Att inte ha något hem

Under de tre senaste åren har jag inte haft något riktig hem. Mitt liv är nerpackat i flyttlådor. Och var jag än bor för tillfället får endast de mest nödvändiga följa med. Kläder, friluftsutrustning och några böcker.

Nu närmar sig ännu en flytt och jag måste återigen börja fundera på vad av de jag samlat på mig i den nuvarande bostaden som får följa med till nästa. Finns det plats för symaskinen jag precis hämtade hit? Är kylen stor nog för alla syltburkar? Och rymmer frysen höstens skörd av svamp och bär?

Jag vet att mitt liv inte sitter i prylarna jag äger. Men ändå tär det på mig att varje år packa undan sådant som inte ryms i det nya tillfälliga hemmet. Jag har så många projekt i mina flyttlådor. Skapelser som aldrig blivit färdigställda, vissa inte ens påbörjade. Inspirationskällor som bara ligger och samlar damm. Och för varje år som går blir kartongerna fler. För i varje hem samlar jag på mig nya grejer i ett försök att skapa en hemmakänsla. Grejer som vid nästa flytt prioriteras bort.

Allt är dock inte dålig. Jag gillar friheten i att kunna bo där jag vill vara för stunden. Men drömmen om det egna hemmet lever vidare. Drömmen om gården på landsbygden. Där ska jag gå runt i kläder jag glömt att jag äger, läsa böckerna jag aldrig hann läsa och slutföra alla de projekt som fått vänta. Där ska alla prylar i mina flyttkartonger få se ljuset igen.