En gigantisk trådrulle

Som barn gillade jag att möblera om. Tyvärr var mitt rum för litet för att genomgå några större förvandlingar, där rymdes en säng och ett stor skrivbord, men i den stor bokhyllan ovanför skrivbord byte leksakerna och prydnadsfigurerna ofta plats. Olika miljö skapades i varje hyllplan där porslinskatter och barbiedockor arrangerades omsorgsfullt.

När jag sedan som ung tonåring fick ta över min äldsta brors rum, som var betydligt större än mitt tidigare rum, tog jag mina besparingar och köpte målarfärg, spackel och penslar för allt. Min far snickrade ihop en inbyggd garderob i rummet och därefter målade jag väggarna blå och möblerna bruna. Jag hade en förkärlek till mörka rubusta möbler så trotts att mina möbler var av enklare modell, från typ Jysk, fantiserade jag att den mörka färgen gav möblerna en äldre känsla och djupare karaktär.

I mitt nya rum möblerade jag om i tid och otid. I det rummet kan jag med ärlighet säga att jag har sovit i varje hörn. Sängen har stått placerad på alla möjliga och omöjliga ställen. Mitt i rummet till och med. Jag ville testa nya lösningar som kanske inte alltid var de mest praktiska. Jag drömde om att arbete som inredningsarkitekt. Att få styla en oändlig mängd rum och utrymmen. Få välja färger, möbler, tyger och dekorationer. Leka med olika känslor och stilar. Att få experimentera med miljöer och att hitta inspirerande lösningar motiverade mig.

Ett högstadieprojekt i att möblera sitt framtida hem engagerade mig i flera veckor. En hel pärm fylldes med tygprover, utklipp på möbler, skalenliga planlösningar och till och med en noggrant uträknad budget. För mig var detta mer än en skoluppgift. Det var min dröm, det jag fantiserade om varje dag.

Under en period hade jag en vision om att använda såna där "gigantiska trådrullar" (sladdrullar egentligen) till bord. Möjligheterna med konstruktionen såg jag som oändlig. Större modeller kunde användas som köksbord eller barbord. Medan mindre kunde stå framför soffan, eller bredvid, eller som nattygsbord. Det kunde även kläs in och vadderas, då passar de perfekt att sitta på. Som en vilostol mitt i en butik. Jag minns hur jag besatt tänkte på dessa gigantiska trådrullar. Jag visste att det skulle vara ett intressant inslag i många rum. Men min omgivning förstod inte min vision. Fint tyckte de i alla fall inte att det verkade.

Så småningom gick jag vidare och lämnade mina kreativa visioner och arkitektdrömmar bakom mig. jag trodde mig inte vara av rätt virke. Det där med att vara kreativ kanske inte var min grej. Jag trodde mig inte ha känslan för det, tills jag för någon dag sedan såg en inspirerande inredningsbild med just gigantiska trådrullar som bord.
Kanske rinner det en kreativ ådra i mig trotts allt.

(foto: Annemique de Kroon via Bloesem)