Jämnställd yta, förtryckt inre.

Läste precis ett porr-positivt blogginlägg där skribenten menade att romantiska chick flicks kan jämföras med porrfilmer. Att tjejer via chick flicks får en felaktig bild av män. Att tjejer får en bild av att män alltid är "charmiga, renhjärtade, glimten i ögat, roliga, svärmorsdrömmiga, unika och heta." Att dessa filmer bidrar till att kvinnors krav på dröm-mannen sätter press på män. För hur många män passar in i den bilden?

Är skribenten medveten om att han/hon i detta påstående menar att porrfilmer ger en felaktig bild av kvinnor?
Känns som skribenten sköt sig själv i foten med det påståendet.

Under den senaste tiden har jag funderat mycket kring patriarkat samhället och kvinnoförtryck. Och jag har insett att det är svårt att prata om detta med män. Det är som om många män tar diskussionen personligt och som en anklagelse mot dem personligen.
När jag senast diskuterade detta med en man vändes diskussionen snabbt mot mig. Rösten var hård och dömande. Jag fick kommentarer om hur jag själv följde förtryckets regler. Jag fick höra att jag inte var bättre än någon annan. Att jag sminkar mig, klär upp mig och har levt med en ätstörning halva livet, att jag låter mig förtryckas. Personen påstod att om nu förtrycket existerar varför accepterar jag, och andra kvinnor, det? Varför låter vi oss förtryckas?

Ja, vad hände med 70- och 90-talets kvinnorörelser?
Det sägs att Sverige är ett jämställt land. Jag frågar mig, hur yttrar sig denna jämnställdhet? Jag ser den tyvärr inte.