Mer måste än vilja

Att ha nära till skidsystemet kan medföra oönskade krav. Som att jag måste ut och åka så fort möjligheten ges. Så länge det inte är snorkallt och blåsigt så är det som om en hackspett pickar i mitt huvud. Ut och åk, ut och åk, säger den.

Efter flera dagar med kraftig vind och dålig sikt verkar vädret ha vänt till det bättre. Om än det är lite kyligt (närmare - 20°c) så verkar sikten bra och vinden nästintill obefintlig. I mitt huvud säger hackspetten att idag måste jag ut i backen. Men min kropp säger dock något helt annat.

Kroppen vill helst ligga inne i sängen under täcket hela dagen. Läsa bok och fantisera om hur skönt det vore med massage. För varenda muskel i min kropp värker. Varför förstår jag inte. Har på grund av vädret inte varit speciellt aktiv de senaste dagarna. Men ont gör det i vilket fall och även om jag gärna vill ut i backen så känns bara tanken på att ta sig till liften ansträngande.

Det är såna här dagar jag tränar på att ge mig själv tillåtelse att vila. Medan hackspetten maler på där bakom pannbenet säger jag förståndigt till mig själv att jag faktiskt inte måste ut i backen. Att det är okej att vila om kroppen är trött.

Så vi får väl se vem jag slutgiltigen lyssna på. Hackspetten eller kroppen. Tar en vända med Nikita först och känner på kylan, sen kanske jag kan fatta ett beslut om dagens göra eller inte göra.