I väntan på kraften

(via lostinthought)

Ibland är det svårt att ge sig hän till vilan. Att uppriktigt stanna upp och låta kroppen vila så länge som den behöver. Det finns så mycket aktiviteter att fylla dagarna med, flera timmar i längdspåret och i pisten som går förlorat genom att ligga i viloläge.

Efter de senaste veckorna av intensivt jobbande, sjukdom och ihärdig förkylning har jag fått ge efter för min kropps önskan om att få vila. Jag har accepterat de faktum att kraften inte finns och att om jag försöker prestera över min nuvarande förmåga kommer det dröja än längre innan jag är i fas igen. Så jag har kapitulerat inför vilan. Vikt in de nya löpningsbyxorna i garderoben och ställt undan snowboard och längdskidor. Det aktiva livet får vänta, tyvärr.