Under skalet lever en människa

I helgen har Piteå invaderas av före detta studenter på Musikhögskolan. De var fest i dagarna tre. Vi gamla studenter fick återuppliva gamla minnen och leva sig tillbaka till studenttiden. De nuvarande studenterna fick en möjlighet att festa som det gjordes 2006.

Jag deltog endast på fredagens galej, som höll till utanför kvarterslokalen på studentområdet. Jag såg fram emot att träffa gamla skolkamrater, men bävade för att kvällen skulle sluta i en flopp. För det är svårt att återskapa gamla minnen. Det blir aldrig som det var. Men till min stora förvåning blev det en riktigt lyckad kväll. Redan vid första sekund träffade jag gamla vänner. Omfamningarna avlöste varandra och jag kände mig lycklig.

Lycka var även mitt fokus i samtalen. Jag är less på de vanliga samtalsämnena om vad man gör nu, var man bor, osv. Dessa punkter försökte jag hoppa över och frågade istället om personen var lycklig och tillfreds med sitt liv. Utifrån denna fråga tog samtalen en helt annan rikning. De blev mer intressanta, genuina och personliga. Ytan skalades av och vi pratade med varandra, människa till människa.