Ett glas vitt

Livet är sådär hyfsat odramatiskt just nu. Rasmus har åkt söderut på festival och jag är ensam i lägenheten. Och det är mest i lägenheten jag spenderar min tid, så det finns inte speciellt många tillfällen för dramatiken att slå till.

Jag plinkar på gitarren, kollar på dokumentärer och läser ur Äkta Vara. Men för det mesta känner jag mig rastlös. Och Rasmus har ännu bara varit borta i ett dygn.

Jag tänkte dock att jag skulle försöka njuta av denna ensamhet och gjorde därför ett besök på Systembolaget idag. För jag har ett nöje som får många att höja på ögonbrynen. Jag finner njutning i att dricka ett glas vin i min ensamhet. Vintertid dricker jag gärna även glögg, kanske till och med hemmakokad.

- Det är lite alkoholistvarning det där beteendet.

Jag har svårt att förstå denna reaktion. Jag har ingen stor alkoholkonsumtion i vanliga fall. Känslan av att vara full upplever jag numera som obehaglig. Därför nöjer jag mig med några glas vin under festligheter. Några glas för smaken och umgängets skull. Mer än så behöver jag inte. Därför förstår jag inte varför jag misstänks för att vara alkoholist när jag uppskattar ett glas vin i min ensamhet någon kväll då och då.

Varför är det tabu att dricka alkohol själv?
Varför är det mer socialt accepterat att dricka sig dyngfull på krogen var och varannan helg?

Jag bryter gärna mot den svenska normen. Jag uppskattar mitt vin i ensamheten. I soffan framför en underhållande film. Som kvällens filmupplevelse, Coco Before Chanel.

Uppdatering: Jag tror förresten inte att jag är ensam om detta nöje. Men jag tror att det är få som vågar erkänna uppskattningen av ett glas vin i sällskap av sig själv.