Har jag sagt att...

....det blev inte fyra månader av längtan. Han (med stort H) fick nog efter två månader. Då tyckte han att det var färdig längtat och bokade om flygbiljetten hem. Min glädje, min glädje.

Så de senaste två veckorna har det varit kramkalas hela dagarna och total harmoni. Vi lever i en kärleksutopi.

Hejn med lite periodvis avstånd kanske inte är så dumt ändå. För tänka så himla härligt det är när man ses igen.

Bara det inte blir för ofta, vill ju först hinna suga varenda droppe ur den här kärleksfyllda utopin.