måndag, juli 19, 2010

Om att bara vara



När jag är själv. När ingen ser på. När jag är precis som jag är.
Då tycker jag om mig själv som mest.
Då skuttar jag runt som ett barn. Då leker jag ballerina.
Jag skrålar högt. Svänger på höfterna. Och lever ut all min glädje.
Då försvinner allvaret och jag bara är, så som jag är.
Det är en avslappnade känsla.
Jag önskar att fler kunde se mig då.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida