En kopp av minnen

Efter en heldag med studier bestämde jag mig för att ta med Nikita på en joggingrunda. Hon har varit bråkig och busig den senaste tiden. Gått och nafsat mig i armen under promenader, försökt få mig att aktivera henne. Men energin har inte funnits där. Därför var det på tiden att hon fick röra på sig ordentligt. Hon blev glad när hon insåg att hon skulle få springa. Hon gjorde rena glädje skutt och sprang med ett leende på läpparna under hela rundan. Det gjorde mig glad att se henne glad.

Ikväll har lägenheten varit tom och jag passade på att ha ett kortare yogapass. Kändes skönt att få fylla lungorna ordentligt med luft och sedan andas ut sakta. Att få sträcka på kroppen och känna lugn i sinnet. Satt sedan en stund på balkongen och njöt av kvällssolen. Drack en kopp te och tänkte på framtiden, dåtiden och allt som händer nu. Det är intressant hur livet ter sig ibland.

Koppen i min hand fick jag när mamma och pappa sålde familjens gamla stuga. 6st otroligt fina koppar med fat. Det är min favoritservis. De är fulla av minnen. Jag kan känna doften av de frasiga våfflorna med grädde och hjortronsylt. Jag känner fortfarande smaken från Earl Grey som jag alltid drack till våfflor. Jag minns kvällarna framför teven med hela familjen samlad. Jag minns lugnet och gemenskapen.
UnderbaraClara verkar också vara ägare till en sån här vacker servis.