"I Härjedalen blir man så lycklig som man kan bli"

Det är lätt att temperaturuppfattningen blir lite skev efter två veckor med en snitt temperatur på -30°c. När jag går ut på morgonen och termometern bara visar -25°c känns det nästan som blida. Därför har vi inte dragit oss för att spendera de fyra senaste dagarna i pisterna.

Jag har funnit en ny passion i parkåkning. Under flera säsonger har jag haft som mål att lära mig hoppa i parken men det har aldrig blivit så mycket av mina små försök. Fast under denna vecka har mina små jag flygturerna med brädan gett mig härliga adrenalinkickar. Upp och ner i parken åker jag som besatt.

Adrenalin har förresten blivit en mycket god vän till mig. Efter en obehaglig allergireaktion räddade adrenalinsprutor livet på mig och jag vandrar numera runt med preparatet nära till hands. Har inte tagit min allergi på allvar och alltid tänkt att det sitter mest i huvudet, men nu har jag kommit på bättre tankar.

Livet här i Härjedalen gör mig gott. Jag trivs i vinterlandskapet, nära till fjälltoppar och skogsleder. Om morgonen värms jag av solen längst promenaden över sjön, medan stjärnorna håller mig sällskap om kvällarna när vandrar jag i mörkret över de snötäckta ängarna.