd, som har många rötter som spretar åt olika håll och att det var något bra. Det var en fin tanke som landade väl hos mig. Jag ser det som om alla dessa rötter får oss att stå stadigt. Det ger oss även en möjlighet att inte behöva välja och exkludera, eftersom rotsystemet alltid är under utvecklingen. 

Jag anar dock ett mönster i våra flyttar. Vi återvända ständigt till Jämtland. Jag till Åre där jag har många av mina hjärtevänner och vi till Funäsfjällen där vi båda kan landa. Därför har vårt husletande avsmalnat något. Från att ha tittat på hela svenska fjällkedjan, samt glimtat in i Norge, har vi nu kommit till insikt om var vi vill ha vår bas. 

Ibland är det bra att inte ha världen vid sina fötter. Det gör det lättare att se träden i skogen, att se möjligheterna som står framför en.