Återträffen

Jag hade en sådan intensiv dröm inatt. Det var återträff med högstadieklassen. Ett känslosamt möte med de människor som jag växte upp med.

Alla berättade om ögonblick i ungdomen som haft en inverkan på dem eller som fortfarande väcker starka minnen. Jag däremot höll mig tyst. Sade mest ingenting under hela träffen. Men under den avslutande gruppkramen ville jag tacka dess människor, vars deltagande i mitt liv har format mig till den jag är. Jag ville säga att jag saknar dem, och att jag älskar dem alla. Men jag höll tyst. Och med huvudet sänkt fällde jag tårar över min kärlek till mina forna klasskamrater, och över min oförmåga att uttrycka min tacksamhet till dem.

Jag kunde inte säga det i drömmen. Men jag kan säga det här.
Tack för att ni är såna underbara människor. Jag är glad över att ha fått dela en period av mitt liv med er.

Klass 9B Christinaskolan
Återträffen 2010