Yrkesdrömmar

Under min sista tid i Piteå var jag kontaktperson till två ungdomar. Det är ett uppdrag som jag saknar. Jag saknar ungdomarna. Dessa starka, vackra och modiga individer. Jag saknar att se dem växa som människor. Att bidra till att stärka deras självkänsla.

Uppdraget som kontaktperson är ett av det mest meningsfulla jag gjort i livet och jag upplever arbetet med ungdomar som en viktig del i att främja en god samhällsutveckling. Ungdomar är framtiden och under tonårstiden kan de behöva stöd. För det är inte lätt att hitta sig själv och sina egna åsikter, medan man försöker passa in i kompisgänget, på skolan och i samhället i stort. Jag minns själv hur svårt det var. Hur jag kämpade mig genom varje dag. Livet var som en enda långa berg-och-dalbana.

Jag önskar att jag hade haft någon under den tiden att vända mig till. Någon att prata med. Bolla frågor med. Men framför allt någon som trodde på mig, stöttade mig och uppmuntrade mig att göra detsamma. Att tro på mig själv.

Det är nog därför jag nu drömmer om att arbeta med ungdomar. Funderar på att läsa ungdomspsykologi och pedagogik. Tänker att ett arbete liknande mitt uppdrag som ungdomshandledare på Ung Kultur och Fritid vore passande. Ett arbete där jag dessutom kan kombinera mina kunskaper som upplevelseproducent.

Ja, det vore drömmen det.