Livets skörhet gör sig påmind

Kom hem från jobbet och somnade i fotänden av sängen med kläderna på. Med bultande huvud, värkande kropp och svulten mage föll jag in och ut ur sömn i några timmar. Kände mig helt slut. Ibland blir tröttheten och hungern så övermäktig att bara tanken på att bre en smörgås känns utmattande. Då vill jag helst bara ligga kvar, dra täcket över huvudet och sova till morgondagen, men jag vet bättre.

Nikita har varit dålig och behövt springa ut flera vänder varje natt. Tror jag sov fyra timmar denna natt. Åkte akut med henne till veterinären igår eftermiddag efter att hon bajsat en mörk sörja av blod. Men det visade sig inte vara något allvarligt. Akut, men okomplicerad, mag- och tarmkatarr kallade veterinären det. Hon fick vätskeersättning insprutad under huden i nacken, en stor puckel av vätska som kroppen sakta tar upp, och vi skickades hem med medicin och dietmat. Ett dygn senare och nu mår hon mycket bättre. 

På vägen hem från veterinären låg jag bakom en bil som körde på en älg. När jag såg älgen komma springande ur skogen, upp ur diket och ut på vägen sa jag högt "Åh herregud, åh herregud, hur ska detta gå." Men det gick bra. Det stora djuret fick sig en knuff av bilen, föll ihop men reste sig snabbt upp igen och haltade iväg. Kvinnan i bilen klarade sig bra. Inga skador som det verkade, men chockad. Förstår det, känner mig också tagen.

Livets skörhet gör sig påmint ibland.