Kan dagen efter meddela att....

...medan andra dansade runt midsommarstången, åt god mat och drack snaps, låg jag nerbäddad hemma och kände hur febern steg. Jag firade midsommar med ett dunkande huvud och en snortjock näsa. Kollade på Dagboken, som nog är den mest gråtvänliga filmen någonsin, och jag passade på att gråta av mig lite frustration över att jag var sjuk. Tyckte lite extra synd om mig själv. Förutom nöjet att kolla febern varannan timme låg jag mest och försökte ignorera den värsta huvudvärken någonsin. Det var ingen lätt match, men nu har den börjat avta. Och febern har sjunkit. Firar detta med ett glas varm nyponsoppa.

Nu måste jag lägga mig ner igen och samla kraft inför morgonpromenaden med Nikita. Jag gillar att ha hund men inte när jag är sjuk och ändå måste gå ut med henne. Då kan ansvar kännas överskattat.